30 okt. slutligen fred, hvari Slesvig, Holstein och Lauenburg afträddes. -- Se "Den dansk-tydske krig 1864" (3 dlr, utg. af [danska] generalstaben, 1890--92), "Der deutsch-dänische krieg 1864" (2 bd, utg. af stora generalstaben, Berlin, 1886--87), C. T. Sörensen, "Den anden slesvigske krig" (3 dlr, 1888), och N. P. Jensen, "Den anden slesvigske krig 1864" (1900). 1--2. E. Ebg. Slesvigska stadsrätten. Se Nordisk rätt, sp. 1329. Slesvigska treårskriget. Se Slesvigska krigen 1. Slesvigsk hjælpeforening, stiftad i juni 1844 i Köpenhamn af det nationalliberala partiets ledande män på uppmaning af den bland bönderna i Nord-Slesvig bildade Slesvigske forening "som bestående länk och bindeled mellan de danske söder och norr om Kongeaa", upphörde efter 1848--50 års krig. E. Ebg. Slethöa, ett 1,138 m. högt fjäll, Hedemarkens amt, Norge. K. V. n. Sletmarkbrae. Se Sletmarkpiggen. Sletmarkhö. Se Sletmarkpiggen. Sletmarkpiggen 1. Sletmarkhö, en 2,155 m. hög, spetsig topp i Jotunfjeldene, mellan sjöarna Bygdin i s, och Gjendin i n., Kristians amt, Norge, med den branta S l e t m a r k b r se. K. V. H. Sletnes, en första klassens kustfyr strax n. om Gamvik på halfön mellan Laksefjord och Tanafjord, ö. om Nordkyn, Finnmarkens amt, Norge. K. V. II. Slettafossen, ett 18 m. högt vattenfall i Rauma, 3 km. ofvanför den väldiga Ormemfossen 1. Nordre Slettafoss, Romsdals amt, Nor^e. K. V. H. Slettedaler, ett äldre danskt mynt. Se Daler. Sletten, ett öppet hafsområde mellan Rövser-öarna och norra inloppet till Haugesund i s. och Böm-melöens sydspets i n., på sjögränsen mellan Stavanger och S. Bergenhus amt. K. V. H. Slevig batteri, vid Slevigbukten i Onsö, Norge, 15 km. från Fredrikstad, anlades 1808 af norrmännen till skydd för därvarande utmärkta ankarplats m. m. När en svensk eskader under Wirsén i följd af motvind måste grå till ankars på Slevig redd 11 aug. 1814, utrymde norrmännen genast batteriet, sedan de förnas:lat bestyckningen. Kanoner och ammunition infördes då af svenskarna till Fredrikstad. 1815 såldes byggnaderna i S., som därefter lämnades att förfalla. L. W:sonM. Slevogt r-fåcht], Max, tysk målare, f. 1868 i Landshut, Nieder-Bayern, studerade vid akademien i Munchen från 1885, vistades efter 1889 ett år i Italien, utställde hos secessionisterna i Munchen från 1892 (Badande, Brottarna, Adam och Eva, Dödsdansen), väckte uppmärksamhet och diskussion med Den förlorade sonen (triptyk 1898) och med hvardagsmotivet Hvilostund (en arbetare och dennes hustru, figurerna i naturlig storlek, 1901, Nya pina-koteket i Munchen). S. å. blef S. professor, flyttade emellertid till Berlin och blef en af ledarna i secessionen där. Bland hans arbeten under de följande åren äro Francesco d'Ändrade som Don Juan (flera olika, det första 1902, galleriet i Stuttgart; en senare komposition, Don Juan och Leporello på kyrkogården, inköpt af Berlins nationalgalleri 1913), Ryttarpor'trätt (officer på en hvit häst i gråstämning, 1903, museet i Posen), porträtt af senator Ostwald (1905, Hamburgs Kunsthalle), Riddare och kvinnor (1908, Dresdengalleriet), Kassandra (s. å.), Hörselberget (1910), Badande gossar (1913, museet i Stuttgart), Moses upptagande, På tribunen, 20 motiv från Egypten (Nilbilder, Sandstorm, Solnedgång, Sjöröjvare, Kaffehus m. fl., 1914, i Dresdengalleriet), jaktbilder, fruktstycken och förträffliga porträtt. S. är en framstående kolorist, hans konst är mera dristig och lifskraftig än smaksäker och kultiverad. Han har utfört illustrationer (AU Baba och de åO röfvarna, 1903, Akilles, 15 litografier till Iliaden, 2:a uppl. 1909 m. fl.), 303 bilder i litografi till Benvenuto Cellinis lef-nadsminnen 1914 ff., Rubezahl (2:a uppl. s. å.) och t,in kriegstagebuch (37 akvareller och teckningar från Världskriget, 1917). S. blef 1915 led. af akademirådet vid akad. i Dresden. Jfr "M. S.", bildverk med text af K. Voll (1911). G-g N. Slibovits, Slivovits (slav. slivovica, af sliva, plommon), ett i de sydslaviska länderna tillverkadt ljusgult plommonbrännvin, hvilket, sedan det någon tid förvarats, får en angenäm smak. Det exporteras i stora kvantiteter. Slick, sjöv., ett i sjökort användt uttryck för mycket löst bottenlager af mudder, hvilket vid lödning ej gärna fastnar på lodet. R. N.* Slick, Sam, pseudonym. Se Haliburton, Th. C Slid, maskinb., en i flertalet kolfångmaskiner, ånghammare och med de senare jämförliga arbetsmaskiner förekommande maskindel, som bestämmer å ena sidan färskångans inlopp i maskinens arbetscylinder (se Cylinder) och å den andra den där förbrukade ångans aflopp antingen ut i det fria eller till kondensorn, om, till förökning af öfvertrycket å arbetskolfven genom minskning af trycket å dennas framsida, ångan kondenseras inom maskinen. Sliden är en af ångmaskinens viktigaste delar, emedan dess verkan utöfvar afsevärdt inflytande på ångförbrukningen och sålunda äfven på ekonomien. En af de enklaste och mest spridda slidkonstruktionerna är fördelningssliden, korta sliden, c-sliden l. musselsliden. Den utgöres af en vanligen rektangulär, musselformigt urholkad platta, så bearbetad, att den, då den af färskångan i slidskåpet, i hvilket sliden rör sig, pressas mot slidspegeln, sluter ångtätt mot denna. Sliden erhåller af slidregleringen (se d. o.) en fram- och återgående rörelse i slidskåpet. Slidspegeln, d. v. s. den yta, mot hvilken sliden glider, är försedd med tre ångmunnar l. öppningar i kanaler, af hvilka två leda till cylinderns ändar och den tredje, den mellersta, till afloppet. Då sliden står i midtläge, täcker den de två till cylindern ledande kanalerna, men då den förflyttas från detsamma, får färskångan fritt inlopp till cylinderns ena ända, samtidigt med att aflopp från den andra eger rum genom urholkningen i sliden. Fig. 1 visar en musselslid samt arbetscylindern, slidskåpet och ångkanalerna -- vidare den mekanism, bestående af slidstång, på axeln sittande excenterskifva, den skifvan omslutande excenterringen och den från denna till slidstången gående excenterstången, som ger sliden dess rörelse. Den i fig. tecknade sliden täcker i medelläget nätt och jämt de yttre ångmunnarna: den är en slid utan öfverskott. Den är ock en slid utan lineärt försprång, ty