1455 Slingra-Slip 1456 Arter af ormbunksläktena Blechnum och Lygodium slingra med bladen, som (hos L. articulatum på Nya Zeeland) kunna bli 30 m. långa. Slingerväxterna slingra i allmänhet till vänster, såsom störbönan och vindan (jfr fig. t. v.); endast ett fåtal T. v. öfversta delen af en åt vänster slingrande slingerväxt (Ipomaa), t. h. motsvarande del af en åt höger slingrande (Asparagus medeoloides). slingrar till höger, t. ex. humlen (jfr fig. t. h.). Mycket få växter slingra omväxlande till höger och vänster, såsom Solanum Dulcamara. Vanligen slingra endast långskotten; groddplantans första stjälkleder slingra ej. Sidoskotten, i synnerhet de blommande, äro ej slingrande. Med undantag af den parasitiska Cuscuta äro de slingrande skotten ej retbara genom beröring (såsom fallet är med klängena). Slingerväxternas blad ha i allmänhet en mer eller mindre hjärtlik bas och långa, utspärrade skaft. Den största rikedomen af slingerväxter finnes i tropikerna, där deras stam ofta blir vedartad. De, som tillhöra vår flora (arter af släktena Lonicera, Con-volvulus, Calystegia, Cuscuta, Solanum, Humulus, Polygonum), äro nästan alla örtartade. I dagligt tal, frökataloger o. d. kallas ofta klängväxter (se Klangen med fig.) slingerväxter, hvilket är oriktigt. Jfr G e o t ro p i s m. G. L-m. Slingra, sjöv. Se Rulla, sjöv., Slinga, sjöv. och S lin gr i n g. Slingring, sjöv., ett fartygs våldsamma sväng-ningsrörelse i hård sjögång, då fartyget samtidigt både "rullar" och "stampar". Jfr öfver-h a l a. H. w-l. Slingsbybraeen. Se Skagastölstinderne. Slingtrådar, bot. Se K l än gen. Slingväfnad, text. Se Gas, sp. 775. Slinke, bot. Se Gyrophycese. Slinnor, bot. Se Vaccinium. Slintyta 1. G l i d y t a, geol. Där af en eller annan orsak rubbningar eller flyttningar inom berggrunden egt rum längs sprickor och rämnor eller där förkastningar försiggått, ha de båda sålunda i förhållande till hvarandra rubbade bergytorna blifvit glattnötta och delvis försedda med repor till följd af den kraft, hvarmed de i själfva glidningsögonblicket varit pressade emot hvarandra. Sådana nästan polerade, stundom alldeles spegelblanka ytor, slint- 1. glidytor, ha iakttagits på åtskilliga, blott ej alltför lösa eller porösa bergarter, t. o. m. på stenkol. De äro bevis för, att en glidning egt rum inom bergmassan längs dessa ytor. E. E. Slip. 1. Sjöv. Se Glidning. - 2. Skpsb., en anläggning, medelst hvilken medelstora och smärre f?rtyg kunna för öfversyn och reparation m. m. upphalas på land. Den består af en upp-halningsbädd, vagnar och upphalningsmaskineri. Bädden är - hufvudsakligen beroende af lokala förhållanden - byggd så, att fartyget vid upp-halningen är ställdt antingen längs eller tvärs densamma. Det förra är enklast och kräfver minst strandlängd samt förekommer därför oftast, men fordrar, att fartyget noga trimmas (får styrlastig-het) till samma lutning som bädden, enär i annat fall, särskildt för långa, lätt byggda fartyg, uppstår risk för brytning vid det tillfälle, då fartyget hvilar endast på öfversta vagnen, en olägenhet, som undviks vid användning af tvärskeppsslip. En för upphalning långskeppsvägen afsedd slip (se fig.) har, beroende af den beräknade maximibelastnin-gen, 2 eller 4 sido- 1. slagbäddar samt l mid-skepps- 1. kölbädd. Bäddarna, hvilkas lutning är mindre än en aflöpningsbädds, sträcka sig så långt ut i vattnet att, då yttersta vagnen är fullt utfirad på bädden, det fartyg, som skall upphalas, kan förhalas in öfver och uppstöttas på vagnarna. Bäddens utsträckning uppåt land beror af, om ett eller flera fartyg samtidigt skola kunna stå upphalade. Stundom äro bredvid upphalningsbädden anordnade sidobäddar, till hvilka fartyg kunna flyttas efter upphalningen. - Hvarje bädd är byggd på ungefär samma sätt som en aflöpnings-bädd. Sidobäddarna ha skenor för vagnarnas ytter-rullar, kölbädden har 2 skenor för vagnarnas inner-rullar samt emellan dem en pallskena, mot hvilken vagnarnas pallar passa in, då de äro nedfällda, och förhindra vagnens rörelse nedåt. Vagnarna bestå af längsgående järnbalkar, lagda öfver bäddarna och försedda med rullai; dessa balkar förenas med andra tvärgående balkar, upptill af-slutade med ställbara slagblock, genom hvilka fartyget erhåller behöflig sidostöttning. - På små slipar kan upphalningen ske med handspel och ginor, på större slipar sker den antingen med