1457 Sliparebacken-Slipning 1458 en kätting eller grof ståltross, ledd till speltrumman af ett elektriskt eller ångspel, eller ock ined hydraulisk press, hvar? kolfstång, som har 2 ä 3 m. slaglängd, medelst ett antal hopkopplade järnlänkar af samma längd som slaglängden är förbunden med vagnarna. Efter hvarje kolislag f rånkopplas en länk, kolfven åter-föres till sitt nedersta läge, och nästa länk inkopplas. Sjösättningen sker på motsvarande sätt. Jfr Bädd 2 a och Skeppsbygger i. - 3. Se Propeller, sp. 381. 2. C. K. S. Sliparebacken. Se Lund, sp. 1366. Sliper (eng. sleeper). Se Järnvägssyllar. Siiphake, sjöv., en med gångjärn försedd hake, som kan öppnas, vanligtvis därigenom, att en ring, som griper omkring hakens nacke och spets, slås åt sidan, så att hakspetsen blir fri. Slip-hakar använder man mycket i båtgineblock för att förenkla båtfirningsapparaten, för surrningar m. m. U. N-* Slipmaskiner. Se Slipning. Slipmassa. Se Trämassa. Slipning, en inom handtverk och industri mycket använd arbetsmetod, har till uppgift att skärpa eggarna å skärstål, att färdigbearbeta (putsa) en del smidda eller gjutna föremål, exempelvis inom den s. k. Eskilstunaindustrien, eller slutligen att justera metallföremål, i synnerhet af härdadt stål, till ytterst noggrann form och storlek (precisionsarbeten). De vanliga slipmedlen äro af mineraliskt ursprung, oftast i kristallform. De böra vara hårdare än det material, som skall slipas; dock kan en mindre hårdhetsgrad ersättas genom större hastighet hos slipverktyget, t. ex vid slipning af glas med roterande kopparskifvor. - Yid torrslip-ning (utan slipvätska) går arbetet visserligen fortare än vid våtslipning, men den förra bör i allmänhet undvikas, enär det därvid uppkomna slipdammet inverkar skadligt på lungorna, hvarför arbetaren i sådant fall bör använda respirator, hvarjämte slipskifvan bör vara omgifven af en kåpa i förbindelse med en rörledning och sugfläkt för bortsugning af slipdammet. Vid våtslipning används antingen vatten eller olja. I förra fallet går slipningen fortare, men den slipade ytan blir ej så slät och vacker, som om slipningen sker med olja. Slipning af fina stålvaror sker alltid med olja, på det att föremålen ej må rosta. Slipmedlen äro antingen i fast form eller i pulverform, i förra fallet antingen af naturlig sten, slipstenar, eller af konstgjordt material, vanligen af smärgel (en järnhaltig korundart, se K o-r u n d. sp. 1115) med lämpligt bindemedel. Slipstenar tillverkas vanligen af sandsten, ha ofta mycket stora dimensioner, ända till 2 ä 3 m., och stor periferihast (5 m. för eggstål, 10 å 15 m. för annan slipning) samt böra vara omgifna af en stark kåpa till skydd vid eventuell sprängning genom centri-fugalkraften. Svenska slipstenar för skärstål erhållas från Gottland, Dalarna, Yisingsö m. fl. st. De förstnämnda bestå af öfversilurisk sandsten samt ha ljusgrå färg. Brynstenar för justering af eggar och borttagande af s. k. råegg å skärstål äro af lerskiffer eller kiselhaltig dolomit (levantinska eller turkiska) eller äro starkt kvarts-haltiga (Arkansasstenar, oljebrynstenar). Svenska brynstenar erhållas från flera ställen i Dalarna, såsom Öre, Orsa och Transtrands socknar, och bestå af kvartshaltig lerskiffer ("brynstensskiffer"). Skärslipning är ett yrke, som sedan gammalt utöfvats af kringvandrande handtverkare, "skär- Gammaldags skärslipare. slipare" (se fig.; på senaste tiden ett stort antal från Ryssland), hvilka erbjuda sitt arbete i hemmen. Deras vanligen mycket primitiva redskap bestå af en mindre, med trampa drifven slipsten jämte brynsten och strigel. Smärgelskifvor äro mest använda inom manufakturerna. Den bästa slipsmärgeln brytes på ön Naxos, något sämre anses Karolinasmärgeln från Förenta staterna samt Gällivaresmärgeln. Alltefter bindemedlets beskaffenhet ha de i handeln förekommande smärgelskif-vorna olika benämningar: silikatskifvor, metallskif-vor, vulkanitskifvor, gummilackaskifvor, tannitskif-vor, celluloidskifvor och kaolinskifvor. Mycket använda äro karborundskifvorna, hvilkas mycket hårda kristaller, utgörand3 en kemisk förening af kol och kisel, först erhöllos vid försöken att vid mycket hög temperatur på konstgjord väg framställa diamanter. (Om diamantslipning se f. ö. Diamant.) I Sverige tillverkas slipskifvor vid Lomma (råvara korund från Naxos eller Ca-nada). Största tillverkningen eger rum hos Norton Emery wheel Co, Worcester. Råvaran framställes i elektriska ugnar vid Niagara samt kallas "alun-dum" (af aluminium och karborundum, bindemedel sintrad kaolin). De nortonska slipskifvorna klassificeras dels efter hårdhetsgraden (A-Z), dels efter finleken (16-150, finast). Konstgjorda slipskifvor arbeta med en periferihastighet af 25-30 m. per sek. I vissa fall användas slipskifvor af trä med arbetsyta af smärgelpulver, fäst med limlösning. På likartadt sätt tillverkas smärgelduk af starkt lärft och smärgelpapper af starkt papper. De pulverformiga slipmedlen tillverkas af smärgel, sandsten, flinta, pimsten, smidesslagg (glödspån), träkol etc. För skärpning af blankslitna smärgelskif-