Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slots ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1469
Slovaker-Slovakiska litteraturen
1470
ländska rörelsen och författade några stridssånger,
ehuru hans svaga hälsa hindrade honom från aktivt
deltagande i frihetsstriden. Han lämnade landet för
alltid och begaf sig öfver Dresden till Paris, där han
gjorde sig bemärkt i den polska emigrantkolonien och
tidigt kände sig dragen till den polska mes-sianismen
och Towian-skis mystiska läror. Där blef han bekant
med Mickiewicz, till hvilken han dock kom i ett mycket
spändt förhållande på grund af sin lättretlighet och
sjukliga fåfänga. Hans litterära verksamhet röjde
starkt inflytande af Byron (de poetiska berättelserna
Mnich, Munken, och Lambro samt tragedien Mindowe],
men äfven tydlig påverkan af Mickiewicz. Efter att ha
utmanat honom på duell, begaf han sig till Schweiz,
där han skref det 1833 i Paris anonymt tryckta
fantastiska hämndedramat Kor dy an, byggdt på en
förment sammansvärjning mot kejsar Nikolaus I vid
hans polska konungakröning 1829. Vistelsen i Schweiz
(1833-36) blef af stor betydelse för S:s poetiska
utveckling. En flyktig böjelse gaf impulsen till
den förtjusande, djupt vemodiga kärleksidyllen
W Szwajcaryi (1838; "I Schweiz"; jämte "Anhelli"
och "De pestsmittades fader" öfv. af A. Jensen i
"Polska skalder", I, 1899). Under inflytande af
Shakspere och Calderön skref han under dessa år
de polska sagospelen Balla-dyna, Lilla Weneda och
Mazepa, af hvilka de båda förra höra till hans
bästa, mest spelade dramer, hvaremot "Mazepa" (med
erotiskt ämne från hetmanens ungdom) är betydligt
svagare. Till hans dramatiska alstring hör äfven
skådespelet Maria Stuart. Från Schweiz begaf han sig
till Rom, där han knöt bekantskap med Krasiiiski,
och därifrån öfver Neapel till Grekland, Egypten
och Palestina. Återkommen till Europa 1837, slog
han sig först ned i Florens, där han fullbordade den
mystiska, i biblisk stil hållna sibiriska fantasien
Anhelli och Ojciec zadzumionyeh w El-Arisch ("De
pestsmittades fader"), en djupt gripande poetisk
berättelse med österländskt motiv. 1840 återkom
S. till Paris, där han 1841 offentliggjorde den
aldrig fullbordade, lyriska berättelsen Beniowski,
ett polskt motstycke till Byrons "Don Juan", rik
på poetiska skönheter och på sarkastiska utfall
(mot Mickiewicz m. fl. samtida). 1842 inträdde han
i Towiariskis sekt och fördjupade sig i en för hans
diktning ödesdiger mystik. Han omskref i dramat
Ksia:e niezlomny Calderöns "El principe constante"
samt Sen srebrny Salomej (Salomes silfverdröm) och
diktade i dennes anda det poetiska dramat K&i&rh Marek
(Pater Marek) med ämne från Bär-konfederationens
dagar. Höjdpunkten i S:s polska mystik nåddes genom
den djuptänkta, men oklara hjältedikten Kröl-Duch
(Kung ande), hvari ett sagostoff ur Polens äldsta
historia begagnas för att framställa straffets och
lidandets renande nödvändighet för ett folks syn-
der. Mot Krasiriski, som stod främmande för alla
hämnd- och våldsplaner, skref han 1845 den sarkastiska
Do autora trzech psalmöw (Till de tre psalmernas
författare). 1846 års bondeoroligheter i Galizien
gåfvo emellertid Krasinski rätt, och S. var nu bruten
till kropp och själ. 1848 ville han återkomma till
Polen, men de preussiska myndigheterna släppte honom
ej öfver gränsen; han fick i Breslau återse sin mor
för sista gången och hann knappt återvända till Paris,
förrän lungsoten lade honom på dödsbädden. - S. intar
en egenartad ställning i den polska vitterheten vid
sidan af Mickiewicz och Krasinski. Som dramatiker och
verskonstnär med ett färgrikt, ofta öfver-lastadt
språk står han högt, liksom i känslans hejdlösa
flykt, men hans diktning är ojämn, lider stundom af
själföfverskattning och brist på originalitet. Hans
samlade verk utkommo 1861 (2:a uppl. 1885), hans
efterlämnade verk, Pisma po-smiertne, 1866. Hans
brefväxling (4 dlr, 1883 -99) lämnar ett rikt material
för bedömande af hans finkänsliga, poetiskt ärelystna
natur. Utförliga kommentarer till hans dikter finnas
af Henryk Biegeleisen i 2 dlr 1894. Grundliga
biografier af A. Malecki (1866-67), F. Hösick
(1896 -97) och J. Tretiak (1904). På fransk prosa ha
hans arbeten tolkats af Wenceslas Gasztowtt (1870).
A-d J.
Slovaker, en västslavisk folkstam, nära besläktad
med tjecherna, af hvilkas språk slovakiskan är
en dialekt, är bosatt s. om Karpaterna (Tatra)
i nordöstra Mähren och norra Ungern, där den
är förhärskande i tio komitat och vid Pressburg
skjuter fram till Donau. Det är ett fattigt och
anspråkslöst, men sträfsamt bergsfolk, som lif
när sig hufvudsakligen af boskapsskötsel och
jordbruk. Hemslöjden står ganska högt, särskildt
väfnader och korgflätning. Folkmängden uppgår till
inemot 21/» mill., men på grund af fattigdomen och
de politiska förhållandena är emigrationen ganska
stor; i Amerika lefva minst 400,000 slovaker. På
800-talet utgjorde det slovakiska landet en del
af det stormäriska riket (se Mähren, sp. 235 -236)
och fick sin första bildning genom den kristendom,
som predikades af de grekiske missionärerna Kyrillos
och Methodios (se K y r i 11 o s, sp. 464). Till
trosbekännelsen äro slovakerna numera öfvervägande
romerska katoliker, men tredjedelen är protestantisk,
och den religiösa toleransen är stor. Landet
införlifvades tidigt med ungerska riket. Först på
1840-talet började slovakerna spela en politisk
roll, men deras själfstän-dighetssträfvanden ha
hänsynslöst undertryckts af ungerska regeringen,
som "magyariserat" det slovakiska skol- och
domstolsväsendet, post m. m. Folket har emellertid
bevarat sin rena slaviska ras och sin folkpoesi med
rikedom på sköna melodier. Slovakernas politiska
och kulturella centrum är staden Sväty Martin
(Turocz Szent-Mårton), med blott 3,400 inv.,
men i Budapest finnas 25,000 slovaker. Om de
socialpolitiska förhållandena se R. W. Seton-Watsons
(märket Scotus Viator) "Political persecution
in Hungary" (1908) och "Racial problems in
Hungary, a history of the Slovaks_" (1909).
A-d J.
Slovakiska litteraturen leder sitt ursprung från
1400-talet, då det bömiska husitkriget väckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
