1473 Slovenska litteraturen 1474 vän, och Melanchthons lärjunge Matyas Grbec var bördig från Istrien. En stor gynnare fick denna nationella rörelse i baron Jan Ungnad (d. 1564) i Kärnten, som lät anlägga ett slovenskt tryckeri i Tubingen. Där tryckte Primus T r u-bar (1508-86, se d. o.) ett slovenskt abcda-rium (1550), en öfv. af N. T. (1582) och den första slovenska kalendern (1582). I Laibach upprättades 1563 en latinsk-tysk skola, och den första boken trycktes där 1575. Sebestiån Krel (1538-67), superintendent i Laibach, var en flitig öfversättare af andliga verk. Juraj Dalmatin (1564-89, se d. o.) utgaf hela bibeln på slovenska (tr. i Wittenberg 1584), och Adam Bohoric (se d. o.) skref språkläran "Arcticse horulae" (1584), ett första försök till jämförande slavisk språkforskning. Den sista slovenska bok, som trycktes i Tubingen (1595), var Filip Barbats katekes, öfv. af Jan Znojlsek, en af grefve Karl Snoil-skys slovenska förfäder. Om den protestantiska rörelsen hos sydslaverna se Bucar, "Povijest hrvatske protestantske knjizevnosti" (1910). II. Den katolska litteraturen till 1800. Redan 1590 hade jesuiterna inkallats, och den katolska motreformationen bedrefs nitiskt af ärkehertig Ferdinand (sedermera kejsar Ferdinand II). Den första katolska boken, "Compendium catechismi in slavonica lingua", trycktes i Graz 1574. Massor af protestantiska böcker brändes, äfven Bohorics språklära, och mycket nitisk var härvid biskop Tomas Hren (1560-1630), hvars "Evangelia in lystavi" (1613) utgick i sju upplagor. Den bäste katolske författaren var domherren M a t i j a K a s t e l e c (1632-88) med uppbyggelseskrifterna "Nebeska cilj" (1684) och "Nauk krestjanski" (1688). Kapucinern H i p o l i t i Laibach (d. 1722) skref 1711 "Dictionarium trilingue" och utgaf på nytt Bohorics arbete (1715). Det litterära förfallet var så stort, att man endast genom tyska eller latinska öfversättningar åter kunde göra vissa slovenska verk tillgängliga för folket. Men jesuiterna gynnade skoldramat ''in lingua vernacula" efter tyska och italienska förebilder, och äfven vetenskapen främjades något. I Laibach stiftades 1670 Societas militaris, 1693 Academia operosorum och 1702 Academia philoharmonicorum, som sedan ombildades till Harmonische gesellschaft, den äldsta musikföreningen i Österrike. Jan Ludvik Schoenleben (1618-81) i Laibach författade "Aemona vindicata" (1674) och "Carniolia antiqua et nova" (1681), och Jan Vajkart Välva-z o r (1641-93) vann berömmelse genom sin gedigna "Die ehre des herzogthums Krain" 1689 (omtr. 1879). Framstående språkforskare var Jan P o p o v i c (1705-74), professor vid Wiens universitet. En föregångare för det moderna skriftspråket var augustinmunken Marko Pohlin (1735-1801) genom sin abcbok (1765), språklära (1768) och ordbok (1782). Grunden till en världslig poesi lades af Janez Damascen genom tre samlingar "pisanice". Libretten till den första operan skrefs af Belin 1780. Den första komedien, "Znpanovo Micko" (efter Josef Richters "Feld-miihie"), författades 1790 af Anton Linhart (1756-95), som äfven lokaliserade Beaumarchais' "Figaros bröllop". J u r i j J a p e l j (1744-1807) gjorde, i förening med Blaz Kumerdej, en förträfflig Tryckt den 5/* 17 bibelöversättning (1786, 1802), och litteraturen fick en varm främjare i baron 2 i g a Z o i s (1749 -1819). III. Den nya litteraturens banbrytare var V a-lentin Vodnik (1758-1819), präst och professor i poetik och historia vid gymnasiet i Laibach, sedan skolinspektör under den franska styrelsen, men entledigad af österrikiska regeringen för det patriotiska odet "Iliria ozivlena". Han utgaf den första slovenska tidningen "Ljubljanske novine" 1799-1800, skref läroböcker och använde som poet den klassiska metriken, men anslog en foklig ton i samlingen "Zadovolne Krajnc". På språkforskningens område blef banbrytande den framstående slavisten Bartolomej Kopitar (1780-1844), föregångare till Miklosich (1813 -91). Ur Kopitars skola framgingo M. R a v n i-kar med "Lehrgebäude der slovenischen sprache" (1825) och Anton J. M ur k o (1809-71) med "Theoretisch-praktische slovenische sprachlehre" (1832). Vitterheten började utveckla sig genom kalendrarna "Krajnska Cbelica" 1830-33, utgifna af Matija Co p (1797-1835), och Stan ko Vraz, gripen af den "illyriska" rörelsen, knöt förbindelser med den kroatiska och tjechiska litteraturen. Den främste skalden blef France Pre-seren (1800-49), en nationell, vekhjärtad lyriker och utmärkt, mångsidig verskonstnär. Den nationella väckelsen främjades också genom biskop AntonSlomsek (1800-62) i Klagenfurt, hvilken skref folkliga visor och 1846 stiftade föreningen Drobtinice, som 1852 uppgick i Druzba Sv. Mohorja. Tidningsväsendet utvecklades genom Janez Bleiweiss (1808-81), president i Matica slovenska och redaktör af dess "Leto-pis" (årsskrift). En nämnvärd balladdiktare i Schillers stil var Jovan V e s e l Koseski (1798-1884). Efter midten af 1800-talet togs den litterära ledningen af Anton J a n e § i c (1828 -69), som utgaf en ordbok, språklära m. m. och grundlade den vittra tidskriftslitteraturen 1858 genom "Glasnik slovenski". Däri medverkade lyrikerna FraneLevstik (1831-87) med erotiska dikter i nationell anda och den populäre Simon J en ko (1835-69), författare till den slovenska folksången "Naprej", med idyller och ballader. Josip J u r c i c (1844-81), redaktör af den förnämsta tidningen, "Slovenski narod", skref redan som gymnasist den 1864 tryckta historiska novellen "Jurij Kozjak" och vann ryktbarhet genom romanen "Deseti brat" (1866). Hans historiska berättelser äro romantiskt färgade under påverkan af Walter Scott, men i bynovellen är han realist. Han författade äfven de första slovenska original-tragedierna "Tugomer" (1876) och "Veronika Deseniska". 1867 stiftades Dramaticno drustvo. - Den nyaste vitterheten utgick från Josip S t r i-tar (f. 1836, pseud. Boris Miran), som 1870 upprättade den förnämsta tidskriften, "Ljubljanski zvon". Hans dikter, "Pesmi" (1869), som han själf öfversatte på tyska 1877, ha stor ämnessfär och röja europeisk bildning med skarp satir, t. ex. "Dunajske sonety" (1873, Sonetter från Wien). Äfven som roman- och skådespelsförfattare var han verksam, och hans komedi "Triglavan iz Posavja" blef mycket populär. En varmhjärtad lyriker och fin verskonstnär var Simon Gregorcic (1844 25 b. 47