Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slots ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1473
Slovenska litteraturen
1474
vän, och Melanchthons lärjunge Matyas Grbec var bördig
från Istrien. En stor gynnare fick denna nationella
rörelse i baron Jan Ungnad (d. 1564) i Kärnten, som
lät anlägga ett slovenskt tryckeri i Tubingen. Där
tryckte Primus T r u-bar (1508-86, se d. o.) ett
slovenskt abcda-rium (1550), en öfv. af N. T. (1582)
och den första slovenska kalendern (1582). I Laibach
upprättades 1563 en latinsk-tysk skola, och den
första boken trycktes där 1575. Sebestiån Krel
(1538-67), superintendent i Laibach, var en flitig
öfversättare af andliga verk. Juraj Dalmatin (1564-89,
se d. o.) utgaf hela bibeln på slovenska (tr. i
Wittenberg 1584), och Adam Bohoric (se d. o.) skref
språkläran "Arcticse horulae" (1584), ett första
försök till jämförande slavisk språkforskning. Den
sista slovenska bok, som trycktes i Tubingen (1595),
var Filip Barbats katekes, öfv. af Jan Znojlsek,
en af grefve Karl Snoil-skys slovenska förfäder. Om
den protestantiska rörelsen hos sydslaverna se Bucar,
"Povijest hrvatske protestantske knjizevnosti" (1910).
II. Den katolska litteraturen till 1800. Redan
1590 hade jesuiterna inkallats, och den katolska
motreformationen bedrefs nitiskt af ärkehertig
Ferdinand (sedermera kejsar Ferdinand II). Den
första katolska boken, "Compendium catechismi in
slavonica lingua", trycktes i Graz 1574. Massor
af protestantiska böcker brändes, äfven Bohorics
språklära, och mycket nitisk var härvid biskop Tomas
Hren (1560-1630), hvars "Evangelia in lystavi" (1613)
utgick i sju upplagor. Den bäste katolske författaren
var domherren M a t i j a K a s t e l e c (1632-88)
med uppbyggelseskrifterna "Nebeska cilj" (1684) och
"Nauk krestjanski" (1688). Kapucinern H i p o l i t i
Laibach (d. 1722) skref 1711 "Dictionarium trilingue"
och utgaf på nytt Bohorics arbete (1715). Det
litterära förfallet var så stort, att man endast genom
tyska eller latinska öfversättningar åter kunde göra
vissa slovenska verk tillgängliga för folket. Men
jesuiterna gynnade skoldramat ’’in lingua vernacula"
efter tyska och italienska förebilder, och äfven
vetenskapen främjades något. I Laibach stiftades 1670
Societas militaris, 1693 Academia operosorum och 1702
Academia philoharmonicorum, som sedan ombildades till
Harmonische gesellschaft, den äldsta musikföreningen i
Österrike. Jan Ludvik Schoenleben (1618-81) i Laibach
författade "Aemona vindicata" (1674) och "Carniolia
antiqua et nova" (1681), och Jan Vajkart Välva-z o r
(1641-93) vann berömmelse genom sin gedigna "Die ehre
des herzogthums Krain" 1689 (omtr. 1879). Framstående
språkforskare var Jan P o p o v i c (1705-74),
professor vid Wiens universitet. En föregångare för
det moderna skriftspråket var augustinmunken Marko
Pohlin (1735-1801) genom sin abcbok (1765), språklära
(1768) och ordbok (1782). Grunden till en världslig
poesi lades af Janez Damascen genom tre samlingar
"pisanice". Libretten till den första operan skrefs
af Belin 1780. Den första komedien, "Znpanovo Micko"
(efter Josef Richters "Feld-miihie"), författades 1790
af Anton Linhart (1756-95), som äfven lokaliserade
Beaumarchais’ "Figaros bröllop". J u r i j J a p e l
j (1744-1807) gjorde, i förening med Blaz Kumerdej,
en förträfflig
Tryckt den 5/* 17
bibelöversättning (1786, 1802), och litteraturen fick
en varm främjare i baron 2 i g a Z o i s (1749 -1819).
III. Den nya litteraturens banbrytare var V
a-lentin Vodnik (1758-1819), präst och professor
i poetik och historia vid gymnasiet i Laibach,
sedan skolinspektör under den franska styrelsen,
men entledigad af österrikiska regeringen för det
patriotiska odet "Iliria ozivlena". Han utgaf den
första slovenska tidningen "Ljubljanske novine"
1799-1800, skref läroböcker och använde som poet
den klassiska metriken, men anslog en foklig ton i
samlingen "Zadovolne Krajnc". På språkforskningens
område blef banbrytande den framstående slavisten
Bartolomej Kopitar (1780-1844), föregångare till
Miklosich (1813 -91). Ur Kopitars skola framgingo
M. R a v n i-kar med "Lehrgebäude der slovenischen
sprache" (1825) och Anton J. M ur k o (1809-71) med
"Theoretisch-praktische slovenische sprachlehre"
(1832). Vitterheten började utveckla sig genom
kalendrarna "Krajnska Cbelica" 1830-33, utgifna af
Matija Co p (1797-1835), och Stan ko Vraz, gripen
af den "illyriska" rörelsen, knöt förbindelser
med den kroatiska och tjechiska litteraturen. Den
främste skalden blef France Pre-seren (1800-49),
en nationell, vekhjärtad lyriker och utmärkt,
mångsidig verskonstnär. Den nationella väckelsen
främjades också genom biskop AntonSlomsek (1800-62)
i Klagenfurt, hvilken skref folkliga visor och 1846
stiftade föreningen Drobtinice, som 1852 uppgick i
Druzba Sv. Mohorja. Tidningsväsendet utvecklades
genom Janez Bleiweiss (1808-81), president i
Matica slovenska och redaktör af dess "Leto-pis"
(årsskrift). En nämnvärd balladdiktare i Schillers
stil var Jovan V e s e l Koseski (1798-1884). Efter
midten af 1800-talet togs den litterära ledningen
af Anton J a n e § i c (1828 -69), som utgaf
en ordbok, språklära m. m. och grundlade den
vittra tidskriftslitteraturen 1858 genom "Glasnik
slovenski". Däri medverkade lyrikerna FraneLevstik
(1831-87) med erotiska dikter i nationell anda och
den populäre Simon J en ko (1835-69), författare till
den slovenska folksången "Naprej", med idyller och
ballader. Josip J u r c i c (1844-81), redaktör af den
förnämsta tidningen, "Slovenski narod", skref redan
som gymnasist den 1864 tryckta historiska novellen
"Jurij Kozjak" och vann ryktbarhet genom romanen
"Deseti brat" (1866). Hans historiska berättelser äro
romantiskt färgade under påverkan af Walter Scott, men
i bynovellen är han realist. Han författade äfven de
första slovenska original-tragedierna "Tugomer" (1876)
och "Veronika Deseniska". 1867 stiftades Dramaticno
drustvo. - Den nyaste vitterheten utgick från Josip
S t r i-tar (f. 1836, pseud. Boris Miran), som 1870
upprättade den förnämsta tidskriften, "Ljubljanski
zvon". Hans dikter, "Pesmi" (1869), som han själf
öfversatte på tyska 1877, ha stor ämnessfär och röja
europeisk bildning med skarp satir, t. ex. "Dunajske
sonety" (1873, Sonetter från Wien). Äfven som roman-
och skådespelsförfattare var han verksam, och hans
komedi "Triglavan iz Posavja" blef mycket populär. En
varmhjärtad lyriker och fin verskonstnär var Simon
Gregorcic (1844
25 b. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
