1475 Slovinziska-Sluss 1476 -1906), hvaremot hans likaledes från prästämbetet entledigade skaldebroder Anton A s k e r c (1856-1912), oförfärad och socialt intresserad, hade sin konstnärliga styrka i balladen och tendensdikten. Bland de yngre lyrikerna äro D r a-gotin Ket t e (1876-99) och O t ön 2 u p-ancic (f. 1878) de mest bemärkte. Den nyaste vittra prosan representeras af advokaten Ivan T a ve ar, borgmästare i Laibach (f. 1851), hvilken skrifvit sociala romaner, hvaribland "Ivan Slavelj" (1897), och Janko Kersti k (1852 -97) med romanerna "Cyklamen" (1883) och "Agitator" (1885). Åt den naturalistiska riktningen ha Ivan C a n k a r (f. 1876) och Frän Govekar skattat (romanen "V krvi"). Den bästa slovenska litteraturhistorien ("Zgodovina novejsega slovenskega slovstva") är författad (1909-11) af G r a f e n a u e r. En framstående litteraturkännare är Fr. Ileäic (f. 1871) i Laibach. A~d J-Slovi'nziska, dialekt af kassubiska språket. Se Kassuber. Slubb, Slubbgarn. Se K a r d n i n g, sp. 923-926. Slubbmaskin (eng. slubbing frame), en förspinnmaskin i bomulls- och kamgarnsspinnerier. Se Bomullsindustri, sp. 1060. G. A. W. Sluis 1. Sluys [slöjs], befäst stad i nederländska prov. Zeeland, vid floden Zwin. 2,729 inv. (1909) i hela kommunen. Staden dref under medeltiden liflig handel och skeppsfart och försvarade sig tappert mot fransmännen 1794. Vid S. utkämpades 20 juni 1340 ett sjöslag mellan engelsmän och fransmän, i hvilket de förre segrade, ehuru vida underlägsna i antal. (J- F. N.) Sluka, landtbr., i marken befintlig spricka, genom hvilken vatten sjunker ned, förekommer i synnerhet i Gottlands kalkstensgrund och underlättar där jordens torrläggning. H. J. Dft. Slum [sla'm], eng. (eg. gränd), frälsningsarmens arbete i "gränderna", i de större städernas fattigkvarter. Arbetet utföres af två eller flera "systrar" (slumsystrar), helt anställda i arméns tjänst, hvilka slå sig ned i dessa fattigkvarter och använda sin dag till att besöka de fattige och sjuke, taga vård om barnen m. m. Medel till sina barmhärtighetsverk erhålla de vanligen af bättre lottade, som intressera sig för deras arbete. Slumsystrar. Se Slum. Slunga, krigsv., ett kastverktyg, som består af en lång, i midten för kastkroppens stöd något bredare rem af läder, tågvirke, senor e. d., hvilken, sammanlagd i en slinga, försättes i en kretsformig rörelse och därigenom framdrifver kastkroppen ett längre eller kortare vägstycke. Eedan hos fenicier och hebréer var slungan i bruk, hos de senare under namn af kela. Homeros omtalar den såsom förekommande hos grekerna och närboende folk. Hos romarna funnos flera slags slungor, med hvilka kastades kiselstenar eller blykulor. Stora, på fordon förda slungor kallades 'ballister (se B a 11 i s t med fig.) 1. fundibaler och utgjorde kanonens föregångare. Yid befästa orters anfall och försvar förekommo, särskildt i Sverige, långt efter skjutvapnens införande slungor, äfven kallade blidor och lippor, med hvilka kastades stora stenar eller korgar, fyllda med småsten. Sådana kastvapen, hvilka ofta tillverkades på den plats, där de skulle användas, förekommo i vårt land långt in på 1500-talet. H. W. W. (O. K-a,> Slungboll. Se Bollspel, sp. 1032. Slungkastning, idrottst. Se Kast lekar, sp. 1228. Slungning. Se Honung, sp. 1074. Slungpsykrometer, jys. Se Hygrometer, sp. 1481. Slungtermometer. Se Lufttemperatur, sp. 1316-17. Slup (fr. chaloupe, höll. sloep, af sloepen, glida fram), skpsb. 1) Ett mindre kustfartyg med en mast, stång och salning samt bogspröt och klyfvar-bom. Slupen för storsegel (med bom och gaffel), gaffeltoppsegel, stagfock, klyf vare och jagare samt stundom bredfock. Skrofvet liknar kutterns, men är fylligare och mindre djupgående än dennas. Slupen har en dräktighet af 20 å 90 ton och ett djupgående af lJ/2 å 3 m. Jfr Jakt, skpsb., och Kutter. - 2) En större eller medelstor skeppsbåt, som är lättare och smäckrare än barkassen, har dubbel rodd och vanligen 2 master med loggertsegel. De i däfvertar på sidorna akterut hängande sluparna benämnas låringsbåtar. Jfr B å t och L å r i n g s b å t a r. ft- N. (C. K. S.) SJupca [swo'ptsa], ty. Slupzy, kretsstad i Polen, guv. Kalisz, 10 km. n. om Warta. 4,135 inv. (1900). Där hade Karl XII sitt ståndläger från senare hälften af sept. till slutet af okt. 1707, och från Pommern stötte där till hans här rekryter. Slurk, text., ett väffel, uppkommet därigenom, att inslaget aflöpt trassligt från garnspolen och lagt sig dubbelt i skälet. Sluse [slys], belgisk matematiker, f. 1622, d. 1685, kanik vid domkyrkan i Liége, behandlade i sitt hufvudarbete, Mesolabum (1668), infinitesi-malfrågor m. m. Sluss (af Ity. sluse, fnfr. escluse, af lat. exclusa, afstängdt, näml. vatten), tekn., den vanligaste anordningen för möjliggörande af fartygs förande mellan kanaldelar med olika vattenhöjd. En sluss består af en kammare, som är innesluten mellan portar. Slusskammaren, som har obetydligt