Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slovinziska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1479
Sluta-Sluthult
1480
eller medelbart, hvarvid förhållandet mellan de
båda omdömen, hvilka fattas som grund och följd,
är förmedladt af ett eller flera andra omdömen,
så att därvid som grund för ett omdöme ej dess
förhållande blott till ett visst annat omdöme är
tillräckligt, utan därför fordras två eller flera
omdömen, hvilka tillsammans bilda den tillräckliga
grunden. Omedelbart slutande sker på grund af
omedelbart omdömesförhållande (se Omdöme, sp. 692);
medelbart slutande kallas slutledning (se d. o.). Om
man sluter från ett eller flera sanna omdömen
till sanningen af ett annat omdöme, får slutandet
betydelsen af bevis (se d. o. 1), och slutet kan
därför sägas vara bevisets form. S-e.
Sluta, ridk. Se Sidvärtsrörelse och Skolridning.
Slutare. 1. Bygnk. Se Förankring 1. - 2. Sjöv. Se
Ledare, sp. 1490.
Slutartikel, språkv. Se Artikel.
Slutaspiratiön kallas i finska grammatiken en i
skriftspråket icke betecknad och blott i dialekter
förekommande aspiration i slutet af vissa ord. I
det talade högspråket kommer densamma ofta till
uttryck i form af förlängning af det följande ordets
eller en följande ändelses begynnelsekonsonant.
K. B. W.
Slutceller, Läppceller, löt. Se Klyf-öppningar,
sp. 362.
Sluten deposition. Se Bank, sp. 856.
Sluten fattigvård. Se F a 11 i g v å r d, sp. 1449.
Sluten hamn. Se Hamn, sp. 1272, med fig.
Sluten härd, metall. Se Härd.
Sluten kolonn, krigsv., hvarje kolonnformering af
trupper (se K o l o n n 2), i hvilken afdelningarna ha
kortare afstånd mellan hvarandra än deras frontlängd
(vid infanteriet vanligen 5-8 steg). Sluten kolonn
används vid uppställning och äfven vid rörelser utom
fiendens eldområde. C. O. N.
Sluten linje, krigsv. Se Linje 4.
Sluten ordning, krigsv., den uppställning, i hvilken
manskapet, vanligen på två led, icke har större
mellanrum mellan sig, än som erfordras för fri rörelse
och i hvilken det dessutom är strängt bundet af sin
plats och i sin verksamhet. Sluten ordning används
vid all uppställning och vid förflytt-ninsr utom
fiendens eld. c O. N.
Sluten redd. Se Redd.
Sluten tornerhjälm, krigsv. Se Hjälm, sp. 819.
Sluten tuberkulos. Se Lungsot, sp. 1458.
Sluter [slyter], Claus, en af 1300-talets mest
betydande skulptörer, f. i Holland, antagligen i
Gelderland, obekant när, d. 1404. Man känner intet om
hans verksamhet före 1389, då han efterträdde Jean de
Marville i tjänst hos Filip den djärfve, hertig af
Burgund. Hans namn är för eftervärlden uteslutande
förenadt med de bilder han utförde för hertigens
grafkyrka och kartusian-kloster i Champmol utanför
Dijon. Kyrkan ödelades under franska revolutionen,
en del af skulpturerna finnes likväl i behåll. Af
portalfigurerna är madonnan med barnet ett verk af
Marville, men de båda sidogrupperna, bilderna af
hertigen och hans gemål knäböjande samt af Johannes
döparen och den heliga Katarina stående, utfördes
af S. 1393-1401. De båda porträtt-statyerna äro
mästerverk af kraftfull karakteri-
stik och monumental bredd. Efter Marvilles död,
1389, fortsatte S. arbetet på hertigens sarkofag,
som påbörjades, medan beställaren ännu lefde - den
fullbordades efter S:s död af Claus de Werve. Som S:s
andel i densamma namnes en del af "les pleurants", de
sörjande figurerna, som stå utmed sarkofagens sidor
- groteska gestalter, höljda i stora sorgkappor -;
flertalet af dem liksom den döde hertigens bild
är likväl utfördt af de Werve. 1395 började S. en
monumental kalvariegrupp med flera bifigurer, en
fontängrupp, som fick sin plats på klostergården i
Champmol. Den korsfästes bild, omgifven af Maria,
Maria Magdalena och Johannes, reste sig öfver en
sexkantig sockel med sex sörjande änglar, som stödja
konsolen med sina vingar, och af sex profetstatyer,
Mose, David, Jeremias, Sakarias, Daniel och Esaias. De
tre sistnämnda utfördes eller fullbordades af de
Werve, alla de öfriga figurerna äro S:s verk. De
äro i högsta grad märgfulla gestalter, utförda med
en realism, som i karakteristiken* skärpa framstår
som något helt och hållet nytt i bildkonsten, och på
samma gång med en väldig energi, en massiv, bred och
kraftig monumentalitet, som ställer dem i främsta
ledet af hvad medeltidens skulptur åstadkommit
och som förbereder Donatello och Michel-angelo,
på samma gång det germanska lynnet här är i ögonen
fallande. Af klassisk tradition, af antikärfd smak,
sträfvande efter formskönhet finns här intet. Dessa
figurer ha varit målade och delvis förgyllda. Hela
sockeln står fortfarande kvar på sin ursprungliga
plats, alla figurerna äro oskadade (se fig. af denna
"Mosesbrunn" å pl. V till art. Bildhuggarkonst,
där Davids och Jeremias’ gestalter synas och
Mosegestalten, den mäktigaste, kan skönjas t. v.), men
af kalvariegruppen återstår endast Kristushufvudet,
mäktigt och majestätiskt (nu i Dijons arkeologiska
museum). Filip den djärfves sarkofag har hamnat
i Dijons museum. Gipsafgjutningar af S:s alla
kända verk finnas i Trocadéromuseet i Paris. Denna
burgundiska skulptur, hvars hufvudrepresentant S. är,
blef af stor betydelse och gick ut öfver provinsens
gränser, till Frankrike, Nederländerna, Tyskland,
Italien (där den påverkar i främsta rummet Quercia
och Donatello). Jfr A. Kleinclausz, "Claus S. et la
sculpture bourguignonne au XV:e siécle" (1905), och
A. Germain, "Les Néerlandais en Bourgogne" (1909).
G-g N.
Slutet batteri, krigsv., den formering
vid artilleriet, där kanonerna stå helt
nära hvarandra; används vid uppställning
och vid rörelser utom fiendens eldområde.
C. O. N.
Slutet verk, befästningsk., en befästning, som har
eldlinje åt alla sidor och sålunda fullständigt
omsluter den befästa punkten. L. W:sonM.
Slutfall, mus. Se Kadens.
Slutfesten. Se Löfhyddofesten.
Sluthastighet, mek., benämnes den hastighet, scm en i
rörelse varande kropp eger i det ögonblick den uppnår
slutet af sin bara. G- R. D.*
Sluthult, skpsb.) en af järn eller ek tillverkad
kloss, hvars ändamål är att uppbära svåra stången,
resp. bramstången. Sluthultet insattes tvärskepps
genom det vid stångens nedra ända befintliga
sluthultsgattet och är så långt, att dess på ömse
sidor om stångfoten utskjutande ändar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
