1483 Slutledningsfigur-Slutsedel 1484 Enkla sådana slutledningar kallas enthymem (se d. o.). Sammansatta sammandragna slutledningar äro af två slag epicherem (se d. o.) och so ri t (se d. o.). Alltifrån Sextus Empiricus' dagar i forntiden har man gjort den principiella invändningen mot den aristoteliska slutledningsläran, att dess regler icke ha någon betydelse för det verkliga tänkandet, i det att slutledningen icke vidgar vårt vetande, utan endast på ett visst sätt ordnar, hvad man redan vet. Detta åskådningssätt har i våra dagar särskildt representerats af J. Stuart Mill, som vill göra gällande, att vi ej kunna uppställa öfversatsens allmänna regel, utan att först ha konstaterat dess motsvarighet i de under densamma hörande enskilda fallen och däribland äfven det fall, hvarom slutsatsen utsäges. En sådan slutledning som den ofvan exempelvis anförda är sålunda antingen en tautologi (se P l e o n a s m) eller ett "petitio principii" (se d. o.). Enligt hans åsikt sluter man sålunda i verkligheten aldrig från allmänna regler till enskilda fall, utan från ett eller flera enskilda fall till andra liknande fall. Häremot har genmälts, att skillnad bör göras mellan det sätt, hvarpå vi upptäcka de allmänna reglerna, och slutledningarna, medelst hvilka vi tillämpa dem. I det hvardagliga tänkandet rör sig enhvar med en hel del allmänsatser, som han icke själf kan stödja på fullständiga enskilda iakttagelser, men ur hvilka han är berättigad att draga slutsatser (med samma grad af giltighet som öfversatsen). Så t. ex. förutser med full rätt enhvar sin egen död enligt följande slutledning: "alla människor äro dödliga; äfven jng är en människa; alltså är jag dödlig", öfversatsen grundar sig visserligen på erfarenheten af enskilda människors död, men naturligtvis icke af min egen, ännu ej inträffade död, och man sluter heller icke direkt från de förra enskilda fallen till det sistnämnda, utan tankegången förmedlas af den allmänna regeln i öfversatsen. Många motsvarigheter härtill kunna ock lätteligen påvisas inom det vetenskapliga tänkandet. Ofta användas inom de empiriska vetenskaperna allmänna satser som arbetshypoteser, ur hvilka genom vanlig slutledning enskilda omdömen härledas genom regelbundna slutledningar, liksom en stor del af matematiken består af bevis i slutledningsform. - Mera berättigadt än Mills invändning är det åskådningssätt, som möter oss hos Sigwart, då denne vill reducera alla slutledningar till hypotetiska, i det att till den senast här som ex. använda slutledningen underförstås som förutsättning: "om något gäller om alla människor, måste det ock gäila om hvarje enskild". Det är sant att, om denna sistnämnda sats vore falsk, så förlorade slutledningen i fråga sin giltighet; men däraf följer icke, att man måste verkligen tänka denna förutsättning för att sluta från allas dödlighet till min egen. Denna mindre allmänna tankegång är ensam för sig logiskt bindande - Men den traditionella slutledningsläran är ytterst ensidig, då den endast upptar enkla slutledningsformer med en medelterm och öfver hufvud icke känner andra förhållanden mellan termerna än successiv subsumption (omfångssynpunkter) och inherens (innehållssynpunkter). Därmed uteslutas bl. a. sådana ytterst vanliga slutledningstyper, som t. ex.: "A är till släkte. höger om B; B är till höger om C; alltså A är till höger om C"; eller: "A är far till B; B är far till C; alltså är A farfar till C" o. s. v. En alldeles ny form for slutledningsläran har införts af vissa nyare logiker, särskildt engelsmännen Boole och Jevons, i det att de använda bok-stafssymboler för termerna samt deras kvalitet och kvantitet ("predikatets kvantifikation") och sedan operera med dessa tecken alldeles som i den algebraiska matematiken ("algebraisk" 1. "symboliserande logik"). Rörande värdet af denna sorts logik må först och främst framhållas, att den icke återger det vetenskapliga tänkandets sätt att gå till väga. Om logikens uppgift är att såsom en "vetenskapernas vetenskap" grundlägga och prof va den vetenskapliga metodiken, så förfelas här detta. F. ö. lider denna symboliserande logik af samma ensidighet som den traditionella logiken, i det den som denna fäster sig endast vid begreppens innehålls- och omfångsförhållanden, förbiseende andra, lika vanliga begreppsförhållanden. Wundt, som i detta hänseende sökt förbättra den symboliserande logiken genom en ny sådan teori, tillmäter denna logik blott ett rent teoretiskt intresse, nämligen ett underlättande af öfversikten af de olika begreppsförhållandena och deras logiska betydelse. Jfr Logik, Felslut och Slut. S-e. Slutledningsfigur, log. Se F i g u r 5 och S l u t-ledning. Slutledningskedja, log., sammansatt slutledning (se Slutledning och P o l y s y 11 o g i sm). Slutljud, språkv. Se U 11 j u d. Slutmunsnäcka, Clausilia, zool., hörande fam. Helicidce, ordn. lung-snäckor (Pulmonata), kl. bukfotin-gar (Gastropoda). Skalet är spol-formigt och i olikhet med de flesta snäckor vänstervridet med utdragen spetsig spira. Munöppningen är försedd med flera bladlika utskott. Sitt namn har släktet erhållit efter den tunna kalkskifva (A), med hvilken munöppningen tillslutes. Dithörande arter, af hvilka omkr. ett dussin tillhör vår fauna, äro växt- '** ätare och förekomma förnämligast i bergiga trakter, ofta i mängd på samma ställe. L-e. Slutna led, krigsv. Se Led 3. Slutpåstående, jur., parts i rättegång sista påstående i målet, d. v. s. det yrkande, hvarmed parten afslutar den framställning i målet, som från hans sida förekommit. Då parternas slutpåståenden afgetts, upphör i vanliga fall vidare handläggning af målet, och det återstår blott för domstolen att döma. E. K. Slutrim. Se Rim. Slutsats 1. Konklusion, log., det omdöme, hvars sanning man vill ådagalägga genom ett omedelbart slut eller en slutledning. So Slut och Slutledning. S-e. Slutsch. Se Slut j. Slutsedel, jur. och hand., skriftlig handling, utfärdad till bekräftande af ett angående försäljning af varor, fartyg eller annan egendom, hyra, försäkring e. d. ingånget aftal. Slutsedeln, som företrädesvis, om ej uteslutande, begagnas, då aftalet bragts till stånd genom förmedling af mäklare eller