1485 Slutsedelsblankett-Slån 1486 genom ett säljarens affärsombud (handelsresande, platsförsäljare), skall innehålla bl. a. parternas namn, det ingångna af talets beskaffenhet och föremål, den summa, som skall betalas, öfriga aftals-villkor samt mäklarens eller ombudets underskrift. Däremot pläga aftalets parter själfva icke underteckna slutsedeln. Jfr Börsskatt och Mäklare. C. G. Bj. Slutsedelsblankett. Gällande svenska lag om kommission, handelsagentur och handelsresande 18 april 1914 (öfverensstämmande med norska lagen om samma ämnen 30 juni 1916 och ett danskt lagförslag) stadgar i § 88 att, om handelsresande af sin hufvudman försetts med slutsedelsblanketter, hvilka innehålla hufvudmannens namn och på grund af sin affattning må antagas vara afsedda att, sedan de af den resande ifyllts, tjäna till bevis om, att af tal slutits för hufvudmannens räkning, skall försäljningsaftal, som den resande med ifyllande af sådan blankett ingår, - äfven om huf-vudmannen i verkligheten aldrig bemyndigat den resande att sluta sådant af tal - ändå vara lika bindande för hufvudmannen, som om denne uttryckligen gett den resande dylikt bemyndigande. Enahanda regel gäller för platsförsäljare (§ 93). C. G. Bj. Slutsignal. Se Centralstation, sp. 1457. Slutsten, bygnk., öfversta stenen i en hvalfbåge (jfr Hvalf, sp. 1389 och fig. 1). Slutsten å bro- och fönsterhvalf utarbetas ofta dekorativt. Fmn. Slutstycke, krigsv., sedan bakladdning införts, vid handeldvapen och kulsprutor benämning på den mekanismdel, som efter patronens införande i patronläget tillsluter dettas bakre öppning eller m. a. o. "sluter mekanismen" (se pl. III, fig. 19 till art. Handeldvapen). G. af Wdt. Slutvärn, fortif., kallas innanför hufvudvallen i en fästning anlagda verk, som ha till ändamål att bilda en ny försvarslinje, om en del af fästningen stormats, och att underlätta denna dels återtagande. Slutvärnen kunna vara enskilda, som t. ex. afskilja en bastion från den öfriga fästningen, eller allmänna, då de bilda en af hufvudvallen oberoende sammanhängande inre befästning. Ett slags mindre slutvärn utgjorde de i vapenplatserna ofta uppbyggda samlingsverken (se d. o. 2). Jfr Betäckta vägen, Fästning 2, sp. 314, och Reduit. L. \V:sonM. Sluys. Se Sluis. Sluzk, stad i ryska guv. Minsk, i en sumpig trakt vid Pripets biflod Slutj. 14,180 inv. (1897). Gymnasium. Handel med säd, trä och hampa. Staden omnämnes redan på 1100-talet. Den intogs 1706 af svenskarna. Staden hade då 14 bastioner, ett starkt slott, 15,000 inv. och 40 kyrkor. Under Världskriget 1916 utkämpades i trakten af S. natten till 26 juni en het strid mellan ryssar och tyskar. (J. F. N.) L. \V:son M. Slyngon, Slynnen, löt. Se Yaccinium. Slå, zool., detsamma som ormslå (se d. o.). Slågarp, socknar. Se Lilla Slågarp och Stora Slågarp. Slå i sko kallas det smällande lind, som uppstår, då hästen rör sig i traf och bakfoten därvid träffar f ramfoten på grund af, att den senare ej hinner flyttas undan samma sidas bakfot. Orsaken är vanligen trötthet eller för stark ökning af farten, och felet, som uppkommer, då hästen förlorar sin jämvikt eller spänstigheten i traf ven upphör, rättas genom större samling, hvarigenom framdelen lättas, eller genom att minska tempot. B. V-m. Slå katten ur tunnan, en folklek. Se Folkleka r, sp. 766. Slåkula. Ovanan hos hästen att slå i spiltväg-garna förekommer ganska ofta. I de flesta fall torde den bero på begär att göra buller, och då botas den vanligen genom spiltans madrasse-ring. Men naturligtvis finnas äfven hästar, hvilka slå i stallet af elakhet, okynne och nervositet. I dylika fall måste andra medel tillgripas, och ett bland dem är den s. k. si å-kulan, som består af ett klot af omkr. l kg. vikt med vidhängande rem eller kedja af omkr. 30 cm. längd (se fig.). Medelst en rem omkring hasen eller kotleden fästes klotet vid det bakben, med hvilket hästen slår, och då nu klotet kommer i en dinglande rörelse vid minsta lilla spark, brukar det obehag, som härigenom orsakas hästen, snart förmå honom att upphöra med denna för såväl hästens ben som spilt-väggen skadliga och för stalltrefnaden störande ovana. Benämningen slåkula används äfven för en häst, som slår af elakhet eller okynne. B. C-m. Slån, Prunus spinosa L., bot., är ett buskträd af l-2 m. höjd, hörande till fam. Rosacece, underfam. Prunoidece. De hvita, tämligen tätt sittande blommorna slå ut strax före de smalt omvändt Slån. l gren i blomning, 2 stenfrukt (slånbär), 3 slån-bär med delvis borttaget fruktkött. äggrunda, fint hvassågade bladens utveckling å de tornspetsade grenarna. Stenfrukterna, slån-bär, stärkbär, äro nästan klotrunda, gråblå, med ett kärft smakande fruktkött; de användas till saftberedning, helst sedan de blifvit frostbitna. Slånbusken förekommer allmänt å torra backar och