Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slättackladt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid flit och leder till bevarande af fäderneärfda
seder, och framför allt verkar den för den estetiska
folkbildningen, då den leder till skapandet af goda
mönster och till dessas och de ärfda arbetssättens
pietetsfulla bevarande hos släktled efter släktled. I
Norrbotten och Västerbotten och i många andra trakter
i vårt land spinnes och väfves ännu i hemmen allt,
hvad man behöfver af textila alster. Och mångenstädes
har hemslöjden hos vår allmoge utvecklats till en
folklig konstslöjd, som lika mycket utmärkes genom
estetisk smak som genom högt uppdrifven teknik. Så
kan man i dalahemmen beundra stilfulla möbler och
redskap, spetsar och väfnader och hos Skånes bönder
de mångfaldigt olika arterna af konstväfnad. I
Halland öfvas bindslöjden, i Vadstena och dess
omnejd spetsknypplingen, och äfven lapparna ha sin
egenartade konstslöjd. Allteftersom hemslöjdens alster
omedelbart användas för husets behof eller tillverkas
för afsalu, skiljer man mellan husbehofsslöjd
och förvärfsslöjd. Det årliga värdet af den svenska
husbehofsslöjden uppskattades 1911 till omkr. 13
mill. kr. Förvärfsslöjden, vid hvilken stundom
(enklare) maskiner begagnas, närmar sig industrien,
men skiljer sig från denna därigenom, att den ej
använder särskildt lejda arbetare, utan i regel
bedrifves som binäring, vanligen till jordbruket. När
hemslöjden ej bedrifves för eget behof, utan till
afsalu, förlorar den vanligen sina konstnärliga
former och tillverkar liksom fabrikerna stillösa
massarbeten. Än mer blir detta förhållandet, då, såsom
nu i stor utsträckning förekommer, arbetet utföres för
utomstående förläggares räkning. Linneväfnaden, som
förr, särskildt i Hälsingland och Ångermanland, haft
så stor omfattning, är numer af föga betydelse, men
bedrifves fortfarande i Marks härad i Västergötland
under ledning af förläggare och med användning af
maskinspunnet garn. Där och i andra västgötabygder
förekommer i stor utsträckning bomullsväfning, till
större delen också såsom förlagsarbete. Ylleväfning
som hemslöjd förekommer mest i Västerbotten. Värdet
af de på olika orter till afsalu hemväfda tygerna
uppskattades 1911 till omkr. 2 1/2 mill. kr. Stickning
som förvärfsslöjd förekommer för hand i södra Halland
och med maskin i Boråstrakten. Bland andra slöjdarter,
som likaledes utmärka särskilda bygder, kunna nämnas
möbelsnickeriet på flera ställen, särskildt i Småland,
korgtillverkningen, likaledes på flera orter, smide af
liar i Kristianstads och Kronobergs län, skomakeri i
Örebrotrakten o. s. v. F. ö. bedrifves förvärfsslöjd
rundtom i hela Sverige af enskilda personer i en
mångfald olika arbetsarter. Enligt den 1912 tillsatta
k. hemslöjdkommittén voro 1911 omkr. 40 tusen personer
i vårt land sysselsatta med förvärfsslöjd, och
saluvärdet af deras arbeten uppskattades till närmare
16 mill. kr. – Den lifskraftiga hemslöjdsrörelsen,
hvars början ungefär sammanfaller med tiden för
Nordiska museets grundläggning på 1870-talet, har
väsentligt främjat denna sida af den nationella
kulturen. För konstslöjden, särskildt på det textila
området, verkar sedan 1874 Handarbetets vänner
(se d. o.). Denna förening, Jakob Kulle, Tora Kulle
(se Kulle 1) m. fl. ha grundlagt väfskolor och
försäljningar af slöjdalster samt
samlat och utvecklat konstnärliga väfnadsmönster. Den
1899 stiftade Föreningen för svensk hemslöjd (se
d. o.) har äfven inom andra slöjdarter deltagit
i konstslöjdens omvårdnad och särskildt uträttat
mycket för slöjdalstrens afsättning. Äfven lokala
hemslöjdsföreningar, numera på ett trettiotal olika
platser, ha inrättat hemslöjdsskolor, anordnat
flyttande slöjdkurser, deltagit i samlandet af mönster
utmärkande för de olika bygderna samt upprättat
slöjdmagasin och lotterier för försäljningen. Genom
statsanslag och understöd af hushållningssällskapen
har denna rörelse kunnat alltmer utvidgas, så att
hemslöjden i vårt land, i st. f. att undertryckas
genom konkurrensen med industrien, under de senaste
årtiondena gjort stora framsteg både i kvalitativt
och kvantitativt hänseende.
Den pedagogiska slöjden (skolslöjden) har ej
till hufvudsyfte vare sig att tillverka bestämda
slöjdalster eller att utbilda skolbarnen till
yrkesskicklighet, utan vid den används handarbetet som
medel för den allmänna personlighetsbildningen. Vid
dess införande i skolorna har hufvudmotivet
varit insikten om, att hufvudets och handens
bildring äro lika väsentliga sidor af det allmänna
uppfostringsmålet. Denna uppfattning har i teorien
förfäktats nästan af alla de store pedagogerna, från
Platon till Rousseau, Pestalozzi och Fröbel, men först
i slutet af 1800-talet började i nämnvärd utsträckning
teorien öfvergå till praktik. Likasom i det hela
skolundervisningen aflöst hemundervisningen, i samma
mån som hemmen blifvit ur stånd att fylla de alltmer
vidgade och specialiserade undervisningsuppgifterna,
så har ock handarbetets försvinnande efter hand
från hemmen gjort skolslöjden nödvändig. Förr sågo
barnen i hemmet föräldrarna och husfolket dagligen
utföra handarbeten af mångfaldiga arter, och tidigt
fingo de ock själfva mer eller mindre deltaga i
dessa hemsysslor. Den betydelse detta haft för
barnens uppfostran till aktning för det kroppsliga
arbetet, till intresse för detta och till framtida
arbetsduglighet kan svårligen öfverskattas. Nu har
handarbetet i stort sedt förflyttats från hemmen till
verkstäderna; barnen stå nu därför i regel utanför
föräldrarnas arbetslif. Det är denna brist i barnens
uppfostran, som skolslöjden, så långt möjligt, har
att fylla, på samma gång som genom densamma barnens
förmåga af själfverksamhet, ordning, noggrannhet,
uppmärksamhet, flit och ihärdighet uppöfvas. Man
vill öfva ögat att se, handen att utföra och äfven
genom kroppsarbetet i det hela främja barnens
fysiska fostran. – Från denna för den svenska
skolslöjden utmärkande uppfattning af slöjden som
ett allmänt, formellt bildningsmedel afviker i viss
mån uppfattningen i andra länder, såsom nedan skall
i redogörelsen för hvarje särskildt land antydas;
men utvecklingen tyckes äfven i utlandet alltmera
närma sig till den svenska grunduppfattningen.
Sverige har länge gått i spetsen, då det gällt
slöjdens införande i skolorna. Redan i början af
1870-talet gjordes därmed början i några folkskolor på
landet, likaså i Göteborg redan 1872 och i Stockholm
1876. Men till en början var detta snarare öfningar
i handtverk än i pedagogisk slöjd. Att undervisning
af sistnämnda art kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
