in vid våra skolor, därför ha vi väsentligen att tacka O. Salomon (se d. o.), som utvecklat en för skolundervisningen i slöjd, särskildt träslöjd (snickeri) för gossar, lämplig metod och vid det af honom ledda slöjdlärarseminariet å Nääs (se d. o.) sedan 1878 meddelade skaror af folkskollärare undervisningsskicklighet i det nya skolämnet. Vid 1877 års riksdag beviljades första gången statsunderstöd för gossarnas slöjdundervisning i folkskolorna, och sedan har sådan undervisning för hvarje år införts vid allt flera folkskolor, merendels dock endast som valfritt ämne. I de skolafdelningar för gossar, för hvilka sådant understöd utgick för undervisning i s. k. manlig slöjd, erhöllo under 1914 något öfver 100,000 sådan undervisning, däraf något öfver 35,000 i städernas folkskolor. Flertalet af dessa öfvade träslöjd, men vid en del skolor förekomma ock papp- och metallslöjd samt på några ställen svarfning, träsnideri eller modellering ("lerslöjd"). Kvinnliga handarbeten (sömnad, stickning m. m.) ha i nästan alla länder sedan länge ingått i flickornas skolundervisning. Den i de svenska skolorna mest använda metoden för denna "kvinnliga slöjd" har efter föredöme af de tyska lärarinnorna R. och A. Schallenfeld utarbetats af Hulda Lundin (se d. o.), som i Stockholm ock inrättat en utbildningskurs för lärarinnor i ämnet, den s. k. "Lundinska kursen". Antalet folkskolebarn, som 1914 undervisades i kvinnlig slöjd, var något öfver 200,000, hvaraf mellau 11- och 12-tusen gossar, som på småskolestadiet däri undervisas tillsammans med flickorna. I en del af de större städerna finnas vid folkskolorna anställda särskilda fackinspektörer för manlig och kvinnlig slöjd, och sedan rikets folkskolor 1913 i Folkskolöfverstyrelsen erhållit en central ledning, ha ock af denna anställts slöjdinspektörer. -- Äfven vid de högre läroverken har på många ställen slöjdundervisning blifvit införd. Ett läroverk med obligatorisk slöjdundervisning är Palmgrenska samskolan i Stockholm, som utvecklats ur den 1876 grundlagda Praktiska arbetsskolan för barn och ungdom (se Palmgren, K. E.). -- En början till införande af slöjdundervisning vid folkskollärarseminarierna gjordes i Karlstad redan 1876; riksdagen beviljade 1887 anslag för sådan undervisning vid tre seminarier; numera är den införd vid alla. Äfven vid universiteten ha försök gjorts med frivilliga slöjdöfningar, hvarvid äfven svarfning förekommit. -- Besläktade med den pedagogiska slöjden äro de handarbeten, som öfvas i de svenska arbetsstugorna (se d. o.), ehuru den pedagogiska lärogången därvid är mindre strängt planmässig och mera vikt lägges vid det yttre arbetsresultatets värde, då arbetsstugornas alster pläga försäljas, under det att skolslöjdens af barnen medföras till hemmen. Befryndade med slöjd äro äfven de "arbetsöfningar", som på sista tiden börjat införas i den svenska undervisningen på småskolestadiet (stickläggning, klippning, modellering m. m.). Finland har ännu tidigare än Sverige infört slöjd för gossar i sina folkskolor. På uppdrag af senaten 1857 studerade U. Cygnæus (se d. o.) i olika europeiska länder folkundervisningen för att därpå grunda en reform af det finska folkskoleväsendet, och 11 maj 1866 utfärdades en förordning, enligt hvilken "handslöjd" föreskrefs som obligatoriskt ämne för gossarna i folkskolorna på landet och som ett frivilligt i städernas folkskolor, liksom "tekniska handarbeten" blefvo obligatoriska i seminarierna. Det finska föredömet utöfvade inflytande i Sverige och Danmark. F. n. äro förhållandena inom slöjdundervisningen ganska likartade i Finland och i Sverige. Äfven i Finland är det "mindre träslöjd", hvaråt gossarnas slöjdöfningar egnas, och likaledes efter en fastställd modellserie. -- Danmark. Ryttmästaren D. Clauson-Kaas (d. 1906) hade redan på 1860-talet användt slöjdundervisning vid sina egna barns uppfostran och lade 1873 grunden till Dansk husflidsselskab. 1882 stiftades Köbenhavns husflidsforening och 1886 Dansk slöjdforening, som medverkade vid upprättandet af en slöjdlärarskola i Köpenhamn. Föreståndaren för denna utbildningsanstalt A. Mikkelsen (f. 1849), som nu ock är statens slöjdinspektör, har utbildat ett danskt slöjdsystem, som i åtskilligt skiljer sig från det svenska, bl. a. genom delvis andra arbetsställningar. Genom klassundervisning och genom användning af formella öfningar till de särskilda handgreppens inöfning närmar sig det danska systemet mera handtverket, än förhållandet är med det svenska. Emellertid träffar man i en del danska skolor äfven den svenska skolslöjden, låt vara med vissa förändringar. -- I Norge åtnjuter sedan 1886 slöjden vid folkskolorna statsunderstöd, och enligt 1896 års skollag är slöjden obligatorisk vid alla folkskolor och mellanskolor. -- I Tyskland infördes öfningar i handarbete på skolprogrammet redan vid de i början af 1700-talet flerstädes upprättade realskolorna samt vid den Franckeska stiftelsen i Halle (se Francke, A. H.), där äfven lärjungarna vid det för de högre ståndens söner afsedda "pædagogium" öfvades i svarfning, papparbeten och glasslipning. I slutet af 1700-talet upprättades, flerstädes i förbindelse med folkskolorna, industriskolor i Tysklands flesta stater. Under det att dessa ville lära de lägre klassernas barn för deras utkomst nyttigt handarbete, upptogo filantropisterna, Basedow och Salzmann (se dessa ord), af mera pedagogiska skäl arbetsöfningarna på sina skolors läroplaner, och särskildt tillgodosågs detta ämne i Schnepfenthal. Herbart (se d. o.) och hans lärjungar sökte bereda handarbetet plats i skolan i nära samband med dess teoretiska ämnen. Särskildt införde E. Barth 1865 detta ämne i sin uppfostringsanstalt i Leipzig. I Fröbels (se d. o. 1) "kindergarten" sysselsattes barnen till största delen med handarbete. -- Men den nutida slöjdrörelsen i Tyskland har egentligen satts i gång efter skandinaviska föredömen. Sedan Dansk husflidsselskab väckt uppseende genom sina slöjdalster vid världsutställningen i Wien 1873 och Clauson-Kaas genom föredrag på olika platser gjort propaganda för sina idéer, stiftades i Berlin 1876 Verein fur häuslichen gewerbefleiss och anordnade Clauson-Kaas 1880 i Emden en slöjdkurs för utbildning af lärare. Rörelsen var till en början inriktad öfvervägande på hemslöjdens främjande. Men snart väcktes intresset äfven för den pedagogiska slöjden, för hvilken särskildt W. Götze i Leipzig verkade genom flera skrifter. 1880 inrättades Leipziger schülerwerkstatt, vid hvilken