- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 26. Slöke - Stockholm /
231-232

(1917) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sockerkriget - Sockerkulör - Sockerlönn - Sockermajs - Sockerpalm - Sockerraffinering - Sockerröret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

Sockerkulör-Sockerröret

232

sockerfabrik i Fredrikshald, hvilken f. ö. var
inköpt af svenskar, sökte med stöd af privilegier,
som beviljats af norska regeringen, underbjuda sina
svenska konkurrenter. På klagomål från dessa höjde
svenska regeringen tulien å norskt socker, hvarpå
följde en motsvarande förhöjning af tullen på svenskt
socker i Norge. Slutligen upphäfdes båda rikenas
tullsatser, och sockerbruket i Fredriks-hald nedlades.
J- F. N.

Sockerkulör. Se Karamell.

Sockerlönn, bot., namn på Acer saccharum och Acer
saccharinum, två nordamerikanska träd, ur hvilkas
saft lönnsocker framställes. I träden borras under
årets första månader ungefär 40 cm. öfver marken hål,
i hvilka små rör instickas. Under 5 dagar rinner
saft ur rören, hvarefter såren växa igen, utan att
träden särskildt skadas. Genom in-kokning af saften,
som innehåller ända till 5 proc. socker, erhålles ett
brunt socker, som till följd af en halt af äppelsyra
har en mycket angenäm smak och är mycket omtyckt
i hemlandet. Ett träd kan årligen lämna omkr. 3
kg. socker. Äfven vår vanliga lönn innehåller om
våren en sockerhaltig saft, som förr aftappades till
sockerberedning. G. L-m.

Sockermajs, bot. Se Majs, sp. 571.

Sockerpalm, svensk benämning på en af de palmarter,
som lämna socker. Se A ren g a.

Sockerraffinering. Se Socker, sp. 227.

Sockerröret, Saccharum officinarum L., bot., är ett
ståtligt gräs (fam. Graminece, Andropo-gonece), hvars
höjd växlar mellan 2 och 5 m., med en tjocklek af 3-5
cm. (fig. l o. 2). Det fasta, hårda strået är fylldt
af en märg, rik på saft med omkr. 18 proc. rörsocker,
samt ihåligt endast i den öfversta delen, som bär
den stora, månggreniga och vidt utbredda, pyra-midala
blomvippan. Bladen äro omkr. l-l,5 m. långa och 4-5
cm. breda, med grof, hvit me-delnerv och hårigt
snärp. Sockerröret har sitt hemland i Bengalen,
de indokinesiska länderna samt malajiska övärlden,
men finnes numera veterligen ingenstädes i vildt
tillstånd. Sedan urminnes tider var det kändt och
odladt i Indien. Sockret framställdes sannolikt
allra först i Bengalen samt var möjligen bekant
redan för Herodotos och Theo-frastos, men först
i kristna tidräkningens första århundrade omtalas
otvetydigt socker af Dioskorides under benämningen
"den stelnade honung, kallad sakcharon, som finnes på
rör i Indien och Lyckliga Arabien och som till sin
massa och brytbarhet liknar salt". Plinius benämner
socker saccharum, hvilket namn sockerröret fortfarande
bär. Odlingen af sockerröret utbredde sig småningom
inom tropiska och subtropiska länder. Under 600-talet
infördes sockertillverkningen från Indien till Kina,
genom araberna utbreddes under 800- och 900-talen
sockerrörets odling till Medelhafstrakterna,
och ännu i dag är Egypten ett sockerproducerande
land. I Spanien fortgår odlingen , af sockerrör kring
Malaga, där flera sockerbruk finnas. Strax efter
Amerikas upptäckt öfverflyttades sockerröret till
Västindien och de varmare trakterna af Syd-Amerika,
Central-Amerika och Nord-Amerika, i hvilka länder
sockerproduktionen drifves i största omfång och
hvarifrån Europa hufvudsakligen förses med sitt behof
af rörsocker och sirap. Odlingen af sockerröret är
öfverföra äfven till Indiska ocea-

nens öar, till Australien och Stilla hafvets ögrupper
och alla öfriga tropiska och subtropiska länder,
där dess kultur kan bedrifvas med framgång. Under den
mer än 1000-åriga odlingen ha flera artförändringar
uppkommit. Så har man st rim mig t sockerrör, med
purpurfärgade och gula ränder

Fig. 1. Sockerrör, Saccharum officinarum.

längs efter strået, och Bourbon- (1. Otaheiti-) rör,
som är mera långsträckt och rikt hårigt samt mycket
gifvande. På Java odlas en varietet med violett strå,
cheribonrör (S. violaceum

Fig. 2. Brottstycke af sockerrör.

Tussac). Det i Kina, upp till 30-31° n. br. odlade,
högväxta sockerröret (kinesiska sockerröret) har
smal vippa. Till odling väljas varieteter, som ej
ha benägenhet att blomma. Förökningen sker genom
sticklingar, som nedstickas i hål eller fåror i
marken. För rörens utveckling kräfvas fuktig luft och
riklig tillgång på vatten; ofta måste sockerfälten,
liksom risfälten, sättas under vatten. När rören
äro fullvuxna, är torrt väder gagneligt, emedan
sockerbildningen då är starkast. Skörden försiggår,
när de flesta bladen vissnat, hvarvid rören afhuggas
så nära jorden som möjligt, därför att de nedersta
lederna äro de sockerrikaste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:02:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcf/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free