Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spannkörning - Spannland - Spannmål - Spannmålshandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
527
Spannland-Spannmålshandel
528
tömmar, förenade i kuskens hand, mellanhästarna
draga då vid vanlig spannbåge (se d. o.), nien
for-löparnas draglinor äro fästa vid mellanhästarnas
(se fig. 3). Vid anspänning "ä la Daumont"
Fig. 3. Sexspann.
(se d. o.), som är vanlig vid gala (se fig. 4)
och har sin motsvarighet äfven vid anspänningen af
kanoner och militära fordon, köras inga hästar från
Fig. 4. Anspänning ä la Daumont.
kuskbocken, utan de styras alla af ryttare,
som sitta på vänsterhästarna. Därvid användas ej
spannbågar; for-löparnas draglinor äro fästa vid de
efterföljande hästarnas. Jfr K ö r k o n s t. Litt.:
\Vrangel, "Handbok för hästvänner" (1884 -87).
B.C-m.
Spannland, kam., ett mått för jordvidder i de orter,
där tunnlandsmåttet ej begagnas. I Dalarna, där
allmänt räknades efter spannland, innehöll detta mått
7,200 kv.-aln. (25,39 ar) och delades i 20 s n e s l
a n d samt 200 b a n d l a n d. Ett halft spannland
kallades k i s 11 a n d. Kl>g-
Spannmål, gemensam benämning på sädpssla-gens frukter
eller frön, säd, uppkommen däraf, att de brukade
mätas med spann (se d. o. 4) eller målkärl, hvilket
numera i allmänhet ändrats så, att åtminstone värdet
beräknas efter vikt. Spannmål omfattar 1. stråsäd,
d. v. s. frukterna af sädesväxter, tillhörande
gräsväxternas eller gra-minéernas familj: hvete, råg,
korn, hafre, majs, ris, hirs och några andra endast
i tropiskt klimat odlade arter; 2. t ri n ds ad,
d. v. s. frön af
ärter, bönor, vicker, linser, lupiner m. fl.,
tillhörande ärt- eller bal j växternas
(papilionacéernas eller leguminosernas) familj;
samt 3. bohvete, hörande till fam. Polygonece,
och quinoa (se Chenopodium). Af dessa sädesslag
utgöra de 6 förstnämnda stråsädesslagen viktiga
artiklar i det mellanfolkliga handelsutbytet (se
Spannmålshandel). Hela världsskörden af dem uppskattas
i afrundade medeltal 1901-10 till följande mängder:
hvete och majs hvardera 80 mill. ton, hafre 50,
ris 45, råg 40 och korn 30 mill. ton. De förnämsta
spannmålsexporterande länderna äro Ryssland (hvete,
råg, korn, hafre), Förenta staterna (hvete, majs),
Ostindien (hvete), Argentina (hvete), Ungern och
Balkanstaterna (hvete), under det att alla Europas
stater utom*de nämnda ha öfverskjutande införsel
af spannmål. Sverige hade länge de flesta år en
införsel af några tiotusental ton hvete och råg,
men från tiden omkr. 1840 öfversteg landets skörd
den inhemska förbrukningen, så att en öfverskjutande
utförsel, hufvudsakligen af hvete, korn och hafre,
egde rum; från 1860-talets början har åter införseln
af hvete och råg och från 1900-talots början
äfven af hafre öfverstigit utförseln. Införselns
öfverskott uppgick 1901-10 till i medeltal 3,s
mill. dt. eller omkr. 14 proc. af förbrukningen
och ett värde af omkr. 45 mill. kr. och nådde 1912
upp till öfver 5 mill. dt. med värde af omkr. 70
mill. kr. Förbrukningen pr invånare har länge
varit i ökning och beräknas för Sverige ha stigit
från 237 kg. 1800 till 445 kg. 1911-12, hvaraf 61
kg. hvete, 109 kg. råg, 45 kg. korn, 181 kg. hafre
och 48 kg. blandsäd, ökningen under senare år utgöres
hufvudsakligen af hafre (och majs) till kreatursfoder
och hvete till brödföda. H-
J- !>«.. Spannmålshandel, nalionalek. På grund af
spannmålens (se d. o.) stora betydelse såsom det
viktigaste folknäringsmedlet har handeln därmed alltid
varit föremål för särskild uppmärksamhet och i äldre
tider underkastats sträng reglering. Tillgodoseendet
af brödbehofvet å särskilda orter är gifvetvis
beroende dels af spannmålsproduktionen på stället,
dels af den möjliga tillförseln från andra håll. Ända
in i nyaste tid, man kan säga fram till midten
af 1800-talpt, lade det ännu outvecklade, för
alla tillfälliga inflytelser känsliga jordbruket
och den svagt utbildade transporttekniken mycket
stora hinder i vägen för uppkomsten af folk-rikare
samhällen. Faran för hungersnöd var alltid och
allestädes öfverhängande och gaf upphof till en
speciell spannmålshandelspolitik, som afsåg att i
möjligaste mån trygga tillgången på brödsäd. Den
typiskt medeltida ordningen på detta område innebar,
att hvarje litet territorium slöt sig inom sig själft
och på allt sätt sökte förhindra, att säd utfördes
öfver gränsen. I städernas torghandelsreglering
ingick omsorgen om spannmålshandeln som ett viktigt
led. Genom förbud mot landt-handel tvungos de
kringboende landtmännen att till staden införa sina
produkter, och dit anländ vara fick i allmänhet ej
åter utföras därifrån. Så vidt möjligt borde all
handel ske på stadens torg öppet för alla, så att
enhvar utan mellanhänder finge förse sig med hvad
han behöfde. Ofta fastställdes af stadsmyndigheterna
pristaxor, hvarefter producenterna hade att rätta
sig. Eller ock tillämpades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
