Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triforium - Triformol - Triftong - Trifurkation - Trifylia - Trigami - Trigeminus - Trigla - Triglav - Triglidae - Triglochin - Triglyf - Trigon - Trigona - Trigonella Foenum graecum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
737
Triformol-Trigonella Fcenum graecum
738
sin tillkomst naturligt och nödvändigt
arkitektur-motiv till ren dekoration, sedan
under tidernas lopp det ursprungliga ändamålet
försvunnit. Sålunda ser man triforiet slutligen
uppträda på sin gamla plats som en blindarkad utan
någon passage bakom, blindtriforium. De djupa
triforie-anordningarna äro läktare; de smala
passagerna kunna i de höga katedralerna tjäna
att underlätta tillträdet till byggnadens öfre
partier i och för tillsyn. Vid senaste ombyggnaden
af Skara domkyrka anordnades triforiegalleri
kring hela kyrkan med ledning af äldre lämningar
(se interiören af Skara domkyrka å pl. XXII till
art. Byggnadskonsten). Kester af en triforie-anordning
finnas i Sankt Lars’ kyrkoruin i Visby, och rester,
hvilka delvis återställts, af en triforie-artad
passage i sidoskeppens ursprungliga ytter-murar finnas
äfven i Strängnäs domkyrka. I- G- C.
Triformol [-mål], kem., detsamma som trioxime-tylen
(se F o r m - a l d e h y d).
Trifto’ng (af grek. tri-, tre, och jthofngos, ljud)
kallas stundom förbindelsen af tre enkla vokaler i
en stafvelse, t. ex. i it. buoi, "oxar", eller det
vanliga danska uttalet af jeg: iai. Den klangfullaste
vokalen är alltid den midtre.
Trifurkatiön (af lat. tris, tre gånger, och ju1
rea, gaffel), tregrening, har samma betydelse som
bi-jurkation (se d. o.), med den skillnad som betingas
af, att det här är fråga om tre, vid bifurka-tion om
två grenar.
Trifyira, en del af Elis (se d. o.).
Trigami (af grek. tri-, trefaldt, och gafmos,
giftermål), tregifte. Jfr B i g a m i.
Trigeminus (Nervus trigeminus), lat., anat.,
trillingnerven. Se Hjärnnerver, sp. 849- 850. -
Trigeminus neuralgi, med. Se Ansiktssmärta.
Trigla, zool. Se G n o d i n g s l ä k t e t. Jfr
Kindpansrade fiskar.
Triglav (af slav. tri, tre, och glam’, hufvud, "den
trehöfdade"). 1. Bergsstock. Se Ter-glou. - 2. Bog
T. ("guden T."), myt., ven-dernas och deras slaviska
granstammars högste, osynlige gud, var härskare öfver
himmel, jord och underjord, hvarför han föreställdes
ha tre hufvud. Gudens beslöjade bild fanns i hans
stora tempel (af trä) i Stettin, hvarest han utdelade
orakel genom sin svarta hästs skrapningar med hofven.
1 detta tempel hopades ofantligt rika krigsbyten,
men allt detta förstördes under Henrik Lejonets
härjande eröfringståg (senare hälften af 1100-talet).
Tri’glidae, zool. Se Kindpansrade fiskar.
Triglo^hin L., bot., ett till fam. Scheuchzeria-cece
hörande örtsläkte, hvars 6 kalkblad äro gröna, snart
affallande, likasom de med mycket korta strängar
försedda ståndarna, hvilkas knappar äro inpassade i de
skålformiga kalkbladen. Pistillen består af 6 delvis
sammanvuxna fruktblad. Frukten är en klyffrukt. Af
släktet finnas i Sverige
2 arter: T. palustris, k ä r r s ä 11 i n g,
och T. maritima, hafssälting, den förra med
3, den senare med 6 delfrukter. De äro spensliga,
kala strandörter med bladlösa stänglar,
långa, trådlika, halftrinda, rosettställda
blad samt mycket små blommor i en smal,
mångblommig klase. Båda arterna ha en
egendomlig lukt,
Tryckt den 13/919
som vid kokning alldeles försvinner. De unga skotten
af hafssältingen, som har tydligt saltaktig smak,
äro, tillagade som spenat, mycket välsmakande.
O. T. S. (G. L-m.) Triglyf (grek. trifglyfos,
treklufven, treräfflad), bygnk., var i den äldre
grekisk-doriska tempelbyggnaden (anttempel, prostylos
etc.) en kort pelare, rafflad på tre sidor; däraf
benämningen. Triglyferna, som i likhet med öfriga
stöd hade kapital, voro verkliga konstruktiva
byggnadsdelar, som, ställda framför bjälkhufvudena,
jämte dessa uppburo taklisten. De mellan triglyferna
uppkomna öppningarna, metoperna (se M et o p),
voro tempelcellans enda direkta ljuskällor. I en
senare tid, då peripteralanläggningar blefvo alltmera
vanliga och en dylik dageranordning blef till ingen
nytta, belystes innanrummet sannolikt af takljus,
metopöppningama fylldes, och triglyfen blef blott
Triglyf er från Psestum.
och bart en dokoration (se fig.). I den
romerska antikens, i renässansens och
följande epokers byggnadskonst förekommer
likaledes triglyfen endast som ett dekorativt
element i det doriska entable-mentets fris.
c- G-m.
Tri’gon, ett slags bollspel. Se Bollspel, sp. 1015.
Trigona, zool. Se Meliponinse, sp. 49.
Trigonella Frenum grsecum L., bot., farm., en nästan
glatt, ettårig ört, hörande till fam. Legu-minosce,
underfam. Papilionatce. Stjälken når en höjd af
0,30-0,60 m., är föga grenig och har trefingrade
blad, från hvilkas vinklar utvecklas ensamma,
nästan oskaftade, hvitaktiga blommor. Baljorna
äro svagt skärformigt krökta, af 5-8 cm. längd och
innehållande 10-20 frön. Trigonella är en gammal
kulturväxt i Medelhafstrakterna, i synnerhet
på afrikanska sidan. Växten odlas äfven i södra
Frankrike och några orter i Spanien samt äfven i
Tyskland; i Schweiz odlas T. coerulea för de starkt
luktande bladen, som användas till ostkrydda. I
Indien odlas T. i stor skala. Fröna, semen Feni
grceci 1. Fcenugrceci, bockhorn s-f r Ö, ha förr
haft medicinsk användning. De äro rundadt fyrsidiga,
egendomligt sneda med en djup fåra 3-5 mm. i diameter,
hårda, gula eller blekbruna med aromatisk lukt;
smaken erinrar om bönor, men är tillika bitter. Fröna
innehålla litet flyktig olja, bitterämne, garfämne,
fet olja samt rätt mycket ägghvita och slem (28
proc.); stärkelse sak-
29 b. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
