Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trontal - Tronto - Tro- och huldhetsed - Troodos - Troost, Cornelis - Trooz, Jules de - Trop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
21
Tronto-Trop
i allmänhet ej något stadgadt om förfarande vid
riksmötets öppnande med därtill hörande trontal, men
konungens initiativ innebär rätt att på detta sätt
öppna överläggningarna. I Sverige har förfarandet
sedan långt tillbaka varit grundlagsbestämdt. I
Sveriges första riksdagsordning (af 1617) var
ceremonielet vid riksdags öppnande fastställdt, och
där omförmäles, att konungen skulle hälsa riksdagen
och låta öfverantvarda ’’punkterna ständerna att
berådslå". Från denna föreskrift härstammar den
praxis, som tog form i bestämmelsen uti 1723 års
R. 0. § 12, som innehöll detaljerade föreskrifter om
det ceremoniel, hvilket ännu till sina hufvud-drag
följes. Nu gällande R. 0. af 1866 (§ 34) har inskränkt
bestämmelsen härom till att stadga, att på den för
riksdagens öppnande kungjorda tiden riksdagsmännen
skola sammankomma på rikssalen, där konungen eller,
då han så för godt finner, statsministern eller
annan statsrådsledamot för ordet. I öfverensstämmelse
härmed hålles ett hälsningstal (trontalet), hvilket
af slutas därmed, att konungen förklarar riksdagen
öppnad. Därjämte åligger konungen att göra riksdagen
vissa meddelanden, olika allteftersom den samlade
riksdagen är lagtima eller urtima. Vid den förra
meddelas berättelse om, hvad sig i rikets styrelse
tilldragit efter nästföregående lagtima riksdag samt
proposition angående statsverkets tillstånd och behof;
vid den senare kungöres anledningen till riksdagens
sammankallande jämte förslag, som skola bli föremål
för riksdagens öfverläggning. Då konungen sålunda
öppnat riksdagen, ha kamrarnas talmän att vid samma
tillfälle framföra till konungen i kamrarnas namn
deras undersåtliga vördnad. Genom denna bestämmelse
i förening med förbudet (R. 0. § 53) emot allt
slags öfverläggning af riksdag eller kammare i
konungens närvaro har möjlighet ansetts af skuren
att tillvägabringa några politiska svars-adresser
från kamrarna. Konungens hälsningstal är nämligen
redan besvaradt genom de tal, i hvilka de uttryckt
sin vördnad, och det blir ej ens föredraget i
kamrarna. Om försök att åvägabringa en svarsadress
på trontilet se P 0. Granström, "Adresser och
adressdebatter i den svenska parlamentarismen"
(1917). I Norges grundlag (§ 74) finnes, efter
svensk förebild, stadgande om trontals hållande.
S. B.
Tronto [trå’ntå], lat. Truentus, en 88 km. lång
kustflod i mellersta Italien, upprinner på Monte
Civitella i Abruzzerna, i prov. Aquila, flyter
först åt n. och, från Arquata, åt ö., upptar från
h., vid Ascoli, bifloden Castellano, och faller ut
i Adriatiska hafvet efter att i sitt nedre lopp ha
bildat gräns mellan prov. Ascoli och Teramo. T. var
sedan 1100-talet gräns mellan Kyrkostaten i n. och
konungariket Neapel i s.
Tro- och huldhetsed, statsr. Se Hyllning. Sådan ed
aflägges af undersåtar eller befattnings-hafvare till
konungen såsom rikets högsta makt-hafvare. Sedan genom
k. kung. af 2 dec. 1887 krigsmannaeden, som äfven
innehöll tro- och huldhetsed, blifvit afskaffad,
kan steget anses vara taget till upphörande af
tro- och huldhetsedens afläggande. Dock förekommer
densamma ännu vid naturalisation af utlänning, i det
att villkor för förvärf af svenskt statsborgarskap
alltjämt enligt lagen är afläggande inom viss tid aj
sådan ed
C. Troost. Efter ött själf-portrlitt.
hos vederbörande K. M:ts befallningshafvande. Utan
stöd af lagen har i praxis kvinna, som vunnit
själfständig naturalisation, ansetts icke skyldig,
och stundom ej ens berättigad - båda delarna med
orätt - att aflägga dylik ed. II. I- R (Rid.)
Troodos (grek. Tywoåog), bergskedja på södra Cypern
och bergstopp (1,092 m.) där.
Troost [trast], Co r ne l is, holländsk målare,
f. 1697 i Amsterdam, d. där 1750, var en konstnär
af betydelse, som med personlig uppfattning återgaf
sin tids och sitt folks egendomliga lif. Han målade
"regent-stycken" (se d. o.) och enskilda porträtt,
utmärkta för skarp uppfattning, otvungen anordning
och förträfflig behandling af luft och ljus. Därjämte
målade han äfven lifliga genrebilder i gouache och
pastell. Hans bästa oljetaflor finnas i Amsterdams
Rijksmuseum, såsom Alexander den store i slaget
vid Gra-nikos (1737), ett par själfporträtt
samt flera porträttgrupper: Inspectores Collegii
medici (1724), Professor W. Roells förevisning i
anatomi (1728), Hittebarnshusets styrelse (1729)
och Kirurggillets tre föreståndare (1731). Hans
bästa gouache- och pastellmålningar finnas i Haags
museum. Där förvaras 8 scener ur lustspel, tipifanias
sångare, Kloris och Roosjes bröllop samt fem i
pastell utförda genrebilder, kallade "Nelri" efter
begynnelsebok-stäfverna i deras underskrifter. De
framställa sex vänner på kalas. De latinska
inskrifterna, som tydligt ange innehållet, äro: 1)
Nemo loquebatur ("ingen talade"), 2) tirat sermo inter
fralres ("bröderna började spraka"), 3) Loquebantur
omnes ("alla pratade"), 4) Rumor erat in casa ("det
var oväsen i huset") och 5) Ibant qui poterant, qui
non potuere cadebant ("den, som det kunde, han gick;
den föll, som icke det kunde"). C. II. N.*
Trooz [trås], Jules de, belgisk politiker, f. 21
febr. 1857 i Louvain, d. 31 dec. 1907 i Bruxelles,
studerade i sin födelsestad, tillhörde 1883-89
Brabants provinsråd och var ledande kommunalman
i Louvain. Från 1889 till sin död representerade
han Louvain i parlamentet, gjorde sig där bemärkt
som en bland det katolska partiets främsta män,
var 1899-1907 inrikes- och undervisningsminister
i ministären Da Smet de Naeyer och bildade maj
1907 en katolsk koncentrationsministär, i hvilken
han utom presidiet innehade inrikesportföljen.
V. S-g.
Trop [tråp; grek. tro’pos, eg. vändning]. 1. Bildligt
uttryck, figurligt talesätt, poetisk bild. Se
Bild och Metafor; jfr äfven Mysterier, sp. 132. -
2. Filos. Skeptiska t rop er kallas de olika
grunder, som af senantikens skeptiker anfördes
för deras bestridande af allmängiltig kunskaps
möjlighet. Aenesidemus uppställde tio sådana
troper: 1. de olika lefvande väsendenas skilda
uppfattningssätt; 2. olikheten mellan de en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
