Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trottoarglas - Trott zu Solz, August von - Trotyl - Trotzendorf - Trotzkij, Lev Davidovitj (Leo Bronstein) - Troublering - Trouée de Belfort - Trouessart, Édouard Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trott zu Solz-Trouessart
38
inläggning i trottoarer, gårdsplan o. s. v. för att
insläppa ljus i underliggande lokaler. Plattorna
placeras därvid i särskilda ramar af järn eller
ingjutas i en konstruktion af armerad betong. Numera
utföras trottoarglas vanligen i form af linser eller
prismor (s. k. "Luxfer"-glas) för att bättre sprida
ljuset eller kasta detta inåt vid trottoarens
sida liggande källare o. d. Jfr K å-g l a s.
Fmn.
Trott zu Solz [trått tso sålts], August von,
preussisk ämbetsman, f. 29 dec. 1855, blef
regeringspresident 1898 i Koblenz och 1899 i Kassel
samt 1905 öiverpresident i Brandenburg. T. var juli
1909-aug. 1917 preussisk kultusminister och lyckades
på denna post upprätthålla god sämja med det katolska
centrumpartiet. Strängt konservativ till sin läggning,
utträdde T. ur ministären i samband med kejsarlöftet
om den allmänna rösträttens snara införande i
Preussen. V. S-g.
Trotyl, kem., milit. Se T r i n i t r o t o l u o
1. Tro’tzendorf. Se Fri ed la n d, V.
Trotzkij, Lev Davidovitj, rysk revolutionär af judisk börd,
heter urspr. Leo Bronstein och föddes i Nikolajev,
guv. Cherson, 1877. För sina förbindelser med en
illojal rysk arbetarförening i hemorten deporterades
han 1899 på fyra år till Sibirien, men lyckades på
tredje året rymma och tog hösten 1905 framträdande
del i den revolutionära rörelsen i Petersburg, utsågs
nov. till president för det där bildade arbetarrådet,
men häktades 3 dec. och dömdes 1906 till lifstids
deportation till Sibirien. Därifrån lyckades
T. snart nog fly till Amerika och uppehöll sig under
de följande åren omväxlande i Frankrike, Schweiz,
Österrike, Tyskland (där han en tid 1906–07 studerade
vid Leipzigs universitet), Turkiet och Bulgarien. Han
tillhörde vid denna tid det ryska socialdemokratiska
partiets moderata ("mensjevikiska") flygel. T. utgaf
i Wien, där han länge var bosatt i mycket blygsamma
omständigheter, tidskriften "Pravda", där han började
söka förmedla mellan mensjevikerna och partiets
radikala vänsterflygel, bolsjevikerna. Han var 1913
under Balkankriget krigskorrespondent i Konstantinopel
till en borgerligt radikal rysk tidning och vistades
därpå en tid i Bulgarien, sysslande med studier
till ett arbete om Bulgarien och den macedoniska
frågan. Vid Världskrigets utbrott (aug. 1914) måste
T. som rysk undersåte lämna Wien och slog sig då ned
först i Schweiz och sedan i Frankrike, där han i Paris
utgaf en rysk tidning, "Nasje slovo", hvars fientliga
hållning mot kriget föranledde hans utvisning. T. for
till Spanien, utvisades äfven därifrån, vistades
en tid i Förenta staterna och därefter i Canada,
hvarifrån han efter ryska revolutionens utbrott (mars
1917) anträdde återfärden till hemlandet, sedan han en
tid af de brittiska myndigheterna hållits internerad
i ett koncentrationsläger
för tyska undersåtar invid Halifax. Efter hemkomsten
(maj) slöt sig T. till bolsjevikernas ledare Lenin
(se Uljanov), hvilken ännu 1915 från Zürich
häftigt polemiserat mot hans påstådda förkärlek
för "socialistchauvinisterna". T. blef nu en bland
bolsjevikernas högstbetrodde ledare, hölls efter
deras misslyckade försök i juli att eröfra högsta
makten en tid fängslad, men blef snart åter fri
och deltog energiskt i förberedelserna till den
andra revolutionen (7 nov. s. å.). Han blef nu
folkkommissarie för utrikesärenden (utrikesminister),
tillställde som sådan (21 nov.) i den nya regeringens
namn de krigförande makterna ett förslag om
vapenhvila och förhandlingar om demokratisk fred
utan annexioner och kontributioner samt började i
"Pravda" och andra regeringen närstående tidningar
offentliggöra en mängd dokument ur äldre ryska
regeringars ministeriella korrespondens. Sedan
vapenhvila (dec.) ingåtts med centralmakterna,
var T. dec. 1917–febr. 1918 ledare för den ryska
fredsförhandlardelegationen i Brest-Litovsk och sökte
använda förhandlingarna som underlag för agitatoriska
föredrag, afsedda att främja den världsrevolution,
af hvilken bolsjevikerna hoppades snar fred och
allmän seger för kommunismens idéer. Då denna metod
småningom genomskådades och centralmakterna sökte
pressa den ryska delegationen till förhandlingar med
Ukrainas delegerade som likaberättigade förhandlare,
afgaf T. 10 febr. 1918 en förklaring om, att
Ryssland ej ville underteckna något fredsslut,
men ej heller fortsätta kriget. Då centralmakterna
betraktade detta som en uppsägelse af vapenhvilan
och återupptogo fientligheterna och ryska regeringen
till följd däraf beslöt att utan vidare underkasta sig
centralmakternas fredsvillkor (freden i Brest-Litovsk
mars 1918), afsade sig T. utrikesministerposten,
men blef s. m. folkkommissarie för krigsärenden. På
denna post har han med stor energi arbetat för
organiserandet af en "röd armé", inom hvilken han
genom drastiska tvångsmedel lyckades skapa en nya
krigsföretag (mot bolsjevikfientliga ryska arméer,
mot Ukraina o. s. v.) möjliggörande disciplin. –
T. är en skicklig folktalare af demagogisk läggning
och mycken smidighet, god organisatör, starkt
impulsiv och ej så litet fåfäng. Han har utgett
en liffull skildring af bolsjevikernas verksamhet
under tiden fram till Brest-freden (sv. öfv. af
A. Wallenius, "Den ryska arbetarrevolutionen. Från
novemberrevolutionen till Brest-freden", 1918).
V. S-g.
Troublering. Se T r u b l e r i n g.
Trouée de Belfort [troe da befar] kallas den
äfven för större truppstyrkor passerbara 38
km. breda sänkan mellan Vogesernas sydligaste
utsprång och Jura. Hufvudförsvarspunkten i detta
viktiga pass är fästningen Belfort (se d. o.),
n. om hvilken spärrfortet Giromagny bildar
den med Vogeser-befästningarna förbindande
länken. Söder om Belfort finnas befästningar
vid Montbéliard (se d. o.) och på Mont Lomont
(se L o m o n t b e f ä s t n i n-garna).
L. W:son M.
Trouessart [troessär], Edouard Louis, fransk zoolog,
f. 25 aug. 1842 i Ångers, professor i zoologi vid
naturhistoriska museet i Paris, har författat många
skrifter öfver kvalster och däggdjur; här må nämnas
Fauno des mammiféres d’Eu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
