Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tråddragning - Trådglas - Trådklinka - Trådkorn - Trådkors - Trådkvarts - Trådlineledning (Linledning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
metaller göras de af rubin, safir, diamant, agat
m. m. De minsta draghålen, som ej kunna framställas
genom borrning (borren skulle brista), göras sålunda,
att först borras ett större hål, i hvilket en ståldorn
af önskad diameter insattes, hvarpå materialet
uppstukas kring dornen. (Dragskifvan insättes i
en hållare å dragbänken, midt emellan en haspel,
hvarå trådämnet är upplindadt, och en roterande
dragtrumma, hvarå tråden upplindas efter att ha
gått igenom dragskifvan.) – Metalltråds diameter
uppmätes med s. k. trådklinkor, och tråden numreras
enligt olika system, bland hvilka det engelska
"B. W. G." (se Järntråd) och det metriska äro de mest
använda – enligt det senare är trådens n:r = 10 ggr
dess diameter i mm. – Bland speciella trådarter må
nämnas: bimetallisk tråd, dragen af ett trådämne af
t. ex. koppar, gjuten kring en järnkärna; äkta
guld- och silfvertråd af fint guld eller silfver, oäkta
guld- och silfvertråd af koppar med öfverdrag af
guld eller silfver, cementerad tråd af koppar med
öfverdrag af högfärgad mässing. Mycket fin tråd,
t. ex. till s. k. hårkors af platina, tillverkas
så, att platinatråden drages så fin som möjligt
(0,25 mm.), silfver gjutes omkring den till
ung. 8 mm. diameter och därefter dragning till
minsta möjliga diameter verkställes samt silfret
löses med salpetersyra, hvarefter en jämntjock
kärntråd af platina, omkr. 0,004 mm. i diameter,
återstår. Alltefter draghålets form kan tråd dragas
till rund, fyrkantig, ellipttisk, stjärnformig eller
annan tvärsektion. Genom att dragskifvan försättes
i rotation under dragningen, erhåller tråden ett
skruflikt utseende (guld- och silfvertråd till
filigransarbeten m. m.). – Man har af gamla fynd
funnit, att metalltråd tillverkades redan 3500 år
f. Kr. Metallen uthamrades, och bitarna hopsvetsades,
såsom tydligt kan ses å fynden. Homeros omtalar nät
af smidd tråd för att fånga Venus och Mars. Först
omkr. 1100 e. Kr. omtalas dragjärn, 1540 användes
vattenkraft för tråddragning, 1766 började man
tillverka trådämnen genom valsning (se Metalltråd).
G. S-n.
Trådglas. 1. Detsamma som filigranglas. Se
Glasfabrikation, sp. 1283 och 1286 med fig. 6, samt
Filigran 2 med fig. 5. – 2. Råglas (se
d. o.) med däri insmälta trådnät, vanligen af järn
eller nickeljärn. Sådant glas tillverkas dels genom
valsning på upphettade gjutbord, hvarvid trådnätet
valsas in i glasmassan, dels äfven genom blåsning
eller genom pressning i form, hvarvid "armerade"
glaskärl kunna framställas. Trådglas används i stor
utsträckning i st. f. vanligt fönsterglas eller
råglas till takfönster, lanterniner o. d., där
det erbjuder den fördelen att om en ruta krossas,
större skärfvor ej nedfalla utan hållas samman af
trådnätet. Äfven för fönster som man önskar så
brandsäkra som möjligt, är det lämpligt, emedan
detsamma är mycket motståndskraftigt mot starka
temperaturväxlingar. Trådglasrutor förekomma vanligen
i tjocklekar varierande mellan 4 och 7 mm. Såväl
trådnät med mindre kvadratiska maskor som med störie
sexkantiga maskor användas.
1 o. 2. Fmn.
Trådklinka. Se Järntråd och Måttverk-tyg, sp. 228.
Trådkorn, histol. Se Mitochondria.
Trådkors, detsamma som h år kors (se d. o.).
Trådkvarts, miner. Se Kvarts 2.
Trådlineledning, vanligen kallad Lin led n in g,
maskinb., är en transmission för ofverföring af
mekanisk energi eller mekaniskt arbete från en
roterande horisontal maskinaxel till en annan
sådan axel, parallell med den förra, på ett
horison-talafstånd, som växlar från 15-20 upp till
100 m. och däröfver. På hvardera axeln sitter en med
ett spår vid omkretsen försedd skifva, så anbringad,
att spåren befinna sig i samma vertikalplan. I dessa
spår upplägges den af l ä 2 mm. grof järn-eller
ståltråd spunna ändlösa (splitsade) linan,
som öfverför energien från den första skifvan,
drif-skifran, till den andra, lastskifvan. Linan är
så lång, att den bildar en ganska starkt böjd båsre
mellan upplagen; den dragande starkare spända delen
är mindre nedböjd än den dragna. Då drifskifaxeln
sättes i gång af en motor, t. ex. en vattenturbin,
utvecklas friktion mellan drifskifvan och linan,
nämligen passiv friktion å skifvan och lika stor
och motsatt aktiv friktion å linan. Äfven mellan
linan och lastskifvan utvecklas friktion, men så,
att den aktiva friktionen verkar på skifvan och den
passiva på linan. Skifspåren förses med en utfodring
af läder eller trä, söm svarfvas så, att ungefär
Vs af linomkretsen omslutes af spåret. Om allt är
lämpligt anordnadt, äro de nämnda friktionskrafterna
tillräckliga att sammanbinda skifvorna med linan,
så att slirning icke uppstår. Man måste ge skifvorna
stor diameter (minst 1,000 ggr tråd- och minst 150
ggr lindiameter), på det att böjningspåkänningen i
tråden icke må bli alltför stor; eljest brister tråden
ganska snart, och linan blir oduglig. Linledningar
för kortare af-stånd än de ofvan nämnda utföras af
hampa eller bomull. Skifvorna förses då med flera spår
bredvid hvarandra; smäckrare linor och mindre skif-vor
kunna då komma till användning. Under det att åt drif-
och lastskifvorna för linor af järn- eller ståltråd
helst ges lika stora diametrar, kunna dessa diametrar
för hamp- eller bomullslinor vara väsentligen olika,
vid hvilket förhållande en afse-värd utväxling af
skifvornas omloppstal kan erhållas. - Brukligt är att
kalla dessa och andra transmissioner "kraftledningar",
men denna benämning är icke god; den är i själfva
verket missledande, ty den ansrer alls icke det,
som är i fråga; det, som of verf öres genom dem,
är nämligen icke kraft, utan energi, d. v. s. en
produkt af kraft och väg. Kraft och energi äro
f. ö. inkommensurabla storheter och kunna i följd
häraf aldrig ersätta hvarandra; en transformering af
kraft i energi och tvärtom ligger utom gränsen för
det möjliga. Kraften uttryckes i kilogram (kg.), men
energien i meterkilogram (mkg.). Märkas bör dessutom,
att linledningen kan öfverföra kraft, ehuru energi ej
utvecklas i linan; detta är händelsen, då lastskifvan
är så hårdt belastad, att motorn icke förmår försätta
den i rotation. Linan spännes visserligen äfven då
liksom under normal användning; den är i sådant fall
en kraftledning, men någon produktiv användning har
den då icke. På samma sätt förhåller det sig ock med
transmissioner af annat slag: de benämnas oriktigt
kraftledningar, men äro energiledningar (se T r a n
s m i s-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
