155 Trädormar-Trägas 156 Trädormar, zool Se Dryophis. Trädormbunkfamiljen, bot. Se Cyatheacese. Trädpiplärkan, zool. Se Piplärksläktet. Trädskatesläktet, Dendrocitta, zool., tillhör fam. Corvidas och ordn. Passerijormes inom fåglarnas klass. Det skiljer sig från familjens öfriga medlemmar genom de två starkt förlängda mellersta stjärtpennorna samt genom långa vingar och krökt näbb med hakformig spets. Fjädrarna äro praktfullt färgade. Den mest bekanta bland de Indiens fauna tillhörande arterna är kotri, D. TU] a. L-e. Trädskola, trädg. Se Plantskola. Trädskägg, detsamma som tillandsiatå-gan. Se Beklädnadsväxter, sp. 1238. Trädutskott, anat., förgrening från ganglieceller (se d. o.). Trädödare, zool. Se T r ä f j ä r i l a r. Träfartyg. Se Skeppsbygger i. Om sådana i jämförelse med järnfartyg se d. o. Träffen (ty. treffen, eg. "träffning", strid), krigsv., kallas föreningen af flera truppafdelnin-gar, hvilka till strid uppställas bredvid hvarandra (l:a träffen, 2:a träffen o. s. v.). Då arméerna under senast förgångna århundraden ordnades på långa tunna linjer ("träffen"), hade dessa stor betydelse, och träffena]'marscher, träffengenombrytningar o. d. voro glansrörelser i Fredrik II:s arméer. Numera förekommer en bestämd träffenindelning hufvudsakligast vid de stora kavalleriaf-delningarna, brigader och fördelningar, hvarför man med afseende på grunden för dessa afdel-ningars uppställning till strid kan tala om två-eller tre-träffenstaktik. Vid infanteriet särskiljer man numera svårligen hela träffen; hvarje afdelning ordnar sig på djupet medelst ett system af reserver. C. O. N. Träff ning (ty. treffen), krigsv., en strid, utkämpad af en mindre truppstyrka (om än af alla vapen på hvardera sidan), hvarigenom striden icke får samma omfattning som ett "slag" (se d. o.). Träff procent, artill. Se Träffsannolikhet. Träffsannolikhet, artill., kallas sannolikheten att med ett skjutvapen träffa ett mål af gifven storlek. Träffsannolikheten betecknas genom förhållandet mellan sannolika antalet träffar och antalet afskjutna skott. Träffsannolikheten kan ej öfverstiga l, hvilket värde uppnås, då alla skotten ge träff. Uttryckes träffsannolikheten i procent af antalet skott, benämnes den sannolik träffprocent. Ordet träffprocent används ock för att beteckna det vid en skjutning faktiskt erhållna procenttalet träffar. Träffsannolikheten beror af målets storlek i förhållande till 50 proc. spridningen samt af medelkulbanans läge inom målet på så sätt, att den växer, i den mån nyssnämnda förhållande ökas och medelkulbanan blir förlagd närmare målets midt. Jfr Spridning, sp. 800. G. af Wdt. Träffsäkerhet, artill., ett skjutvapens större eller mindre förmåga att träffa ett mål af gifven storlek. Jfr S p r i d n i n g. G. af Wdt. Träffyta, artill. Se Spridning, sp. 799. Träfjärilar, Cossidce, zool., en familj af stora eller medelstora nattfjärilar med klumpig byggnad, ragghårig kropp och förkrympt sugtunga. Larverna lefva inuti växande löfträdsstammar, som däraf skadas i sin tillväxt eller t. o. m. dödas, hvarjämte virket af de breda larvgångarna kan göras värdelöst. Familjen, hvars systematiska ställning är oviss, omfattar 2 svenska släkten med hvar sin art. Vanligast och störst af dessa är allmänna trädödaren (Cossus cossus, se Fjärilar, fig. å sp. 509-510), med en spännvidd af ända till 88 mm., till färgen öfvervägande grå med svarta tvärlinjer på vingarna samt gul-kantad halskrage. Larven, som är plattad och hårlös, är ofvan rödbrun, undertill gulaktig. Den lefver i synnerhet i stammar af björk, asp och poppel, där dess närvaro förråder sig genom ur gångarna ut-kastadt gnagspån. Larvens starka och obehagliga lukt, som mycket ihållande häftar vid fingrarna, kan också förnimmas på något afstånd från den angripna trädstammen. Larvens utvecklingstid är 3 år, under hvilken tid han ofta ses kringkrypande på marken för att uppsöka nya trädstammar. Före förpuppningen tillverkar den en kokong af sam-manfästa träspånor. G. A-z. Träfritt papper. Se Papper, sp. 1501. Träfrätare, Merulius lacrimans, bot. Se Hussvamp. Träfärgning. Metoden att genomdränka hvitt, ofärgadt trä med olika färgvätskor för imitering af mörka, sydländska träslag infördes i tekniken af österrikaren P f is t er och har äfven, ehuru med ringa framgång, exploaterats i Sverige. Träet, björk eller al, bör vara färskt samt, så vidt möjligt, befriadt från cellsafter. Det genom-dränkes under kraftigt hydrauliskt tryck med färgvätskan, vanligen anilinfärger, samt skares i s. k. fanersvarf till tunna skifver. Genom lämplig färg och ytbehandling (polering m. m.) kommer sådant trä att likna ädlare träslag, såsom mahogny, valnöt m. fl., samt lämpar sig sålunda för möbeltillverkning, rumsdekorering o. d. Barrträ kan ej användas på grund af kådhalten. En stor olägenhet uppkommer genom de i träet befintliga kvistknölarna. G. S-n. Träf örskansningar. Se Fältbefästning, sp. 224. Träförädlingsindustri, gemensam benämning för de olika industrier, som använda trä som hufvud-saklig råvara. Hit höra sålunda i första rummet sågverks-, trämasse-, snickeri- och möbelindustrierna. Äfven tillverkning af papp och papper m. m. af trämassa är att hänföra till träförädlingsindustri i vidsträckt bemärkelse. Jfr M ö-bel, Papper, Snickeri, Sågverk och Trämassa. Fmn. Trägas 1. Ved ga s erhålles genom torr-destillation af trä. Redan 1799 konstruerade fransmannen Le Bon ett trägasverk, den s. k. termolampan. Det lämnade en trägas med mycket dålig ljusstyrka, hvarför det icke fick någon större spridning. Den dåliga ljusstyrkan berodde på, att konstruktören icke hade beaktat, att gasningstem-peraturen och lysgasbildningstemperaturen icke sammanfalla med hvarandra vid trägasning. Dessa förhållanden klarlades af tysken Pettenkofer, som 1849 påvisade nödvändigheten af att öfver-hetta den vid gasningstemperaturen bildade trägasen för att få en gas med god lyskraft. Utan sådan öfverhettning kondensera nämligen de kolväten, som ge gasen dess ljusstyrka, vid gasens