157 Träglasyr-Träkumla 158 kylning och tillföras tjäran i st. f. gasen. I praktiken utfördes öfverhettningen till en början så, att trägasen leddes från de till omkr. 500° upphettade järnretorterna genom en rörledning, som uppvärmts till mörk rödvärme, men sedan därigenom, att retorterna beskickades endast till omkr. 1/s af sin volym och upphettades till rödvärme. Trägasanläggningar byggdes på 1850- och 1860-talen i ett större antal städer i Tysklands, Schweiz' och Österrike-Ungerns skogrikare områden, l regel användes tall och gran som råvara, men äfven andra träslag, t. ex. bok. Veden torkades under l dygn med afgående eldningsgaser och beskickades i retorterna med en vattenhalt af omkr. 10 proc. På l ton ved erhöllos omkr. 330 kbm. gas, 200 kg. träkol, 20 kg. tjära och 5 å 7,5 kg. ättik-syrad kalk. Dessa trägasverk blefvo småningom ersatta med kolgasverk. - För industriella behof ha trägasverk i senare tid konstruerats af bl. a. fransmannen R i c h é. I dessa destilleras träet i stående retorter af gjutjärn. Destillationsprodukterna af gå nedtill, och under vägen genom det glödande träkolslagret dekomponeras tjärångorna till permanenta gaser, större del af kolsyran öfvergår i koloxid, och vattenångan ger upphof till koloxid och vätgas. Af l ton torrdestilleradt trä erhålles vid normal gång omkr. 700 kbm. gas med ett kalprimetriskt värme värde af omkr. 3,000 kalorier pr kbm. Richés trägasverk äro fortfarande i användning. - Under Världskriget har trägas tillverkats vid samtliga kommunala gasverk i Sverige på grund af omöjligheten att erhålla stenkol i tillräcklig mängd. Vid en del mindre gasverk har tillverkats uteslutande trägas, vid andra trägas i blandning med stenkolsgas, torfgas eller alunskiffergas. Vid Stockholms gasverk utgjorde trägasen 1918 37 proc. af den tillverkade gasen. Tillverkningen af trägas har skett i de för kolgasframställning afsedda verken utan förändringar eller med obetydliga sådana. Där så varit möjligt, har en viss mängd kol, åtminstone 10 proc., gasats samtidigt med träet, för att man därigenom skulle hålla chamottretorterna täta genom grafit-afsättning, äfvensom genom ammoniak från stenkolet neutralisera träets ättiksyra. Man har äfven sökt anordna så, att trägasen haft att passera glödande träkol vid sin gång genom retorten, för att nedbringa kolsyrehalten och öka gasmängden. Detta har utan svårighet låtit sig utföra vid såväl lutande som horisontala retorter. Gasutbytet har varierat mellan 300 och 600 kbm. pr ton ved alltefter olika gasningssätt och skötsel, och det kalorimetriska värmevärdet hos trägasen har varit omkr. 3,000 kalorier. G- H- H. Träglasyr, i sprit upplöst harts, används till bestrykning af diverse träföremål. Fmn- Trägrav^r, Träradering (Djuptryck i trä), ett förfaringssätt, där bilden inristas på en träskifva efter samma princip som hos kopparsticket. Färgen ingnides i den fördjupade linjen, och tryckningen sker vanligen i koppar-tryckspress. A. S-n. Trägårdh, Ivar Oscar Herman, zoolog, f. 16 sept. 1878 i Spånga socken, Uppland, student 1897, filos, doktor 1904 och docent i entomologi 1905, allt vid Uppsala universitet, assistent vid Centralanstaltens för jordbruksförsök entomo- logiska afdelning 1910 samt föreståndare för Statens skogsförsöksanstalts skogsentomologiska afdelning 1915. Zoologiska forskningsresor har T. företagit som deltagare i L. Jägerskiölds expedition till Egypten och Sudan 1901 samt som innehafvare af Vegastipendiet till Natal och Sululandet 1904-05; han studerade 1908 praktisk entomologi hos Sil-vestri i Portici. T. har författat ett mycket stort antal arbeten öfver insekters och kvalsters systematik, ekologi och morfologi äfvensom lämnat viktiga bidrag till den praktiska entomologien. Bland hans skrifter må nämnas: Monographie der arktischen Acariden (1897), Termiten aus dem Sudan (1904), Acariden aus Ägypten und dem Sudan (1905), Description of Termitomimus, a new genus of termitophilous physogastric aleocharini, with notes ön its anatomy (1907), Beiträge zur kenntnis der dipterenlarven (I, 1903, II, 1913), Acariden aus dem Sarekgebirge (1910), Contribu-tions towards the metamorphosis and biology of Orchestes populi, fagi and quercus (s. å.), Undersökningar öfver rönnbärsmalen (Argyrestnia conjugella) åren 1910 och 1911 (1913), Bidrag till kännedomen om granens och tallens fiender bland småfjärilarne (1915). Af populärt innehåll är hans bok om Sveriges skogsinsekter (1914). L-e. Träharmonika (Xylofon), mus. Se Harmoni k a. Trähyfvelmaskin, mek. Se Hyfvelmaskin, sp. 1476, med fig. Trähäst. Se T ram ärr. - Om den trojanska trähästen se Trojanska kriget, sp 812. Träjon, bot., namn på Aspidium filix mas. Träkarl (ej "trekarl"), spelt., kallas i vist-och preferens-spel, då de spelas på tre man hand (träkarlsvist, träkarlspreferens), de kort, som getts till den fjärde, obesatta platsen. "Träkarlen" heter på eng. the dummy, på fr. le mört och på ty. der blinde eller der strohmann ("whist mit dem strohmann spielen" etc.). Trä-ka'ssia, bot. Se Kanel, sp. 764. Träkitt, tekn. Se K i 11, sp. 167. Träkol. Se K öl ni n g, sp. 578 Träkonservering. Se Impregnering 2 och Trä, sp. 124-125. Träkumla, socken i Gottlands län, Södra häradet. 1,525 har. 264 inv. (1918). Annex till Stenkumla, Visby stift, Medelkontraktet. Försam- Fig. 1. Träkumla ödekyrka som ruin. lingens gamla, 1280 invigda kyrka, som 1867 öfvergaf s samt blef ödekyrka och ruin (fig. 1),