199 Trögskatt-Tröskning 200 het. Om man t. ex. bibringar en på en plan, horisontal skifva, som är i hvila på marken, liggande massa, m, genom en rak och central stöt en hastighet, så kommer den att glida på skifvan med denna hastighet utefter en rät linje, under förutsättning likväl, dels att friktion, luftmotstånd och andra jämförliga hinder äro försvinnande, dels att jordens rotation därvid icke utöfvar något inflytande. Om däremot nämnda skifva vore fäst på en vertikal, roterande axel, så beskrefvo m under i öfrigt lika förhållanden visserligen i förhållande till jorden en rätlinig och enformig rörelse, men i förhållande till den roterande skifvan blefve rörelsen kroklinig och föränderlig äfven i öfrigt, d. v. s. m:s hastighet i förhållande till skifvan ändrades oupphörligt såväl till storlek som till riktning. Men huru dessa förändringar än vore beskaffade, komme dock m:s hastighet i förhållande till jorden att i hvarje ögonblick bli utmärkt till storlek och riktning af diagonalen i parallellogrammen på de linjer, som utmärka m:s hastighet i förhållande till skifvan och den med m sammanfallande skifpunktens hastighet i förhållande till jorden. Anmärkas må f. ö., dels att de tre samtidiga rörelserna, nämligen 1. w.s rörelse i förhållande till skifvan, 2. skifvans rörelse i förhållande till jorden och 3. m:s rörelse i förhållande till jorden, ega alla samma grad af realitet, dels att parallello-gramlagen för de nämnda hastigheternas sammansättning eger giltighet, äfven då de påpekade orsakerna till afvikelser i m:s rörelse utöfva inflytande; den möjliggör därför en strängt korrekt bestämning af w:s resulterande rörelse, äfven då de på densamma influerande biomständigheterna tas i betraktande. O. E. W. Trögskatt, kam. Se Mantalsräntan. Trögstad, härad och pastorat, Östfold fylke (före 1919 Smaalenene amt), Norge. 206,24 kvkm. 3,548 inv. (1916). Yid T:s kyrka blef 11 aug. 1814 en norsk styrka under Stabell slagen af en svensk under von Vegesack. K. G. G. L. W:son M. Trögsteg. Se Spår, sp. 842. Trögverkande reläer. Se Telefon, sp. 708. Trökörna, socken i Skaraborgs län, Viste härad. 4,256 har. 912 inv. (1918). Annex till Tengene, Skara stift, Väne kontrakt. Trölladyngja, vulkan. Se Island, sp. 925. Tröltsch, A. F. von och Ernst. Se Troeltsch. Tröndelag, Nord-T. och Sör-T., norska fylken. Se Trondhjems amt. Tröndelagen (fno. Throendalög) kallades fordom med ett gemensamt namn åtta fylken (motsvarande i det närmaste nuv. Nidaros bispedömme), som omgåfvo Trondhjemsfjorden och hade sin gemensamma tingsplats på halfön Frosta, n. ö. om staden Nidaros (Trondhjem). Under Norges äldre medeltid var T. landets i politiskt afseende viktigaste del. Inom T., på Öreting (vid Nidälfvens mynning), utropades konungarna och fingo konunganamn. F. n. betecknas med T. trakten omkr. Trondhjemsfjorden eller i utvidgad betydelse hela Sör-Tröndelag och Nord-Tröndelag fylke. Trönninge, socken i Hallands län, Tönnersjö härad. 1,200 har. 661 inv. (1918). Annex till Snöstorp, Göteborgs stift, Laholms kontrakt. Trönö, socken i Gäfleborgs län, Åla tingslag. 17,570 har. 1,717 inv. (1918). Annex till Norrala, Uppsala stift, Ala kontrakt. Ett i kyrkan befintligt relikskrin är afbildadt i art. Relikgömma. -- T. ödekyrka (se fig. 2 i art. Kyrka), uppförd troligen under 1300-talet, och därtill hörande (senare byggda) klockstapel ha för af riksdagen 1913 anslagna medel (8,000 kr.) konserverats med villkor, att de jämte kyrkogårdsmuren öfverlåtits till staten. Församlingen har dock fått rätt att en och annan gång hålla gudstjänst i kyrkan. Dess predikstol är ett mästerverk af träsnidarkonst. Trösk, landtbr. Se Tröskning. Tröskaren, zool. Se Alopecias vulpes. Tröske, bot. och med. Se Rhamnus och Torsk. Tröskel. 1. Bygnk. (ty. schwelle, fr. seuil, eng. sill), det understycke af sten eller trä, intill hvilket underkanten af en dörr eller port sluter, då den stänges; den är oftast, för undvikande af drag, försedd med en fals. I moderna bostadshus saknas vanligen trösklar i mellanväggarnas dörröppningar, emedan de äro hinderliga för gångmattornas framdragning. Dörrarna emellan rummen stå af samma orsak omkr. 1 cm. från golfvet. -- 2. Skpsb., en tvärs för och i bottnen af portöppningen till en fast docka af sten uppbyggd anslagsklack, mot hvilken dockportarnas l. sättens nedersta del stöder, då dockan är stängd. Tröskelns djup under vattenytan bestämmer största djupgåendet för ett fartyg, som kan dockas. Jfr Docka 5. -- 3. Slusströskel. Se Sluss. 1. C. G-m. 2. C. K. S. Tröskelvärde, fot. Se Sensitometri, sp. 104. Trösklin, bot. Se Lin. Tröskloge, landtbr. Se Loge, sp. 974. Tröskning, Trösk, landtbr., säds och andra fröslags frigörande från halm och agnar. I uråldrig tid (och fortfarande i varma länder) tillgick detta så, att den utbredda säden trampades af hästar. Eller man slog kärfven mot något hårdt föremål, en metod, som ännu begagnas i östra Asien och ända till senare tider förekommit här och där i Europa (se fig. 1). Äfven var det bruk hos folken kring Medelhafvet, att man öfver den på tröskbottnen utbredda säden körde med trösksläde eller tröskvagn, hvilken ännu under 1800-talet hade sin motsvarighet i den norrländska tröskvälten l. bulten (fig. 2). Denna är numera fullständigt bortlagd, och detta gäller äfven tröskkäppen och i hufvudsak äfven den intill senaste tid allmänt brukade slagan (fig. 3 o. 4). Denna bestod af en släng, vanligen bestående af en ung ekstam med kvarsittande rothals, med en rem af lädnr eller ålskinn fäst vid skaftet. Tröskarna slängde slagan öfver sitt hufvud och läto den taktmässigt slå på den på logbottnen utbredda säden. Fortfarande förekommer i smått att med käppar uttröska frö, men eljest sker all tröskning i regel med tröskverk. Dessas hufvuddelar äro tunnan, äfven kallad trumman l. cylindern, samt skon l. slagbron, en intill tunnan, kring större eller mindre del af dennas omkrets ställbart fäst mantel. Därtill komma, alltefter tröskverkets fullständighet, halmskakare, en eller flera fläktar, sorterare, körnare, elevator m. fl. delar. Man skiljer mellan