med vandring eller motor; 4) dubbelrensande verk (fig. 8) äro byggda som föregående, men ha vanligen en cylinderlängd af 90-120 cm., med en hastighet af 1,000-1,200 hvarf i minuten; de äro försedda med elevator, som för säden från stora harpan upp till ytterligare rensverk, bestående af Fig. 6. Stiftcylinder. Fig. 7. Slagtunna af nyare konstruktion. Fig. 8. Dubbelrensande tröskverk. (Munktells.) kärnare, som putsar säden från hår och spetsar, samt lilla harpan, som ytterligare rensar, och sorterarcylinder, som sorterar säden. Därjämte finnas stundom automatiska mataranordningar, säkerhetsanordning för att förekomma personers indragning i tunnan samt halmpress för halmens bindning och elevator för dess uppfordring på stacken. Med slaga uttröskar och rengör en man 1 tunna (110 kg.) råg om dagen, ett stort dubbelrensande ända till 8,000 kg. otröskad säd, motsvarande 1,000 kg. kärna pr m. arbetsbredd i timmen; af vårsäd intill hälften mer kärna, beroende på mindre mängd halm. Dessa tröskverk äro stora och drifvas i regel med ångmaskin eller annan motor. Kraftåtgången kan i medeltal uppskattas till 4,5-6 hkr pr m. arbetsbredd för tomgång samt 1-1,5 hkr pr 1,000 kg. tröskad hel säd. Större tröskverk, äfven af enklare byggnad, voro förr ofta så breda, att halmen kunde inmatas med längden i verkets tvärriktning, s. k. långhalmsverk, hvarigenom vanns, att den blef så hel, att den lämpade sig till taktäckning. Förr voro ofta tröskverken inbyggda i logen, numera äro de alltid fristående och större verk vanligen uppställda på hjul för transport. H. J. Dft. Tröskverk, landtbr. Se Tröskning. Tröst, Sven, pseudonym för K. J. G. Snoilsky (se d. o., sp. 131). Tröst, Svend, pseudonym för H. H. H. Drachmann (se d. o., sp. 797). Tröstlöpning, sportv., en kapplöpning (se d. o.), som är öppen endast för hästar, hvilka deltagit i ett meeting (se d. o.), utan att därunder vinna något pris. B. C-m. Trötthet. 1. Fysiol. De hvardagliga trötthetsföreteelserna stå i samband med förändringar inom organen under deras verksamhet. Verksamhetsprocessen i en muskel, en körtel, en nerv är att betrakta som en kemisk process, förlöpande i de olika väfnadscellerna och företeende ett typiskt tidsförlopp. Den utlöses i ett visst ögonblick (se Retning) och genomlöper vissa faser, hvarefter de ifrågavarande cellerna återgå till hvilotillståndet. Följer så en ny retning, upprepas processen med samma typiska förlopp, och organets verksamhet undergår ej någon förändring. Men vi kunna tänka oss den möjligheten, att det utlösande momentet varit af sådan styrka eller sådan beskaffenhet, att cellerna öfver hufvud taget ej återgå till det ursprungliga tillståndet eller också att retningarna under en tid upprepas så tätt, att något hvilotillstånd mellan dem ej hinner inträda. Under sådana förhållanden inträder en förändring inom cellerna, som kan bli af den betydenhet, att verksamhetsprocessen aftar och slutligen uteblir. Förändringen kan tänkas bestå i en förbrukning