205 Trötthetsgift-Tsajdam 206 af det material, som omsattes vid verksamhetsprocessen, eller också i en anhopning af omsättningsprodukter, trötthetsgifter, som hindra den typiska verksamhetsprocessen att utlösas. - Tidsförloppet af verksamhetsprocessen i en muskel återges af den s. k. muskelkurvan (se Muskler). Registrerar man en serie muskelryckningar, som följa på hvarandra med viss mellantid, så kan man iakttaga en successiv förändring af muskelkurvan, och denna förändring återger trötthetens utveckling i muskeln. En nervtråd kan leda upprepade impulser, utan att märkbart uttröttas, ett förhållande, som sammanhänger därmed, att retningsprocessen i nerven (nervimpulsen eller nervprincipen) representerar endast en mycket obetydlig energiomsättning. Ledningen genom en nervbana, som innehåller såväl nervtrådar som nervceller, kan däremot visa mycket tydliga trötthetssymtom. - Om studiet af tröttheten hos människan med tillhjälp af e r g o g r a f e n se d. o. Genom tröttheten försämras alltid arbetsresultatet. Det gäller därför vid anordning af öfningar eller olika slagis arbete att finna en lämplig växling af verksamhets- och hviloperioder. Se R. Anderberg, "Kvantitativ bestämning av ett kortvarigt arbetes inverkan på ett efterföljande" (akad. afh., 1918; med historik öfver trötthetsforskningen). 2. Landtbr. Jordens trötthet kallas en sedan gammalt känd företeelse, att jordens bördighet för en viss växt - klöfver, ärter, lin, korn, betor - aftar, då densammas odling upprepas utan längre uppehåll. Detta tolkades i äldre tid så, att jorden blifvit trött på växten i fråga, och som botemedel förordades, att jorden fick hvila i trade (se d. o.). Företeelsen förklaras i vissa fall därigenom att, då sådana växter, hvarpå parasiter lefva, ofta återkomma på samma jord, denna blir alltmer inpyrd med dessa; så beror korntrötthet 1. kornsjuka och bettrötthet på öfverhandtagande af nematoder, kornål och betål, hvilka angripa dessa växter (se Nematodes), likasom klöfvertrötthet (se d. o.) kan bero på tilltagande förekomst af klöfverrötare (se K l of v e r r ö t a). Likaså antas, att fortsatt odling af samma växtart uppammar en ogynnsam bakterievegetation i jorden eller utsuger jorden på vissa näringsämnen. En tidigare framkastad förklaring på tröttheten, att jorden förgiftas af rot-afsöndringar, som äro giftiga för den växt, som af söndrat dem, men ej för andra arter, har i senaste tid upptagits af amerikanska forskare. Tröttheten motverkas därigenom, att man upphör under längre tid med odling af den trötthetsalst-rande växten och genom åtgärder för parasiternas utrotning. 1. J. E. J-n. 2. H. J. Dft. Trötthetsgift, K e n o t o x i n, med. Se Trötthet 1. Trötthetskurva, fysiol. Se Ergograf. T. S., signatur för Rosa Carl en (se C a r-ién 5). Tsad-sjön, Tsade l. Tschad, Tchad ("stort vatten", på Bornuspråket; arab. Bahr es-salam), största insjön i Sudan i Afrika, mellan 12 1/2 och 14° n. br. samt 13° och 15° ö. lgd fr. Greenw., men på grund af bäckenets och omgifvande slättlands flackhet samt långperiodiska vattenståndsväxlingar af mycket växlande storlek och med mycket obestämda gränser. I n. v., n. och s. ö., mellan det västliga tillflödet Komadugu-Waubes (Komadougou Yoobé) och det sydliga Scharis (Chari) mynningar, omslutes T. af franska militärterritoriet Tsad (fr. Tchad). Väster om Scharis inlopp har tyska kolonien Kamerun med en nordlig flik nått fram till sjöns sydända. Sydvästra stranden tillhör brittiska protektoratet Nord-Nigeria. Innan de europeiska makterna indragit Tsadtrakterna inom sina intressesfärer, hvilket skedde 1885--90, omgafs T. af infödingsstaterna Kanem (i ö.) samt Bornu och Bagirmi (i s.). De förste européer, som nådde fram till den förut endast med stöd af hörsägner och tradition på kartor utmärkta stora centralsjön i Sudan, kommo hit 1823 och tillhörde en engelsk expedition, hvars mest kända deltagare Denham, Oudney och Clapperton voro. Närmare kunskap om T. och angränsande länder i n. v. och ö. erhölls först genom tyskarna H. Barths och Gr. Nachtigals (se dessa) resor, den förres 1850--55 och den senares 1870--74. Från s. utforskades Tsadbäckenet mera framgångsrikt först 1896--97 af fransmannen E. Gentil, som följde Schari (se d. o.) till dess utlopp i T. Genom en rad år 1900 begynta franska militärexpeditioner och främst den länge i Tsadterritoriet stationerade major J. Tilho har T. vid olika tillfällen kartlagts och en tämligen god kännedom om dess natur och säregna föränderlighet slutligen ernåtts. Sjöns yta ligger enligt Tilho 240--245 m. ö. h., dess djup öfverstiger sällan eller blott på enstaka ställen 3 m. Under loppet af ett år kan högsta vattenståndet (i dec.) skilja sig från det lägsta (i aug.) med inemot 1 m. Årliga nederbörden uppskattas af Tilho till omkr. 130 mm. och var det regnrika året 1908 190 mm. Yattnet i sjön är sött eller mycket obetydligt salt, oaktadt den saknar flodaflopp. Den är mycket fiskrik; hittills äro 37 fiskarter kända. Flodhästar och vattenfåglar finnas i mängd. -- T., sådan den befanns 1908, indelas af Tilho i följande zoner: 1. Ett nu nästan fullständigt uttorkadt, men fyra år tidigare vattentäckt, dels sandigt, dels lerigt slättparti n. om Komadugus inlopp. 2. En vidsträckt sumpmarkszon s. om den första, nu omöjlig för båtfart, men förut (1904) till större delen en fri vattenyta. 3. Den sydligare delen af T. med en 500 kvkm. stor sjöyta, n. om Scharis mynningsdelta samt farbara kanaler och mindre öppna vatten västerut till Bornustranden och norrut till Kanem. 4. En lagunzon utmed nästan hela den tilloppslösa nordsidan bestående af ett nät af kanaler mellan otaliga till odling eller bete använda små öar samt en rad större, från kusten aflägsnare öar, där ett par tiotusental infödingar (buduma eller, som de själfva kalla sig, "ye'dina") ha sina byar. -- Se J. Tilhos karta och uppsats "Le Tchad et les pays-bas du Tchad" i "La géographie" (1910). H. W-k. Tsad-territoriet (fr. Territoire Tchad), del af Franska Ekvatorial-Afrika (förr Franska Kongo, se d. o.), som enligt dekret af 15 jan. 1910 omfattar Gabun, Mellersta Kongo, Ubangi-Schari och Tsad. Dettas areal är omkr. 1,600,000 kvkm., dess inv.-antal 2,634,400 (1911). H. W-k. Tsai-feng. Se T sch u n. Tsai-tien, kejsare. Se Kuang-su och Kina, sp. 67. Tsajdam, Tsädam 1. Zaidam, öken-,