snabba lopp farbar endast till Artvin, 50 km. i rak linje från Batum. (H. W-k.) Tschorum. 1. Sandjak i nordöstra delen af turkiska vilajetet Angora, Mindre Asien. -- 2. Stad i sandjaket T., vid ett sydligt litet tillflöde till Kisil Irmak (Halys). Omkr. 8,000 inv. 1--2. H. W-k. Tschosen, tysk skrifform för Chosen, japanska namnet på Korea (se d. o.). Tschóu, kinesisk dynasti. Se Kina, sp. 56. Tschou-kiang, Pärlfloden 1. Kantonfloden, östra mynningen af den i kinesiska prov. Kwan-tungs norra del upprinnande Pe-kiang ("norra floden"), hvars andra gren något västligare förenar sig med Si-kiang (se d. o.), som med sina tillflöden bildar det förnämsta flodsystemet i södra Kina. Si-kiangs hufvudarm går direkt mot s. och faller ut i hafvet v. om Macao, medan T., sedan den vattnat Kanton, bibehåller östlig riktning mer än 20 km., innan den vänder sig mot s. Omkr. 35 km. längre ned bildar den ett bredt æstuarium (Kantonviken), efter att ha passerat ett trångt pass, kändt under namnet Bocca Tigris. Innan T. når detta pass, mottager den fr. ö. Tung-kiang ("östra floden"). Hela området mellan T. och Si-kiang är ett lågt och sumpigt delta, af otaliga segelbara kanaler sönderskuret i en mängd öar. (H. W-k.) Tschu (Tju), flod i ryska Central-Asien, upprinner på norra sidan af Kungei-Alatau, utmed hvars sydsida den stora bergdalsjön Issyk-kul (se d. o.) utbreder sig. Efter att ha passerat genom bergklyftan Buam kommer T. inom prov. Semirjetjensk med nordvästligt lopp ned på slättlandet. Sedan utgör den gräns mellan prov. Sir-Darja samt prov. Semipalatinsk och Akmolinsk, flytande fram med småningom aftagande vattenmängd och västlig riktning öfver Hungerstäppen (Bedpakdala). Efter 920 km. lopp slutar den midt ute på denna med en träskartad sjö Saumal-kul på 45° n. br. och 68° ö. lgd. Dess flodområde har beräknats utgöra omkr. 210,000 kvkm. Bland tillflöden är anmärkningsvärd den från Alexanderbergen s. om T. kommande Kurgaty l. Karagatai. H. W-k. Tschuang-tse, författare. Se Kinesiska litteraturen, sp. 93. Tschuan-tschang, stad i Mandschuriet. Se K i r i n. Tschuder, folkstam. Se T j u d e r. Tschudi, gammal schweizisk adlig ätt från Glarus, där J os t T. 1419-54 nästan oaf brutet var landammann och spelade en hufvudroll vid inbördeskriget mellan Schwyz och Glarus å ena sidan och Zürich å den andra. Bland släktens medlemmar må f. ö. följande nämnas: 1. JE g i-dius (G i l g) T., sonsons son till Jost T., "schweiziska historieskrifningens fader", f. 1505 i Glarus, d. där 28 febr. 1572, deltog redan som yngling i tidens häftiga religiösa strider och visade sig städse vara varmt öfvertygad katolik. 1530 blef han landfogde i Sargans, var flera gånger landfogde i Baden och en kort tid 1536 kapten i fransk krigstjänst samt blef 1558 landammann i Glarus. Han sändes 1559 som edsförbundets ombud till riksdagen i Augsburg och utverkade där af kejsar Ferdinand allmän bekräftelse på förbundets privilegier. T. tog framträdande del i de följande årens schweiziska inbördesstrider, det s. k. "Tschu-di-kriget" mellan Glarus och "de fem orterna" samt nödgades 1562 för ett par år gå i landsflykt. - Under sina många och vidsträckta resor genomforskade T. med utomordentlig flit klostrens och stiftens arkiv och bibliotek, samlade ett stort historiskt material och räddade genom sina afskrifter åt eftervärlden en mängd historiska urkunder, romerska inskrifter o. d. Af T:s arbeten utkom under hans lifstid endast hans redan 1528 färdiga topografisk-anti-kvariska förstlingsverk, Die urallt warhafftiy Alpisch Rhetia (Basel, 1538), hvartill hörde en för sin tid epokgörande schweizisk karta. Af J. J. Gallati utgafs 1758 T:s innehållsrika antikvariska arbete Gallia comata, författadt på 1540-talet T :s förnämsta och mest bekanta verk är Chronicon Tielveticum (omfattande tiden 1000- 1470, utg. af Iselin i 2 bd 1734-36), delvis ganska okritiskt nyttjadt som en hufvudkälla af J. von Muller. T:s otryckta arbeten, omkr. 100 till antalet, behandla, utom historia, äfven teologi, geografi, arkeologi, numismatik och heraldik samt förvaras dels i Zürichs statsarkiv och stadsbibliotek, dels i S:t Gallens stiftsbibliotek. T. var den förste, som på grundval af verklig forskning sammanfattade en schweizisk landshistoria, liksom han tidigare grundlagt den schweiziska topografien. Först nutidens kritiska forskning har, sedan T:s arbete mer än ett århundrade behärskat uppfattningen af schweizisk historia, ådagalagt osäkerheten af T:s uppgifter och våghalsigheten i hans många teorier samt uppvisat, att han ibland ej ryggade tillbaka för att uppdikta hela urkunder. Hans lärdom, samlarflit och framställningskonst beröras dock ej af denna kritik. Jfr Fuchs, "Egidius T:s leben und schriften" (2 bd, 1805), Vogel, "Egidius T. als staatsmann und geschichtsschreiber" (1856; föråldrad), Blumer. "Egidius T. als geschichtsschreiber" (i "Jahrbuch des historischen vereins Glams", X, 1874) och biografi af W. Oecbsli (i "Allgemeine deutsche biographie", bd 88, 1894). Om kritikens resultat i fråga om T:s historiska arbeten se G. v. Wyss, "Geschichto der historio-graphie in der Schweiz" (1895). 2. Johann Jakob von T., naturforskare, f. 1818 i Glarus, d. 1889 på Jakobshof, Nieder-Oesterreich, företog 1838-42 en resa i Peru och besökte 1857-59 Brasilien, Argentina, Chile, Bolivia och Peru samt 1860-62, såsom schweiziskt utomordentligt sändebud, ånyo Brasilien, då han särskildt studerade invandringsförhållandena i dess mellersta och södra provinser. 1866-72 var han chargé d'affaires och 1872-83 envoyé i Wien. Hans förnämsta skrifter äro Fauna peruana (5 bd, 1844-46), Peru. Reiseskizzen (2 bd, 1846), Antiguedades veruanas (tills, med Don Mariano de Kivero, 1851), Die kechuasprache