Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuberkulos (lat. tuberculosis; se Tuberkel), med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
Tuberkulos
vapnen i denna kamp äro lagstiftning om
åtgärder till att hindra tuberkulosens spridning,
uppförandet af vårdanstalter i stor utsträckning,
dispen-särverksamhet och upplysningsarbete. Den
första lagen mot tuberkulos utfärdades 1900 i
Norge, i främsta rummet på tillskyndan af läkaren
Kl. Hanssen. Den första dylika lagen i Sverige är
af 13 maj 1904. Nu gällande "Lag ang. vissa åtgärder
mot utbredning af lungsot", är af 4 sept. 1914. Den
stadgar i hufvudsak följande. Om en läkare finner,
att en af honom vårdad lungsiktig lefver under
förhållanden, som för omgifningen medföra smittfara,
skall han ofördröjligen göra anmälan därom hos
hälsovårds- eller kommunalnämnden, som därefter
är skyldig att vidtaga åtgärder för att förekomma
smittans öfverförande. I mejerirörelse eller
mjölkförsäljningsrörelse får icke sysselsättas
någon, som har lungsot. Gång- och sängkläder, som
begagnats af lungsiktig under sjukdomen, få icke-
öfverlåtas till begagnande åt annan person, itmaii
de underkastats rening eller desinfektion. När en
person aflidit i lungsot, skall läkaren, som vårdat
den sjuke, göra anmälan därom hos hälsovårds- eller
kommunalnämnd, som därefter är skyldig ombesörja
rening eller desinfektion af bostaden, gång- och
sängkläder samt andra persedlar. Uppförandet af
sjukvårdsanstalter för tuber-kulösa, dock så godt
som uteslutande för lung-tuberkulösa, har under det
sista årtiondet försiggått i storartad skala under
betydande ekonomiska offer af stat och kommuner. 1919
vårdades tuberkulossjuka dels i särskilda
anstalter ("sanatorier", "tuberkulossjukhus",
"tuberkulossjukstugor" o. s. v.), dels i af
delningar af allmänna sjukhus ("tuber-kulosaf
delningar", "tuberkulospaviljonger"), sam-manlagdt
87 sjukvårdsinrättningar med 6,414 platser och en
byggnadskostnad öfverskridande 22 mill. kr. Därjämte
funnos 8 "hem" för barn af lungsiktiga föräldrar
med 229 platser. Eiksdagen anslog för s. å. 1,2
mill. kr. som bidrag till tuberkulossjukas vård. (Se
f. ö. Jubile.umsfondssanatorier, Lungsot, sp. 1461-62,
och Sanatorium.) - Dispen-särverksamheten har
äfvenledes mycket stor betydelse. Dispensärerna
äro hjälpbyråer, som ha till uppgift att vara
ett slags försyn för de tuberkulöse inom ett
visst område. Dit kunna de vända sig för råd och
upplysning och för hjälp i form af mat, pengar
m. m. Läkare och sköterskor från dispensären besöka
de tuberkulösa hemmen, ordna för dem, föranstalta om
rengöring, omhändertaga ännu friska barn m. m. (se
vidare Dispensär-metoden). Dispensärer ha sedan
1905 i Sverige uppstått i rask följd rundt om
på land och i stad (i april 1919 voro de 152)
och rönt kraftig ekonomisk uppmuntran. Så upptar
Stockholms utgiftsstat lör 1919 i rundt tal 145,000
kr. för detta ändamål, och 1918 anslog Svenska
nationalföreningen mot tuberkulos 117,000 kr. till
dispensär-verksamheten. Medel till sjukdomens
bekämpande ha på frivillighetens väg insamlats genom
försäljning af F or slå-majblomman (se Majblomman),
lyxblankeller för telegram (se d. o., sp. 769) och
v al g or en n etsm arken på bref m. m. Slutligen
har bedrifvits ett intensivt upplysningsarbete genom
undervisning i skolorna, genom populära skrifter och
föredrag om tuberkulosens Tiatur, dess betydelse för
samhället och medlen
til! dess bekämpande. Att alla dessa åtgärder måste
ha stor betydelse för hämmandet af tuberkulosens
spridning, är klart. Dödligheten i tuberkulos
har också under de senare årtiondena nästan
öfverallt sjunkit i utomordentligt hög grad. Som
exempel härpå kan anföras, att i Stockholm 1871
-75 årligen 39 personer på hvarje 10,000-tal
invånare dogo i lungtuberkulos, men 1914 endast
18. Hvilken andel de särskildt mot tuberkulosen
riktade samhällsåtgärderna ha i denna glädjande
minskning, är dock svårt att säga. En stark nedgång
har nämligen under samma tidsskede inträdt i fråga
om dödligheten i ett flertal andra sjukdomar, hvaraf
följden blifvit en betydlig minskning i den allmänna
dödligheten. Läkarvetenskapens stora framsteg äfven
på andra områden, underklassens ekonomiska uppsving,
de öfverallt förbättrade hygieniska förhållandena
m. m. ha säkerligen mäktigt medverkat till detta
gynnsamma resultat. " Israel
Holmgren. Bland husdjuren förekommer tuberkulosen
allmännast hos nötkreatur och svin, men träffas
äfven hos häst, får, get, hund, katt och fjäderfä,
och ofta duka i fångenskap hållna, vilda djur under
för sjukdomen. Tuberkelbacillen upptas af djuren såväl
med den inandade luften som genom foder och dryck. Då
bacillerna komma in i kroppen, ge de upphof till en
mängd små, pärlliknande svulster, tuberkler, hvarför
sjukdomen äfven fått namnet pärlsot. Den angriper
företrädesvis lungorna och dithörande lymfkörtlar, men
kan f. ö. uppträda i nästan alla kroppsdelar. Genom
tuberkler-na förstöras de angripna organen, och genom
de under tuberkelbacillens vegetation och starka
förökning bildade giftiga sönderdelningsprodukterna
förgiftas organismen småningom. Tuberkelbacil-lerna
förökas dock långsammare än de flesta andra bakterier,
och sjukdomen har därför alltid ett långsamt,
smygande förlopp. Då inga säkra igenkänningstecken på
tuberkulos finnas och symtomen kunna vara väsentligt
olika, beroende på, hvilket organ är angripet,
är sjukdomen i allmänhet svår att konstatera. I
början märkas inga sjukliga förändringar; djuren
kunna vara i godt hull med glänsande hårrem, god
foderlust och produktionsförmåga, ehuru de redan
ha sjukdomen och äfven kunna vara smittspridande,
och däri ligger en af de största svårigheterna för
sjukdomens bekämpande. I mera framskridet stadium
börja djuren af magra, huden blir hård och torr,
hårremmen stripig och glanslös, och då sjukdomen,
såsom i omkr. 95 proc. är fallet, angriper lungorna,
kännetecknas den af en dof, rasslande hosta, som
särskildt iakttas på morgonen, då djuren resa sig
eller i allmänhet efter ansträngningar, eller då
dörrarna öppnas och kall luft slappes in, äfvensom
sedan djuren ätit eller druckit. Genom ansvällning af
angripna lymfkörtlar i närheten af luftstrupen kan
andningen genom deras tryck försvåras, och man hör
därför hos somliga djur därvid ett hväsande ljud, som
därför alltid ger anledning att misstänka tuberkulos;
genom tryck på matstrupen kan uppstötning af gas från
vommen försvåras, och upprepade anfall af trumsjuka
kan därför äfven vara ett symtom på sjukdomen, och
vid lo-kalisation i tarmarna inställer sig diarré. En
särskild form är jufrertuberkulos, som igenkännas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
