Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 257-258 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tudor, 3. Jasper, af Pembroke - Tudor-ackumulatorer - Tudorblad, Tudorblomma - Tudorbågen - Tudorstil - Tuella - Tufdun - Tufduns-torf - Tuff l. Vulkanisk tuff - Tuffit - Tuffoider - Tufmuran - Tufråg - Tufskifling - Tufstarr - Tuftåtel - Tu-Fu - Tufvad - Tufvan - Tufvattnet - Tufve - Tufvor - Tug, Tugboat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tudor-ackumulatörer Tug

l 10’J och gjorde 1105 dl misslyckad! invasionsför-sök
i Wales, där han besegrades af sin med-täflare
William Herbert, som belönades med earlvärdigheten
och slottet Pembroke. 1470 återkom han med Warwick
och lyckades efter Lancaster-partiets nederlag; vid
Tewkesbury under stora faror rädda öfver sin unge
brorson Henrik till Bretagne (1471), hvarifrån de
undan utlämnings-kraf 1484 togo sin tillflykt till
Paris. Jasper T. landsteg 7 aug. 1485 med Henrik i
Milford haven, återfick efter segern vid Bosworth
och Henriks tronbestigning sin earlvärdighet och
blef W. Herberts efterträdare äfven som öfverdomare
i Syd-Wales. Okt. 1485 blef han hertig af Bedford,
stödde 1487 sin brorsons tron vid Stoke mot
pretendenten Simnel och var 1492 en af den engelska
arméns befälhafvare i Frankrike. l-3. V. S-s.

Tudor-ackumulatorer [tjö;do-]? elektrot. Se
Ackumulatorbatteri.


Tudorblad, Tudorblomma [tjō’də-;
eng. Tudor-flower], en dekorationsdetalj, blad,
blomma, rosett etc., som är karakteristisk för den
s. k. tudor- l. perpendicular style (se d. o.),
som var förhärskande i England vid medeltidens
slut. C. G-m.

Tudorbågen [tjō’də-], bygnk., namn på den tryckta
kilbågen (se Båge, sp. 799), som användes i den i
Englands arkitektur vid medeltidens slut härskande
perpendicular style (se d. o.).

Tudorstil [tjō’də-], detsamma som perpendicular style
(se d. o.).

Tuella, flod. Se Tua.

Tufdun, bot., namn på Eriophorum vaginatum.

Tufduns-torf. Se Torf, sp. 382.

Tuff l. Vulkanisk tuff (ty. tuff, it. tufo,
lat. tōphus), geol., bergart, bestående af från
vulkaner uppkastadt gröfre och finare material
(vulkanisk sand och aska m. m.), som sedan hårdnat
antingen på den ursprungliga platsen eller först
sedan det genom erosion flyttats och aflagrats på
annat håll. Färgen är vanligen gråaktig, med gul,
brun, röd eller grön anstrykning. Sammanhanget är
mer eller mindre fast. I brottet visar bergarten
en jordartad och något porös textur. Ej sällan har
den en tydlig skiktning eller hvarfvighet. – De
vulkaniska tufferna få olika namn, allteftersom
de utgöras af material från basalt-, diabas- eller
trakyteruptioner etc., t. ex. basalttuff, diabastuff,
pimstenstuff o. s. v. Tuffer förekomma nämligen af
mycket olika ålder. Somliga
uppstå vid ännu verksamma vulkaner; andra ha
bildats vid eruptioner under så långt aflägsna tider
som den kambrisk-siluriska. Vid Djupadal i mellersta
Skåne finnes en förekomst af basalttuff och vid sjön
Mien i Blekinge tuff af ryolit. De i Dalformationen
inlagrade grönstenarna och grönskiffrarna äro, enligt
Törnebohm, sannolikt diabastuffer och vissa i nära
samband med Älfdalsporfyrerna i Dalarna förekommande
sandstensliknande bildningar troligen porfyrtuffer. –
Såsom lätt att tukta och bearbeta har vulkanisk tuff
flerstädes i utlandet länge varit känd och använd
till byggnadssten. Flera af det gamla Roms byggnader
äro uppförda af denna stenart. – I vidsträcktaste
bemärkelse förstås med tuff en porös, pipig bergart
i allmänhet, t. ex. kalktuff (se d. o.). E. E.

Tuffit, geol., petrogr., en af tuffmaterial
och vanligt sediment bestående bergart.
E. E.

Tuffoider (af grek. eidos, utseende), geol.,
petrogr., bergarter, som genom dynamometamorfism
blifvit på så sätt förstörda eller ombildade, att de
erhållit en tuffartad beskaffenhet, oaktadt de icke
bestå af vulkaniska utbrottsprodukter.
E. E.

Tufmyran, zool. Se Myror, sp. 110.

Tufråg, bot. Se Råg, sp. 10.

Tufskifling, bot. Se Musseron, sp. 1474.

Tufstarr, bot. Se Tufvad.

Tuftåtel, bot. Se Aira och Tufvad.

Tu-Fu, skald. Se Kinesiska litteraturen, sp. 93.

Tufvad (ccespitosus], bot., säges om en växt, hvars
tätt ställda stjälkar utgå i stort antal från jorden
och i regel äro ogrenade. Som exempel härpå kunna
nämnas tufst ärren, Gar ex ccespi-tosa, och tuftåteln,
Air a ccespitosa. G. L-ni.

Tufvan. 1. Gods. Se T el e b or g. - 2. Till 1893
namn på Solna sjukhem (se d. o.).

Tufvattnet, kronopark i Åre revir, mellersta Norrlands
öfverjägmästardistrikt, Jämtlands län. Parken har
enligt k. br. 24 nov. 1871 bildats vid afvittring af
gammal kronomark. Areal 1,273 har (1915).
S-r.

Tufve, socken i Göteborgs och Bohus län, Östra Hisings
härad. 1,748 har. 640 inv. (1918). Annex till Lundby,
Göteborgs stift, Domprosteriets södra kontrakt.

Tufvor, landtbr., af gräs- och starrarter
bildade upphöjningar, uppkomma i synnerhet
på sank mark och utgöra en stor olägenhet för
jordbruket. Odlingen af tufvig mark kan ofta ej ske
genom plöjning, utan måste utföras genom den dyrare
handhackningen. Växtligheten på tufvorna är grof och
mindre smaklig för kreaturen, och mellan tufvorna är
den vanligen mycket obetydlig, hvarför afkastningen
i vare sig bete eller höskörd af en tufvig äng blir
långt mindre och sämre, än samma mark eljest skulle
kunnat lämna. Man undanröjer tufbildningen genom
att med handhacka eller tufknif, som köres med häst,
afskära tufvorna, hvilka lämpligen aflägsnas och
uppläggas i kompost, samt därefter i de uppkomna
bara fläckarna framkalla ny växtlighet genom sådd af
frö, som myllas genom en följande vältning. Sedan
bör ny tufbildning hindras genom att gräset ofta
afbetas jämnt eller afslås med en tätt intill marken
ställd slåttermaskin, liksom genom tung vältning
på våren.
H. J. Dft.

Tug fta’ff"|. T u > b o a t |ta’.sr bänt], ön»-.,
"boir-

80 b. <)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>