tredjedels lindring i tullen för de varor de förde. Denna lindring i tullen benämndes helfrihet l. munderad skeppsfrihet. Öfriga svenska skepp, hvilka voro försedda med mindre eller inga stycken, åtnjöto lindring med en sjättedel. Denna lindring i tull benämndes halffrihet l. omunderad skeppsfrihet. För varor införda med främmande fartyg skulle hela tullen erläggas. Häraf benämningarna helfri, halffri och ofri tull, hvilka tullsatser sålunda stodo till hvarandra i förhållandet 4 : 5 : 6. I afseende på rätten att åtnjuta helfrihet vidtogos emellertid tid efter annan förändringar. Så blefvo 1681 alla svenska, på klink byggda fartyg förklarade ofria och 1693 munderade svenska kravellskepp, af furu likaväl som af ek, helfria. 1722 återinfördes den en kort tid (sedan 1715) upphäfda skillnaden i tullafgifter mellan svenska och utländska skepp, hvarvid alla svenska fartyg, som seglade på hamnar bortom Engelska kanalen, förklarades helfria, under det att af öfriga svenska fartyg blott de större af minst 50 läster blefvo helfria, öfriga endast halffria. Genom 1782 års tullordningar, som alldeles afskaffade den halffria tullen, förklarades alla svenska kravellfartyg för helfria utan hänsyn till lästetal samt alla svenska klinkfartyg, äfvensom främmande fartyg, för ofria. Den helfria tullen blef då vid införseln 40 proc. och vid utförseln 50 proc. lägre än den ofria. Den ofria tullen upphörde för svenska fartyg med 1830 och för utländska genom tulltaxan af 18 dec. 1857. -- De äldsta tullarna i Sverige synas ha varit värdetullar. Genom tullordningen af 15 dec. 1667 påbjödos för första gången bestämda tullsatser för olika varor; för de varor, som voro föremål för inhemsk produktion, sattes tullsatserna något högre än för öfriga. Varuvärdet, eller det s. k. tullvärdet, lades 1715 åter till grund för tullberäkningen, men genom 1739 års taxor gjordes ånyo varukvantiteten till beräkningsgrund. -- I alla äldre tullordningar funnos vissa import- (införsel-) och export-(utförsel-)förbud; de förra afskaffades till fullo genom tulltaxan af 1857, de senare genom k. kung. 19 dec. 1855, utom för malm, som först genom 1857 års tulltaxa blef med-gifven till utförsel. (Särskilda förordningar stadga dock ännu i vissa fall in- eller utförselförbud. Se därom Tulltaxa.) Utförseltullen blef alldeles afskaffad genom taxan af 4 dec. 1863, så att numera endast införseltullarna kvarstå. -- Sjötullen, Stora tullen l. Stora sjötullen, som den benämndes till skillnad från landtullen l. lilla tullen, brukade sedan äldre tider förvaltas direkt af kronan under Kommers- eller Kammarkollegiets ledning. Den uppgick enligt rikshufvudboken 1624 till 128,000 dal. smt, 1644 till 388,082, 1653 till 534,655, 1681 till 1,006,997, 1704 till 1,030,285 och 1710 till 821,055 dal. smt. Mot slutet af Karl XII:s regering sjönko sjötullsinkomsterna betydligt, hvilket förhållande jämte kronans behof af penningförskott föranledde, att äfven denna tull utarrenderades 1718 (till öfverdirektören Ehrenpreus m. fl.) för 488,700 dal. smt årligen med villkor, att af den summa, hvarmed inkomsterna kunde komma att öfverstiga utgifterna, kronan skulle ha 84 proc., hvilket stadgande höjde kronans tullinkomster för året till 1,167,400 dal. smt. Någon förnyelse af arrendekontraktet medgafs dock ej, ehuru såväl Ehrenpreus som andra under de följande åren gjorde nya anbud. Slutligen beslöt regeringen 1726 att på en hand utarrendera både land- och sjötullarna samt accisen, och ett kontrakt härom uppgjordes 31 mars s. å. på 4 år med en generaltullarrendesocietet (se d. o.), hvars fullmäktige utöfvade förvaltningen. Den årliga arrendesumman skulle vara 1,530,000 dal. smt, och allt öfverskott tillföll societeten. Kontraktet förnyades 23 mars 1730 på 4 år mot samma arrendesumma som förut, hvarvid stadgades, att kronan själf skulle deltaga i arrendet för vissa lotter och i societeten insätta 4 ledamöter. Afdrag i arrendesumman skulle göras för de afkortningar och förmåner, som kronan kunde bevilja. Man beräknade, att kronans medelinkomst årligen stigit till 1,437,019 dal. smt, utom den årsvinst den bekom som delegare i societeten (i allt omkr. 68,000 dal. smt). När kontraktet förnyades 2 mars 1734, bestämdes, att kronan skulle ha i årlig arrendesumma 1,410,000 dal. smt samt dessutom 90 proc. af allt öfverskott, som kunde uppstå. Arrendetiden gick till ända 1 jan. 1740, och under dessa år hade kronan i medeltal 1,551,301 dal. smt årligen. De följande kontrakten under frihetstiden ingingos på i hufvudsak liknande villkor för följande år och med följande årliga medelvinst. 1740--43: 1,561,394 dal. smt, 1744--47: 1,446,780, 1748--55: 1,597,166, 1756--65: 1,530,833. Vid riksdagen 1765--66 beslöts, på grund af de många olägenheter, som tullarnas bortarrendering medfört, att kronan själf skulle förvalta dem, och en k. generaltulldirektion öfvertog deras ledning från början af 1766; men efter 1772 års revolution lades tullen åter under Kammarkollegium. Afkastningen var 1766--69 1,649,530 dal. smt årligen, men sjönk sedan något och var 1771 endast 1,386,000 dal. smt. Som regeringen icke ansåg, att den ändrade tullförvaltningen medfört åsyftad verkan, började den åter tänka på tullarnas utarrendering, och 1776 uppgjordes kontrakt på sex år med en ny generaltullarrendesocietet mot en summa af 490,300 rdr specie per år. Kronan själf öfvertog en fjärdedel af arrendet och förordnade för sin del fullmäktige i societeten. Arrendet upphörde med 1782 års slut, men den gamla societetens fullmäktige fortforo att som k. generaltulldirektion förvalta tullverket för kronans räkning t. o. m. 1785, hvarefter en ny generaltulldirektion ledde tullförvaltningen t. o. m. 1802, då tullarna bortarrenderades till en generaltullarrendesocietet. Äfven i detta arrende deltog kronan med en fjärdedel. 1809 förbjöds förpaktning af statens inkomster, och tullverket förvaltades därefter fr. o. m. 1813 af en k. tulldirektion t. o. m. 1824, då k. Generaltullstyrelsen (se d. o.) inrättades. Vid denna tid (1823) utgjorde tullinkomsterna 1,681,553 (lots- och båkafgifter inräknade 1,741,987) rdr, och ännu vid slutet af Karl Johans regering (1844) beräknades de till blott 3,700,000 rdr. Om den svenska tullens statsrättsliga natur se Bevillning, sp. 192, 194. -- Litt.: Heckel, art. "Zölle, Zollwesen" i "Handwörterbuch der staatswissenschaften" (3:e uppl. 1911), J. Lindström, "Tullboken" (n:r 4, 1878), A. A. von Stiernman, "Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar etc. angående Sveriges rikes commerce, politie