km., S:t Gotthardstunneln där 15 km.; tunneln under Severnfloden i England 7 km., Gravehalsen, Bergenbanan, Norge, 5 km., Kochem å Moselbanan, Tyskland, 4 km., under Hudsonfloden vid New York 1,5 km., Nuoljatunneln i Lappland 1,052 m. och Saltsjöbadsbanan i Stockholm 0,65 km. I Berlin, Paris, London m. fl. städer finnas hela nät af tunnelbanor. Den sedan 1855 planlagda tunneln under Engelska kanalen mellan Dover och Sangatte (strax s. om Calais) torde vara ett bland de allra största af planerade byggnadsföretag. De första planerna framlades i Frankrike för Napoleon I. På 1870- och 1880-talen arbetade såväl franska som engelska bolag på företagets igångsättande, hvilket dock hindrats kanske mera af politiska än af tekniska och ekonomiska skäl. 1906 och 1907 voro ur politisk synpunkt mera gynnsamma, hvarför planerna började sättas i verket, och då utfördes en hel del schakt och profstollar på ända till 90 m. djup och ett par km. längd. Se Kanalen, sp. 752. Om arbetena under Världskriget fortsatts eller måst afbrytas, är ej kändt. Enligt de senaste planerna skulle tunneln få en längd af 55 km. och på djupaste stället ligga 100 m. under hafvets yta. Från tunnelns lägsta del midt ute under sundet skulle särskilda djupare belägna tunnlar leda läckvattnet till stränderna, där det genom lodräta schakt skulle pumpas ut. Äfven en tunnel under Öresund har varit på tal. Fr. E. Tunnel-embrasyrer, befästningsk. Se Kaponjär, sp. 872. Tunneläst, ett under medeltiden och senare i Sverige begagnadt nominellt rymdmått, motsvarande ett visst antal tunnor och olika alltefter ort och varuslag (= 10 tunnor sill, 12 eller 15 tunnor öl och smör, 48 tunnor spannmål o. s. v.). Se vidare Läst. Tunnflotte, krigsv., flytande stöd för en militärbro. I en till stöd i en kolonnbro (se d. o.) afsedd bildad flotte (fig. 2) vara tillräcklig. Vid tillgång på tunnor kunna tunnflottar lätt och hastigt tillverkas. De kräfva ej mycket virke och ha stor bärighet, men kunna lätt skjutas i sank. L. W:son M. Tunnhvalf, bygnk. Se Hvalf, sp. 1389 samt fig. 2, 3 och 22. Tunnjärn, skpsb. Se Drifva 1. Tunnland, äldre svenskt ytmått för jord, var = 2 spanland = 32 kappland = 14,000 kv.-alnar = 56,000 kv.-fot (= 49,365 ar l. 4,936 kv.-m.). I den yngre medeltiden nyttjade man i Sverige och Danmark utsädet som beräkningsgrund för åkerjordens areal (och skatten däraf). Sålunda torde utsädets storlek i början ha bestämt storleken af tunnlandet m. fl. ytmått. Beräkningen af tunnlandet synes länge ha växlat betydligt (under Karl IX var det i Västerbotten = 9,800 kv.-alnar, under Gustaf II Adolf = 11,664 kv.-alnar i Dalarna), tills genom k. instruktion af 1635 "tunnelandet" fastställdes till 14,000 kv.-alnar. Det begagnades därefter oförändradt som största ytmåttsenhet, till dess kv.-refven trädde i stället genom k. stadgan om mått och vikt 31 jan. 1855. -- Sedan gammalt har tunnlandet äfven varit en viss kameral storhet i Jämtland (= 1/6 mantal = 6 "mälingar") och i Västerbotten (där = 1/8 mantal = 8 "skäl" = 32 kappar). Tunnplåt, metall. Järnplåt (se Plåt 2) indelas efter tjockleken i två klasser, grofplåt och tunnplåt. Gränsen mellan dem är emellertid icke fullt bestämd. Under det att man utomlands ofta sätter den vid 5 mm., räknar man vid vissa järnverk i Sverige till egentlig tunnplåt endast sådan med en tjocklek af högst 1,5 mm. Den egentliga tunnplåten, som valsas i särskilda, hastigt gående tunnplåtsvalsverk och efter valsningen glödgas, levereras i rektangulära stycken af bestämd storlek, hoplagda till packor, s. k. klofvar, sammanhållna af träramar, och innehållande 10--150 plåtar. F. S-e. Fig. 1. Tunnflotte, sedd från tre olika håll. a, b påsaluing, c, d spärrar. Fig. 2. Tunnnotte till spångstöd. tunnflotte läggas tomma täta tunnor med det väl igensatta sprundhålet uppåt i 3 å 4 rader, beroende på deras storlek, inom en af spärrar, på sätt fig. l utvisar, hopfogad ram. Midt på flotten göres en s. k. påsalning (jfr S t o c k f l o 11 e). Till stöd i en spång (se d. o.) kan en af blott 4 tunnor Tunnprof (ty. diinnschliffe, fr. plaques minces), miner., petrogr., för mikroskopisk undersökning tunnslipade preparat af mineral och bergarter. Preparatens tunnhet måste vara sådan, att de bli genomskinliga och att man genom dem kan läsa vanligt tryck. Deras tjocklek brukar variera.