Turbinseparator-Turchino 354 men däraf föranleddes flera ölägenheter, hvarför numera alltid begagnas olja, som vanligen medelst en liten pump införes med luft i en behållare under 10-20 atm. tryck. Genom luften erhålles en ackumulering, så att servomotorn vid tillfälle kan göra helt slag på mycket kort tid, l-2 sek., ehuru pumpens kapacitet är rätt liten. Denna reglering med servomotor, hvilken äfven benämnes indirekt, råkar emellertid i ständiga pendlingar och kunde ej fås att funktionera tillfredsställande, förrän genom uppfinningen af den s. k. återföringen, stången DH i fig. l, genom hvilken regulatorn i likhet med pendeln erhåller en viss hvarfskillnad eller olikformighetsgrad med högsta hastigheten vid tomgång. Yid t. ex. ett f rånslag af last har nämligen pådraget stängts ungefär lagom mycket, då ingen ytterligare acceleration af hastigheten förekommer, d. v. s. då hastigheten är ungefär störst och pendelhylsan intar högsta läge. Urkoppling skall ske nära detta läge, för att öfverreglering ej skall inträffa, och kan därför ej ske genom pendelhylsan, utan kräfver sitt särskilda organ - återföringen. Eegulatorns goda funktion fordrar en mycket känslig pendel och en ytterst lättrörlig slid utan öfverskott. Lättrörligheten hos sliden kräfver oftast s. k. f ö r s t y r n i n g, d. v. s. att äfven sliden föres genom hydraulisk hjälpkraft, dirigerad af pendeln genom ett smalare stift. En god reglering kräfver också vissa svängmassor hos turbin- Fig. 2. Turbinregulator (från A.-b. Finshyttan). aggregatet, och dessa behöfva vara särskildt stora vid turbiner med sluten tilloppstub med hänsyn till lefvande kraften hos vattenmassan i tuben. Besparing i svängmassa kan ernås genom ökning af olikformighetsgraden, då den däraf följande olägenheten elimineras genom inbyggande af elastisk återföring, en anordning i återföringsstången bestående af en oljekatarakt och ett par fjädrar, hvarigenom stångens längd efter en inträffad regleringsrörelse långsamt förändras. På så sätt kan all kvarstående olikformighetsgrad borttagas, då Tryckt den 3% 20 regleringen benämnes isodrom. Vid parallelldrift af synkrona växelströmsgeneratorer kräfver dock belastningsfördelningen en kvarstående liten olikformighetsgrad af omkr. 2 proc., och denna ernås genom en mindre förskjutning af fjädrarnas stödjepunkt, s. k. "dubbel kompensation". Sedan professor L i n k e i Darmstadt redan 1879 teoretiskt påvisat återföringens nödvändighet, dröjde det många år, innan praktiken anammat den. Sin egentliga fullkomning har den hydrauliska regulatorn nått först i samband med byggandet af de stora elektriska kraftstationerna omkring sekelskiftet och senare. Hj. D. Turbinseparator, mejerisk. Sedan G. De Laval konstruerat sin ångturbin (se d. o.), försökte han med framgång använda denna för driften af separatorn på så sätt, att ångturbinen anbragtes direkt på den öfverdubb, hvarpå kulspindelns nedre ända hvilar och således direkt sätter denna i rotation. Hans turbinseparator vann användning äfven i mejerierna jämsides med separatorer af den äldre, med ett snöre från transmissionsaxeln drifna modellen. Man försökte sedan drifva äfven öfriga mejerimaskiner, såsom pastöriseringsapparat, pumpar, kärna m. fl., med hvar sin ångturbin, men denna anordning blef invecklad och dyr i driften och fick därför blott ringa användning. Genom sammansättning af de olika maskinerna så, att de kommo att drifvas af en och samma ångturbin, undanröjdes dessa olägenheter. Se Turbin-mejeri. H. J. Dft. Turbinströmafbrytare. Se Turbinafbry-t a re. Turbodynamo, elektrot., ett ord, som används för att beteckna dels och urspr, en för ång-turbindrift afsedd dynamomaskin (generator), dels ock hela maskinaggregatet: ångturbin och elektrisk generator. Se Elektriska maskiner. A. E-m. Turbogenerator, elektrot. Se Elektriska maskiner, sp. 282. Turbot [fr. utt. tyrbå, eng. utt. t^bot], zool., piggvar. Se Varsläktet. Turbule'nt (lat. turbule'ntus, af turba, oväsen), bullersam, larmande, upprorisk, orolig. Turchi [torrki], Alessandro, kallad 1'0 r-betto, italiensk målare, f. 1582 i Verona, d. 1648 i Kom, utbildade sig till eklektiker under studium af Carraccierna och Michelangelo. Han målade några stora altartaflor, bland dessa Fyrtio martyrers passionshistoria (i S. Stefano i Yerona). Mest omtyckta äro hans mindre taflor, vanligen målade på sten, mestadels skiffer, ibland också på halfädelstenar. Stenens naturliga färg bildar då utan vidare bakgrunden. Sådana äro en skiffer-tafla med Herdarnas tillbedjan på ena sidan och Nedtagningen från korset på den andra (i Wien), Kristus frambäres i templet och Kristi födelse jämte sju andra, bland dem Stefanus stenas (på en ametist, i Dresden). Arbeten af T. finnas bl. a. i Kassel och Louvre (Syndafloden m. fl.). C. E. N.* Turchino [torkinå], pass i Liguriska alperna, genom hvilket den bästa och kortaste vägen från Genua öfver Voltri till Alessandria för. T. spärras af fort Mosone v. om vägen och ett batteri på östra sidan, hvartill komma verk på Monte Olline och på Monte Gerenia. L. W:son M. 30 b. 12