Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turmalinplattor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Turmalinplattor-Turner
448
olikfärgade skikt (Madagaskar). Starkt dubbelbrytande
och pleokroitisk, så att hos de mörkfärgade
arterna fullständig absorption af den ordinärt
brutna strålen eger rum. Denna egenskap betingar
turmalinens användning för optiskt ändamål (se
Polarisationsinstrument, sp. 1182). Turmalin har
spelat en viss roll i mineralogiens och fysikens
historia, i det att pyroelektriciteten först iakttogs
på detta mineral (se Pyroelektrici-tet). Denna
egenskap tillkommer mest de gröna, röda och bruna
arterna.
Den kemiska sammansättningen är komplicerad, och
en generell formel har icke kunnat uppställas. Alla
turmalinarter betraktas dock som isomorfa blandningar
af olika borosilikater af lerjord, järnoxider,
magnesia och alkalier; en obetydlig halt af (OH), som
vid glödgning bortgår som vatten, är karakteristisk. I
genomsnitt hålla turmalinerna 32-38 proc. Si02,
20-40 proc. A1203, 9-11 proc. B203, 2-3 proc. H20,
dessutom järnoxider, MgO, alkalier (K20, Na20, Li20)
samt mindre mängder MnOt, CaO och FI. I stort kan man
skilja på alkaliturmaliner, som innefatta de ljusare
och färglösa arterna, magnesiaturmaliner de mörkgröna
eller bruna till brunsvarta, och järnturmaliner den
svarta. Turmalinen är ett motståndskraftigt mineral,
som ej undergår vittring; det angripes ej heller af
syror, och det glödgade pulvret sönderdelas långsamt
af svafvelsyra. Turmalinen uppträder ofta som ett
pneumatolytiskt mineral i sällskap med kvarts,
flusspat, topas, apatit. Dess bildning tillhör då
afslutningen af magmaberg-arternas stelningsakt. Den
förekommer därför företrädesvis i de periferiska
delarna af graniter och deras kontaktzoner, hvarifrån
den invandrat i omgifvande bergarter. Pegmatiter,
särskildt albit-pegmatiter, innehålla ofta turmalin i
vackra kristaller, t. ex. på Elba (akroit, rubellit),
Mursinka och Schaitanka i Ural (rubellit, siberit,
akroit), Madagaskar (mångfärgad), Brasilien och Ceylon
(grön och brun); hit hör också förekomsten på Utö
(rubellit och indigolit), ehuru turmalinen där ej
förekommer i fria kristaller. Vidare i kri-stalliniska
skiffrar såsom gnejser, glimmerskiffrar och kalkstenar
såsom invandring från eruptiv, t. ex. vid Campolongo
i Tessin (akroit), Binnen-tal i Schweiz, Gouverneur
i staten New York (dravit); äfven i kvartsådror
af magmatiskt ursprung och då vanligen som skörl,
stundom i mycket stora kristaller, t. ex. Bodenmais
i Bajern, Käringbricka i Västmanland; sällan på
järnmalms-fyndigheter, såsom Arendal i Norge. Vid
vissa granitkontakter kan såväl graniten som
den omgifvande bergarten vara turmalinvandlad;
luxul-lian är en sådan turmaliniserad granit från
Corn-wall. Turmalin förekommer äfven som mikroskopisk
beståndsdel i graniter, glimmer- och lerskiff-rar. -
De blå, blågröna och röda arterna användas som
ädelstenar; högst skattad är den rosenröda siberiten
och rubelliten. Hj. Sj.
Turmalinplattor, Turmalintång, fys. Se
Polarisationsinstrument, sp. 1182.
Turmanin, ort i Syrien, v. om Aleppo. Om kyrkan där
se Byggnadskonsten, sp. 723 och fig. å pl. VIII.
Turmberg |"t(/rm-], den högsta punkten (331
m. ö. h.) på Baltiska landryggen i Nord-Tyskland.
Af tyska geografer räknas den till Pommerska
sjöplatån, som uppfyller större delen af östra
Pommern samt angränsande del af Väst-Preussen
("Pomme-rellen"). Den är belägen inom det sistnämnda,
s. v. om Danzig, invid den lilla Ostritzsjön. H. W-k.
TuYnare, utöfvare af turnén. SeTurnväsen.
TuYnau (tjech. Turnov), stad i norra Böhmen, vid
Elbes biflod Iser. Järnvägsförbindelse norrut
till Reichenberg, österut till Trautenau samt
söderut. 6,890 inv. (1910), mest tjecher. Staden är
ryktbar för sin tillverkning af oäkta ädelstenar,
slipning af bömiska granater och andra stenar. En
fackskola för utbildning i denna konst har länge
funnits i T. H. W-k.
Turnblad, Swan (Sven) Johan, svensk-amerikansk
tidningsegare, f. 7 okt. 1861 i Tubbe-måla, Vislanda
församling, Småland, åtföljde vid 8 års ålder till
Amerika sina föräldrar, som bosatte sig i svenska
nybygget Vasa i staten Minnesota. Efter att ha lärt
typografyrket blef han 1887 affärsföreståndare för
den i Minneapolis utkommande svenska veckotidningen
"Svenska amerikanska posten", af hvilken han sedan
dess varit hufvuddelegare och utgifvare. T. har
uppdrifvit dess spridning så, att den utgår i en
upplaga af 35,000 ex. (1918).
Tu’rnbulls blått, kem. Se B lo d l utsa 11, sp. 727.
Turné (Tourné). 1. (Fr. tourne, retourne) En
tur i vira m. fl. kortspel, bestående däri, att
talongens öfversta kort slås upp och blir trumf. -
2. (Fr. tourne), rundresa, vidsträcktare konstresa,
företagen af en föreläsare eller af exekverande
artister och skådespelare.
Turnébe [tyrnab], Adrien (latinis. T u r-n e b u s;
äfven kallad Tourneboeuf), fransk filolog, f. 1512,
d. 1565, professor i grekiska språket 1547 och i
grekiska filosofien 1561 vid College de France, var
en af de mest framstående bland de äldre klassiske
filologerna i Frankrike. T. kommenterade arbeten
af Cicero, Varro och Horatius, öfversatte grekiska
författare till latin, utgaf editioner af Sofokles,
Synesios m. fl. samt skref bl. a. Adversaria (3 bd,
1564-73; ny uppl. 1580) och Poemata (utg. 1580).
Turnej, metall., gammal benämning på ett arbetsskift
(om 3 ä 3J/2 timmar) vid vallonsmide (se d. o.).
Turner [törno], William, engelsk botanist, f. före
1515 i Morpeth (Northumberland), d. 7 juli 1568 i
London, blef med. doktor i Italien, sedan i Oxford,
domprost i Wells 1550 och är en af Englands första
naturhistoriska författare ("engelska botanikens
fader"). Hans trädgård låg i Kew. Han skref
folioverket A new herball (2 dlr, 1551, 1562)
samt Libellus de re herbaria (1538; åter utg. af
B. D. Jackson 1877), Names of herbes (1548, nytryck
1882) m. m. C. Lmn.
Turner [tä’n9], Sharon, engelsk historieskrifvare,
f. 24 sept. 1768 i London, d. där 13 febr. 1847,
var till yrket advokat i London och egnade all sin
lediga tid åt studiet af angelsaxiska handskrifter
i British museum, ett af hans föregångare bland
engelska historieskrifvare nästan alldeles för-summadt
källmaterial. Synnerligen värdefullt och för sin tid
banbrytande blef därför hans på omfattande forskningar
hvilande verk History of Eng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
