449 Turner 450 J. M. W. Turner. Efter ett själf porträtt. land from the earliest times to the norman conquest (4 bd, 1799-1805; 7:e uppl. 1852). Af mindre betydelse äro de fortsättningar, i hvilka han sedermera förde fram sin engelska historia till drottning Elisabets död. v- s~£. Turner [tä^ng], Charles, engelsk gravör, f. 1773 i Woodstock, d. 1857, studerade vid konstakademien i London och påverkades mest af Barto-lozzis stilriktning, utförde bredt hållna, utmärkta gravyrer i mezzotinta efter W. Turner, Keynolds, Raeburn m. fl. mästare. G-g N. Turner [tö^o], Joseph Mallord William, engelsk målare, f. 23 april 1775 i London, d. 19 dec. 1851 i Chelsea, var son till en bar-berare och växte upp i ett mörkt och fattigt kvarter af London. Han började redan som gosse teckna illustrationer, fick handledning i akvarellmålning af Th. Girtin, blef elev vid akademien 1789, associerad 1799, medlem af akademien 1802 och utnämnd till professor i perspektiv 1807. Han besökte Frankrike och Schweiz 1802 och Italien 1819, 1829 och 1840. Hans tidiga målningar, mest i akvarell, äro utförda med omsorgsfull och noggrann naturefterbildning. Sedan upptog han äldre målares stil, van de Veides, Alb. Cuijps, van Goyens, men framför allt Claude Lorrains. Med gedigen teknik, med fast och säker form- och färgbehandling målade han idylliska landskap eller sydländska hamnstäder med praktfull arkitektur och med staffage af mytologiska figurer eller scener ur fornhistorien. Dylika motiv valde han gärna, äfven sedan han vunnit själfständighet. Han tillegnade sig ett luftigt och lätt behandlingssätt, där formen uppgick i ljus och färg, blef med åren en koloristisk trollkarl, mera diktare än naturefter-bildare, målade solglödens färgprakt, glittrande solglans genom töcken, ljusets nyckfulla lek, hafvet i sol, Thames i dimma, gränslösa vidder af haf och himmel, alla linjer utplånade i ett skimrande färgspel. Under hans senare period tog det excentriska och lidelsefulla sökandet efter atmosfä-riska effekter de mest fantastiska uttryck. Orden färgfyrverkeri och färgdelirium äro knappast öf-verdrifna såsom betecknande hans sista skede. Storartade färgfenomen äro dock flera af hans fantasier öfver sådana motiv som Venezia i solglöd eller hafvet med krigsskepp, där krutrök och ånga insvepa föremålen i dimma, eller framställningen af ett järnvägståg, som med tända lanternor och upplysta vagnar rusar fram genom regn- och rökmoln. Han kan nå en mäktig verkan, och i sitt bredt skisserade behandlingssätt liksom i sin sträf-van att upplösa materien i färgtoner blef han en vågbrytare för impressionism och modernt stämningsmåleri. Bland hans. otaliga målningar kunna som typiska för hans utvecklingsgång nämnas Sol- Tryckt den 26/2 20 uiififjinuj i dimma öjrer hafvet (1807), Nehons död vid Trajalgar (1808), Dido grundlägger Kartago (1815), Odysseus hånar Polyfem (1829), Tre män i den brinnande ugnen (1832), Fryne i badet (1838), den utdömda fregatten Téméraires sista resa (i blodröd solnedgång, 1839, se fig. 2 till art. Marinmålning), Målaren Wilkies begrafning på hafvet (1842) och den nyss omnämnda järnvägsbilden Great western railway (1844). T. förde måleriet utom ditintills utstakade gränser in i sin egen värld af vision, fantasi och förtrollning. Han blef sin tids mest excentriska penselskald och dess mest förbluffande experimentatör - som personlighet var han på samma gång ett af konstnärsvärldens största original. Hans alstringsförmåga var gränslös, han samlade stor förmögenhet, men dog i ett eländigt vindsrum, där han hållit till i två år under ett antaget namn, medan hans bostad stod tom och hans hushållerska trodde honom vistas utomlands. Sin konstnärliga kvarlåtenskap testamenterade han till engelska staten, i Londons museer finnas omkr. 350 af hans oljemålningar, massor af akvareller och omkr. 19,000 teckningar. Han utgaf 1807 en samling raderingar, "Liber studiorum", efter förebilden af Cl. Lorrains "Liber veritatis". Monografier af W. Thornbury (1862), Ph. G. Hamer-ton (1879 och 1889), C. Monkhouse (1879), W. Armstrong (1902), och 0. Wherry (1903). G-g N. Turner [tä^e], Dawson, engelsk botanist, till yrket bankir, f. 18 okt. 1775 i Yarmouth, d. 20 juni 1858 i London, utgaf flera botaniska verk öfver brittiska kryptogamgrupper, såsom A synopsis o] the british fuci (2 dlr, 1802), Musco-logice hibernicce spicilegium (1804), Fuci (4 dlr, 258 kolor. tafl., 1808-19) m. m. Han blef led. af sv. Vet. akad. 1816. C. Lmn. Turner [tä;na], Nät, neger, nordamerikansk upprorsman, f. 1800 i Southampton county, Virginia, afrättad 1831, verkade som baptistpredikant bland negerslafvarna i Virginia och uppgaf sig 1828 ha fått en uppenbarelse om, att slafvarna skulle bli härskande, "de ytterste varda de främste". Han planlade med anledning däraf ett slafuppror, och 21 aug. 1831 anföll han jämte sju kamrater sin egare, J. Travis', gård och mördade honom och hans familj. Efter plundringar i grannskapet steg bandets numerär till ett sextiotal, men de skingrades redan 22 aug. af i hast uppbådade hvita och infångades sedermera af till orten beordrade soldater och milis. T. själf fängslades 30 okt. och af rättades genom hängning. Upproret kostade 55 hvita, hvaraf 18 kvinnor och 24 barn, lifvet. Ledande sydstatsmän skyllde dess utbrott på abolitionistagitationen, och det föranledde skärpning af slaflagarna. Jfr W. S. Drewry, "The Southampton insurrection" (1900). V. S-g. Turner [tä^ne], sir William, engelsk ana-tom, f. 1832, d. 1916, blef 1854 anatomie prosektor vid universitetet i Edinburgh och 1867 anatomie professor där. Han adlades 1886, blef vice kansler vid universitetet i Edinburgh 1903 och president i Koyal society (1908) där. Skrifter bl. a. Atlas of human anatomy and physiology, Convolu-tions of human cerebrum topographically consi-dered (1868), An introduction to human anatomy, including the anatomy of the tissues, Lectures ön comparatire anatomy of the placenta (1876). Sär- 30 b. 15