453 Turnyr-Turöcz 454 1810 drog Jahn för första gången med ett småningom växande antal manlig ungdom från Berlin ut till lek och andra kroppsöfningar i skog och mark, och 1811 öppnade han den första turn-platsen i Tyskland, på Hasenheide nära Berlin. Hans för sin tid utmärkta arbete "Deutsche turn-kunst" (1816) återger den s. k. "altare turnén" och framställer på ett mästerligt sätt gymnastikens sedliga syften, villkor och verkan. Turnföreningar bildades öfver hela Tyskland, som genom sin starka nationella prägel påminte om våra dagars skytteföreningar. Då preussiska regeringen trodde sig märka, att "demagogiska" böjelser hade sin härd inom dessa föreningar, blefvo de 1819 upplösta och turnplatserna stängda. Dennas, k. "turn-sperre" räckte till 1842, då turnväsendet åter tog fart. Jahnska turnén egnade sig emellertid endast för vuxen manlig ungdom och led af väsentliga pedagogiska brister. Den lämpade sig därför icke för skolungdom eller för det kvinnliga släktet. A. S p i e s s (se denne) sökte ombilda densamma till att tjäna äfven ett sådant ändamål. Hans "Lehre der turnkunst" (4 dlr, 1840-46) framställer den s. k. "neuere turnén" i dess ursprungliga skepnad och är otvifvelaktigt i sitt slag det fullständigaste af alla gymnastiska verk. Till bruk vid kvinnogymnastiken ordnade han s. k. turnreigen (kordanser), bestående däri, att deltagarna i olika uppställningar och på i olika figurer slingade led utföra ett slags rytmisk dans, oftast under sång eller musik. I hans "Turnbuch fur schulen" (2 dlr, 1847-51) göra sig de påbörjade ändringarna i den "nytyska gymnastiken" gällande, framkallade af den genom H. Rothstein (se denne) åstadkomna beröringen med lingska gymnastiken. Denne sökte dels i skrift, dels som föreståndare för den 1851 inrättade Central-turnanstalten i Berlin införa lingska gymnastiken i Tyskland. En förbittrad strid uppstod därvid med turnväsendets anhängare ("barrstriden"), i hvilken de nationella känslorna hemförde segern, och Eothstein måste 1863 lämna föreståndarskapet för anstalten. Spåren af hans verksamhet återfinnas dock inom tyska arméns gymnastik, som i vissa delar liknar den svenska. Turnlärarutbildningsanstalter inrättades förutom i Berlin äfven i Dresden (1850), Stuttgart (1862), Karlsruhe (1869), Miincheu (1872) och Darmstadt (1895). I de mindre tyska staterna hållas tid efter annan kurser för utbildning af turnlärare. Turnén är nu obligatorisk i alla folk-och högre skolor äfvensom inom armén och marinen. Till de frivilliga turnföreningarnas riksförbund, Deutsche turnerschaft (stift. 1860; organ: "Deutsche turnzeitung", sedan 1856), voro 1908 anslutna inom Tyskland 9,101 föreningar med 946,115 medlemmar, och i tyska Österrike 713 föreningar med 79,914 medlemmar samt till Arbeiter-turnerbund 1,583 föreningar med 134,104 medlemmar i Tyskland och 256 föreningar med 15,475 medlemmar i tyska Österrike. Äfven i främmande länder, såsom i England och Amerika, finnas många turn-föreningar. Omkr. 900 föreningar hade 1908 i Tyskland egna turnsalar och 1,400 egna turn-platser; öfriga använda skolornas turnsalar. Ingen större skola bygges numera utan sådan sal. Vid de nationella turnf esterna, stora folkfester, som hållas sedan 1860 med vissa års mellanrum, samverka olika åldersklasser, öfningsförrådet består af ordningsrörelser, öfningar utan redskap och med lös redskap (stafvar af trä och järn, klubbor, hantlar, kastspjut, diskus, styltor m. m.) samt egentliga redskapsöfningar å barr (två parallella vågräta stänger), räck, ringar, balanserinrättningar, trä-och repstegar, linor med och utan knutar, "hästen" m. m. ; äfvensom brottning, lekar och utflykter i det fria (turnfahrten) m. m. Turnväsendet saknar lingska gymnastikens vetenskapliga grundval och bestämdhet i rörelseformen samt kommer i hejd-löshet ofta betänkligt nära akrobatkonsterna, men är onekligen mycket lifaktigt. Det omfattar ett snart sagdt obegränsadt antal öfningsformer ("all-möjlighetsprincipen"), och man söker göra det tilltalande genom mångfalden af öfningar och oupphörlig omväxling, hvilket medför en alltför stark belastning af uppmärksamheten. Dessutom är en stor del af öfningarna tillgänglig endast för de kroppsligen bäst lottade individerna. Man söker därför numera åstadkomma större enkelhet i öfningarna och ett urval efter öfningarnas värde för lifsorganen eller som motvikt mot ogynnsam inverkan af sittarbete i skola, hem, fabrik m. m. ("urvalsprincipen"). Efter svensk förebild har man småningom uppblandat turnväsendet med vissa hållningsrättande öfningar samt med sådana, som ha gynnsam inverkan på hjärta och lungor, särskildt friluftsöfningar, som spring- och bollekar, simning, rodd m. m. Talrika idrottsföreningar bildas under senare tiden i Tyskland, hvilka i viss mån hämma turnföreningarnas utbredning. Jfr Kloss, "Weibliche turnkunst" (4:e uppl. 1889), Hirth, "Das gesamte turnwesen" (1865; 2:a uppl. 1893), Weber, "Methodik des turnunterrichts fiir knaben und mädchen" (1881), Ravenstein, "Volks-turnbuch" (4:e uppl. 1894), Rossow, "Zweite statistik des schulturnens in Deutschland" (1908), "Gesunde jugend" (Leipzig och Berlin), hvari anges, att kassationer för militärtjänst 1902 uppgingo till 34,7 proc. i Berlin och att vid högre skolor inemot 70 proc. voro oförmögna till s. k. "einjährige dienst", Kuhse, "Schulerrudern. Geschichte und betrieb" (1908), och Raydt, "Spielnachmittage" (3:e uppl. 1910). N. F. S. Turnyr (fr. tournure, vändning), kroppsställning, hållning, skick; ordvändning; ett under senare hälften af 1880-talet allmänt nyttjadt dam-underplagg, tjänande till att ge klänningen en yppigt utpösande form nedanför ryggen (se D r ä k t, sp. 942, samt fig1, där och på sp. 938). Turöcz 1. Thuröcz [to'råts], f. d. komitat i nordvästra Ungern, nu tillhörande Tjecho-Slova-kien, gränsar till komitaten Trencsén och Neutra, Bars, Sohl, Liptau och Ärva. 1,123 kvkm. 55,703 inv. (1910). Området är en af Waag och dess biflod Turöcz vattnad, bördig högslätt i Karpa-terna, med stora skogar och yppiga betesmarker. I v. begränsas slätten af Rajecerbergen, i ö. af Fåtrabergen, Befolkningen är öfvervägande slovakisk (69 proc., enligt Ungerns språkstatistik 1910); dessutom bo där tyskar (20 proc.) och ungrare (10 proc.). Omkr. 50 proc. äro lutheraner, 46 proc. katoliker. Hufvudstad är Sväty-Martin (ung. Turocz-Szent-M arton), vid floden Turöcz, med 4,115 inv. (1910). Den står öfver Ruttka i järnvägsförbindelse med Trencsén i v. och Poprad