- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
487-488

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvåkropparsproblemet - Tvåkönad - Tvål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

487 Tväkönad-Tvål hvarandra attraherande kroppar förekomma. Två-kropparsproblemets lösning innefattas i de s. k. Keplerska lagarna (se d. o. samt Störingar och Trekropparsproblemet). K. B. (li-d.) Tvåkönad, bot., zool. Se Blomma, sp. 753, och Hermafroditism. Tvål (af verbet två-, lat. säpo, fr. savon; jfr Savona), kem. tekn., en till tvättning använd massa, som hufvudsakligen består af natronsalter till fettsyror. Råmaterialet för tvåltillverkningen utgöres af en mängd olika fettarter (se Fet t) ur växt- och djurriket, företrädesvis talg, palmfett, kokosfett, benfett, olivolja, sesam-, vallmo- och jordnötolja m. fl., samt under senaste tiden äfven väl renade tranarter (jfr Trän, sp. 569). Fettet, som utgöres af glycerinestrar (glycerider) af fettsyror, spaltas genom kokning med natronlut i glycerin och fettsyror, hvilka senare med basen natron bilda de salter, som utgöra tvål. Denna sönderdelning af fettet benämnes förtvålning (försåpning) eller saponifiering och sker med olika lätthet för olika fettarter. Sålunda förtvålas kokos- och palmkärnfett redan af kall, koncentrerad natronlut, medan andra fettslag kräfva långvarig kokning med luten. Yid den äldre förtvålningsmetoden kokas fettet, t. ex. en blandning af talg och bomolja, i stora, rymliga kittlar, till en början med utspädd natronlut, hvarefter under fortsatt kokning alltmer koncentrerad lut tillsättes. Kokningen får under ständig omrö-ring fortgå, ända tills ett prof af massan stelnar vid afsvalning. Därefter tillsättes koksalt, hvarigenom tvålen blir olöst och afskiljer sig från saltlösningen ("underluten") som en ystad massa, hvilken sedan smältes (klarkokas) öfver fri eld, färgas med oorganiska eller organiska färgämnen, parfymeras med nitrobensol, pepparmyntolja, ter-pineol o. d. samt g jutes i passande formar. På detta sätt, genom u t sal t ni n g, framställd tvål kallas stundom kärntvål. Vid tillverkning af dylik tvål stannar fettets glycerin i "underluten". - Yid förarbetning af kokos- och palmkärnfett, enbart eller i blandning med lika mängd af andra fettarter används vanligen den mycket enklare kalla förtvålningen 1. kall-ro r i n g e n, hvilken tillgår så, att det smälta fettet under omröring långsamt försättes med något mer än den teoretiskt behöfliga mängden stark natronlut (af l,33 eg. v.), då massan under vänneutveckling förvandlas till en tjock gröt, som efter någon tid stelnar till fast tvål. Kallrörd tvål utsaltas således ej och innehåller därför bl. a. äfven fettets hela halt af glycerin. Den skummar starkt, men medger tyvärr alltför lätt (och utan att tvålens konsistens nämnvärdt försämras däraf) inblandning af diverse "fyllnadsämnen", såsom lösningar af vattenglas, soda eller borax, fast talk m. m., som dels försämra tvålens kvalitet, dels göra den mera vattenhaltig. Genom dylika tillsatser blir det möjligt att af 100 kg. fett framställa ända till 300-400 kg. tvål i st. f. normalt 140-165 kg. I större moderna tvålfabriker används numera ofta s. k. karbonatförtvålning, som möjliggör tillvaratagandet af fettets värdefulla gly-cerinhalt. Den egentliga spaltningen af fettet sker här efter någon af de metoder, som i stearin- Ijusfabrikerna användas vid tillverkning af stearin-och palmitinsyra ur fett (se Stearin), nämligen antingen i autoklav, enligt Twitchells metod, eller genom enzymsaponifiering. De erhållna fria fettsyrorna lösas sedan med lätthet och under kolsyreutveckling i kokande sodalösning. Mot slutet af kokningen tillsättes något natronlut för att fullborda förtvålningen af de små mängder fett, som ej sönderdelats vid den första saponifieringen. De största tvålfabrikerna använda vid sådan tvålkokning väldiga, medelst ångslangar upphettade reservoarer af ända till 500 kbm. rymd. Tvållösningens vidare bearbetning genom utsaltning etc. är densamma som vid den gamla metoden. Vid den s. k. Krebitzmetoden upphettas fettet till 100° och blandas intimt med en ekvivalent mängd kalkmjölk. När den härvid bildade tjocka emulsionen får stå i hvila en tid, öfvergår den i en fast massa af kalktvål. Denna, som är olöslig, tvättas med vatten för tillvaratagande af glycerinet och omsattes därefter genom kokning med sodalösning i en blandning af tvål och kal-ciumkarbonat, hvilket senare sjunker till bottnen och afskiljes. T o a l e 11 v å 1. Finare tvålsorter tillverkas af rent fett, såsom presstalg, palmfett och olivolja. Först beredes häraf en kärntvål, som bör vara fri från såväl oförtvåladt fett som öfverskott af alkali. Denna "grundtvål" sönderskäres och torkas samt blandas därpå utan upphettning med färg och parfym i knåd- och pressmaskiner, som forma massan till en sträng. Denna uppdelas i mindre stycken, som genom pressning erhålla sin slutliga form. Dylik s. k. pilerad (af fr. piler, stöta) tvål är genom sin ringa vattenhalt mycket fast och dryg, men betingar i följd af sin fina parfymering tämligen högt pris. Transparent (genomskinlig) tvål tillverkas af kokostvål genom tillsats af sprit, glycerin och rörsocker. - Till parfymering af toalettvål användas dels naturliga eteriska oljor (se d. o.), såsom geranium-, palmarosa-, neroli-, pomerans-, lavendel-, nejlik-, pepparmynt-, patschuli-, kanel-, bittermandelolja m. fl., dels balsamer och hartser, såsom storax- och perubalsam, cpoponax, dels en mängd särskildt i Tyskland tillverkade konstgjorda luktämnen, såsom kumarin, vanillin, heliotropin, jonon, bittermandelolja, vintergrönolja, terpineol, konstgjord mysk m. fl. God toalettvål får icke innehålla något fritt alkali, emedan detta angriper öfverhuden och gör den spröd. Icke heller bör den innehålla oförtvåladt fett i större mängd, emedan detta snart härsknar och blir illaluktande. - Den renande verkan af tvål och såpa (se d. o.) anses bero hufvudsakligen på lösningarnas förmåga att emulgera fett o. a. klibbiga ämnen, hvilkas närvaro är orsaken till, att orenande ämnen på huden, tyger etc. icke utan vidare kunna bortsköljas med enbart vatten (jfr Saponiner). Till rengöringen bidrar äfven det fria alkali, som uppstår i tvål-och såplösningar genom de fettsyrade salternas hydrolys (jfr Fettsyror). Varma tvål- och såplösningar verka kraftigare renande än kalla. - Tvål, som skall användas till ylletvätt, bör vara neutral, d. v. s. fri från öfverskott af alkali, emedan detta verkar lösande på keratinet i ullhåren. - Tvål var känd redan på romarnas tid,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free