533 Typometer-Typotius 534 lyckats att grundlägga en relativ kronologi och genom att sätta de sålunda vunna resultaten i förbindelse med fynd af utländskt, säkrare dateradt importgods äfven en absolut kronologi. Typforskningen har påverkats af utvecklingsläran och i Sverige fått sina tidigaste representanter och grundläggare i H. Hildebrand och 0. Montelius. Vid typforskningen gäller det att först bestämma de väsentliga karaktärerna hos en fornsakstyp. Två föremål, exempelvis "laténe II-fibulan" och "fibulan med omslagen (= inåtböjd och omlindad) fot", kunna vara mycket lika, men ha olika konstruktion och äro uppkomna ur olika förutsättningar. Har man ett tillräckligt stort antal exemplar af en viss grupp fornsaker, t. ex. svärd, spjutspetsar, yxor, smycken, brons- eller lerkärl, eller deras ornament, kan man inom hvarje grupp studera utvecklingens gång, så att säga fornsakernas genealogi, och erfara, i hvilken ordning typerna följt på hvarandra, bedömda efter sina egna kriterier. Det har lyckats att uppställa typserier för massor af förhistoriska fornsaksgrupper. Lättast går detta för sig med typologiskt "känsliga" serier, d. v. s. hos grupper, som uppvisa många varianter, såsom fibulorna (spännena). I en typkedja visa två närstående typer ofta ringa olikhet med hvarandra, under det att skillnaden mellan den första och den sista länken i kedjan kan vara betydande. Ofta går utvecklingen från en enkel till en mera komplicerad typ, men ej sällan har en utifrån lånad typ förenklats och degenererat, öfverförts i annat material o. s. v. För att bedöma i hvilken riktning utvecklingen gått, d. v. s. hvar början och slutet af utvecklingskedjan är att finna, äro "rudimentära" bildningar af stor betydelse, ty de visa, att ett med dem behäftadt föremål är yngre än ett sådant, där bildningen ännu tjänar ett visst syftemål. En konstruktiv bildning öfvergår t. ex. ofta på ett senare utvecklingsstadium till ett rent ornament. För att kunna fastställa den relativa kronologien måste man vidare bestämma, hvilka typer äro samtidiga, d. v. s. tillhöra en och samma period, och i hvilken ordning de olika perioderna följt på hvarandra. Af stor vikt äro fyndförhållandena, då det gäller att afgöra olika typers relativa ålder. Det är nödvändigt att göra klart för sig, hvad som menas med ett fynd, nämligen summan af de föremål, som hittats under sådana omständigheter, att de kunna betraktas som samtidigt nedlagda i jorden. Det är klart, att äfven under denna förutsättning föremål med ganska betydande åldersskillnad kunna hittas tillsammans. Emellertid skall man finna, att i fynden blott vissa typer ur olika serier hittas tillsammans och alltså äro samtidiga. Genom att granska ett stort antal fynd finner man då, hvilka föremål karakterisera en viss period. Föremål från två närgränsande perioder kunna naturligtvis hittas tillsammans, men blott i undantagsfall föremål från två perioder, som äro skilda genom en eller flera andra perioder. Riktigt uppställda typserier löpa parallellt med hvarandra. En typ kan ge upphof till två eller flera serier. Får man genom ett eller flera daterbara utländska föremål, som hittas tillsammans med en inhemsk typ, hvars plats i utvecklingskedjan är bestämd genom det typologiska studiet, reda på det senares absoluta ålder, så eger man härigenom en hållpunkt för öfriga äldre eller yngre typers absoluta kronologi. Ju flera dylika fynd, desto flera säkra hållpunkter. Ett kronologiskt nät har småningom bildats för hela Gamla världen, där den ena maskan knytes fast till den andra. - Litt.: 0. Monteiius, "Typologien eller utvecklingsläran tillämpad på det menskliga arbetet" (i "Sv. fornm.-fören:s tidskr.", X) och "Die älteren kulturperioden im Orient und in Europa, I. Die metnode" (1903). - 2. (T y p i k) Teol., läran om det förebildsförhållande, i hvilket vissa af gamla testamentets personer, tilldragelser, inrättningar och utsagor i äldre tider antogos stå till sina motbilder (antityper) i berättelserna om Kristi lif och verk. - Adj. ty po logisk [-låg-]. 1. T. J. A. 2. (E.S-e.) Typométer (af grek. tyfpos, se Typ, och me'tron, mått), instrument för noggrant fastställande af boktrycksstilars (typers) kägel. - T y p o-metri, sättning och tryckning af kartor på typografisk väg. Numera är det vanligen endast plankartor, som framställas i boktryck, medan man för större och vackrare kartor har att tillgå litografi, kemitypi, cerografi och de fotomekaniska tryckförfarandena (se d. o.). Jfr Kartreproduktion. Ty'pos, kyrkohist. Se Martin l, sp. 1105, och Monoteleter. Typoskop [-skåp; af grek. tyfpos, se Typ, och skopéifn, se), fys., kallar Emsmann ett af honom 1861 uppfunnet kalejdoskop (se d. o.), utmärkt för den rikedom af vackra mönster, som detsamma lämnar. T. E. A. Typotéter (af grek. ty'pos, typ, och tithefnäi, sätta), en af svenske ingenjören A. Lagerman (se denne) 1886 konstruerad sättmaskin för lösa typer (jfr Sättmaskin, sp. 120-121), eg. en hjälpmaskin för snabbare handsättning vid vanlig stilkast, i det att ingen tangentklaviatur här användes, utan sättaren plockade med bägge händerna ned typerna i en tratt å mekanismen, hvarefter de af motorpåverkade "kännare" vändes rätt, ifall de kommit upp och ned, samt fördes ut på sina platser i en typränna, hvarifrån rad efter rad öfverflyttades till hvar sin kanal i "skeppet", hvilket för hvar rad flyttade sig ett stycke och sedan upptogs fullsatt i en utslut-ningsmaskin, hvari radernas "utslutning" skedde halft automatiskt. Typothérium 1. Mesotherium, zool., ett utdödt däggdjurssläkte, som närmast ansluter sig till Toxodontia (se d. o.). Liksom dessa förekommer detsamma endast i Syd-Amerikas tertiär- och kvartärlager. Den mycket framhållna likheten mellan typotherium och gnagarna torde snarare vara framkallad af likheten i lefnadssätt än vara beroende på närmare släktskap. L-e. Typotius, Jakob, lärd, statsoffer, f. i Diest, Brabant (Belgien), d. 1601 eller 1602, studerade vid universitetet i Louvain, mest juridik, besökte sedermera flera andra universitet, hufvudsakligen i Italien, samt slog sig slutligen ned i Wiirz-burg. Pontus De la Gardie, på återväg från Italien, sände i början af 1578 T. i sällskap med en kapten från Augsburg till Sverige, man vet ej af hvilken anledning. I Stockholm blef T. strax konung Johans handsekreterare. Till en början