Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Typhus abdominalis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
533
Typometer-Typotius
534
lyckats att grundlägga en relativ kronologi och genom
att sätta de sålunda vunna resultaten i förbindelse
med fynd af utländskt, säkrare dateradt importgods
äfven en absolut kronologi. Typforskningen har
påverkats af utvecklingsläran och i Sverige fått
sina tidigaste representanter och grundläggare i
H. Hildebrand och 0. Montelius. Vid typforskningen
gäller det att först bestämma de väsentliga
karaktärerna hos en fornsakstyp. Två föremål,
exempelvis "laténe II-fibulan" och "fibulan med
omslagen (= inåtböjd och omlindad) fot", kunna
vara mycket lika, men ha olika konstruktion och
äro uppkomna ur olika förutsättningar. Har man ett
tillräckligt stort antal exemplar af en viss grupp
fornsaker, t. ex. svärd, spjutspetsar, yxor, smycken,
brons- eller lerkärl, eller deras ornament, kan
man inom hvarje grupp studera utvecklingens gång,
så att säga fornsakernas genealogi, och erfara,
i hvilken ordning typerna följt på hvarandra,
bedömda efter sina egna kriterier. Det har
lyckats att uppställa typserier för massor af
förhistoriska fornsaksgrupper. Lättast går detta för
sig med typologiskt "känsliga" serier, d. v. s. hos
grupper, som uppvisa många varianter, såsom fibulorna
(spännena). I en typkedja visa två närstående typer
ofta ringa olikhet med hvarandra, under det att
skillnaden mellan den första och den sista länken i
kedjan kan vara betydande. Ofta går utvecklingen från
en enkel till en mera komplicerad typ, men ej sällan
har en utifrån lånad typ förenklats och degenererat,
öfverförts i annat material o. s. v. För att bedöma
i hvilken riktning utvecklingen gått, d. v. s. hvar
början och slutet af utvecklingskedjan är att finna,
äro "rudimentära" bildningar af stor betydelse,
ty de visa, att ett med dem behäftadt föremål är
yngre än ett sådant, där bildningen ännu tjänar ett
visst syftemål. En konstruktiv bildning öfvergår
t. ex. ofta på ett senare utvecklingsstadium till ett
rent ornament. För att kunna fastställa den relativa
kronologien måste man vidare bestämma, hvilka typer
äro samtidiga, d. v. s. tillhöra en och samma period,
och i hvilken ordning de olika perioderna följt på
hvarandra. Af stor vikt äro fyndförhållandena, då det
gäller att afgöra olika typers relativa ålder. Det
är nödvändigt att göra klart för sig, hvad som menas
med ett fynd, nämligen summan af de föremål, som
hittats under sådana omständigheter, att de kunna
betraktas som samtidigt nedlagda i jorden. Det är
klart, att äfven under denna förutsättning föremål
med ganska betydande åldersskillnad kunna hittas
tillsammans. Emellertid skall man finna, att i
fynden blott vissa typer ur olika serier hittas
tillsammans och alltså äro samtidiga. Genom att
granska ett stort antal fynd finner man då, hvilka
föremål karakterisera en viss period. Föremål från
två närgränsande perioder kunna naturligtvis hittas
tillsammans, men blott i undantagsfall föremål från
två perioder, som äro skilda genom en eller flera
andra perioder. Riktigt uppställda typserier löpa
parallellt med hvarandra. En typ kan ge upphof till
två eller flera serier. Får man genom ett eller flera
daterbara utländska föremål, som hittas tillsammans
med en inhemsk typ, hvars plats i utvecklingskedjan
är bestämd genom det typologiska studiet, reda på
det senares absoluta ålder, så eger man härigenom
en hållpunkt för öfriga äldre eller yngre typers
absoluta kronologi. Ju flera dylika fynd, desto flera
säkra hållpunkter. Ett kronologiskt nät har småningom
bildats för hela Gamla världen, där den ena maskan
knytes fast till den andra. - Litt.: 0. Monteiius,
"Typologien eller utvecklingsläran tillämpad på det
menskliga arbetet" (i "Sv. fornm.-fören:s tidskr.",
X) och "Die älteren kulturperioden im Orient und
in Europa, I. Die metnode" (1903). - 2. (T y p i k)
Teol., läran om det förebildsförhållande, i hvilket
vissa af gamla testamentets personer, tilldragelser,
inrättningar och utsagor i äldre tider antogos stå
till sina motbilder (antityper) i berättelserna om
Kristi lif och verk. - Adj. ty po logisk [-låg-].
1. T. J. A. 2. (E.S-e.)
Typométer (af grek. tyfpos, se Typ, och me’tron,
mått), instrument för noggrant fastställande af
boktrycksstilars (typers) kägel. - T y p o-metri,
sättning och tryckning af kartor på typografisk
väg. Numera är det vanligen endast plankartor, som
framställas i boktryck, medan man för större och
vackrare kartor har att tillgå litografi, kemitypi,
cerografi och de fotomekaniska tryckförfarandena
(se d. o.). Jfr Kartreproduktion.
Ty’pos, kyrkohist. Se Martin l, sp. 1105, och
Monoteleter.
Typoskop [-skåp; af grek. tyfpos, se Typ, och
skopéifn, se), fys., kallar Emsmann ett af honom
1861 uppfunnet kalejdoskop (se d. o.), utmärkt för
den rikedom af vackra mönster, som detsamma lämnar.
T. E. A.
Typotéter (af grek. ty’pos, typ, och tithefnäi,
sätta), en af svenske ingenjören A. Lagerman (se
denne) 1886 konstruerad sättmaskin för lösa typer
(jfr Sättmaskin, sp. 120-121), eg. en hjälpmaskin för
snabbare handsättning vid vanlig stilkast, i det att
ingen tangentklaviatur här användes, utan sättaren
plockade med bägge händerna ned typerna i en tratt å
mekanismen, hvarefter de af motorpåverkade "kännare"
vändes rätt, ifall de kommit upp och ned, samt fördes
ut på sina platser i en typränna, hvarifrån rad efter
rad öfverflyttades till hvar sin kanal i "skeppet",
hvilket för hvar rad flyttade sig ett stycke och
sedan upptogs fullsatt i en utslut-ningsmaskin,
hvari radernas "utslutning" skedde halft automatiskt.
Typothérium 1. Mesotherium, zool., ett utdödt
däggdjurssläkte, som närmast ansluter sig till
Toxodontia (se d. o.). Liksom dessa förekommer
detsamma endast i Syd-Amerikas tertiär- och
kvartärlager. Den mycket framhållna likheten mellan
typotherium och gnagarna torde snarare vara framkallad
af likheten i lefnadssätt än vara beroende på närmare
släktskap. L-e.
Typotius, Jakob, lärd, statsoffer, f. i Diest,
Brabant (Belgien), d. 1601 eller 1602, studerade
vid universitetet i Louvain, mest juridik,
besökte sedermera flera andra universitet,
hufvudsakligen i Italien, samt slog sig slutligen
ned i Wiirz-burg. Pontus De la Gardie, på återväg
från Italien, sände i början af 1578 T. i sällskap
med en kapten från Augsburg till Sverige, man vet
ej af hvilken anledning. I Stockholm blef T. strax
konung Johans handsekreterare. Till en början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
