borgare ej skulle få förse Novgorod med vapen och krigsförnödenheter. I den begynnande striden mellan konung Birger och hans bröder stod marsken troget vid konungens sida. På T:s gård Årnäs i Västergötland måste hertigarna 1304 afge en för dem förödmjukande skriftlig förbindelse, genom hvilken de bl. a. förbundo sig att hvarken inom eller utom landet företaga något, som kunde lända konungen till skada. Trots denna förbindelse lämnade de emellertid kort därefter riket, och med understöd af konung Håkan i Norge gjorde de ett infall i Västergötland. Med T:s hjälp bemäktigade sig konung Birger Nyköpings slott, som tillhörde hertig Erik, och tvang hertigarna att i Kolsäter (1305) ingå ett fördrag, hvarigenom de äfven lofvade att ej tillfoga T. någon skada. Då hertigarnas makt snart åter hotande höjde sig, fann marsken nödigt att ingå försoning med kyrkan, till hvars förmån därför ett stort privilegiebref med förnyelse af gamla privilegier utfärdades (1305). Den besvärlige motståndaren drabbades dock till sist af sina fienders hämnd. Hertigarna förstodo att återvinna sin broders tillit och lyckades uppväcka hans misstroende emot marsken. I dec. 1305 infunno sig konung Birger och hertigarna med väpnadt följe på T:s gård Lena i Västergötland, hvarefter denne fördes fängslad till Stockholm. I febr. 1306 föll marskens hufvud. Så stark var förbittringen mot honom, att hans lik först begrafdes på afrättsplatsen, sedermera upptogs det dock och jordades i Gråbrödrakyrkan i Stockholm. - T. var två gånger gift. Med sin första hustru, till namn och släkt obekant, hade han en dotter Kristina, som blef gift med hertig Valdemar, men som vid faderns fall tycks ha blifvit förskjuten af sin gemål. T:s andra hustru var grefvinnan Hedvig af Ravensberg. Hans kraftfulla personlighet och sorgliga öde ha gett stoff till poetisk behandling, bl. a. af B. v. Beskow i sorgespelet "Torkel Knutsson". En staty (mod. af V. Vallgren) öfver T. aftäcktes 4 okt. 1908 på rådhustorget i Viborg (se fig.). K. H. K. (S. T-g.) Tyrgils Knutssons staty i Viborg, Finland. Tyrhaug, en ledfyr af 2:a ordningen, n. ö. om Kristiansund, Norge. Hvitt och rödt ljus, ljusstyrkor 1,500 och 370 normalljus, ljusvidder om 13 och 11 kvartmil. K. G. G. Tyrifjorden, sjö i Ringerike, n. om Drammen. Norge, 134 kvkm., 63 m. ö. h. och med ett största djup af 281 m., har tillflöde genom Randselven och aflopp genom den vattenrika Dramsälfven, som vid Drammen faller ut i Dramsfjorden. Leende omnejd. De välodlade bygderna utefter västra sidan kallas Tyristranden. Tyrifjorden har åtskilliga vikar, bland dem Holsfjorden och Stensfjorden. Ångbåtsfart. K. G. G. Tyringe, järnvägsstationssamhälle med post-, telegraf- och telefonstation i Finja socken, Kristianstads län, vid Hälsingborg-Hässleholms järnväg. Omkr. 2,000 inv. I T. finnas läkare, afd.-kontor af A.-b. industribanken, hotell, flera pensionat, många handlande, handtverkare och industriella anläggningar (bl. a. elektricitetsverk, vattenverk, 4 mek. verkstäder, 2 leksaksfabriker, 2 snickerifabriker, stenhuggeri, 2 torffabriker), T. badanstalt och sanatorium, med 300-600 kurgäster årligen. Tyristranden. Se Tyrifjorden. Türk, Daniel Gottlob, tysk musiker, f. 1756, d. 1813, var elev af Homilius och J. A. Hiller i Dresden samt blef 1776 kantor, 1779 universitetsmusikdirektor och 1787 organist i Halle. Han komponerade kyrkliga verk, orgelstycken, klaversaker, symfonier och sånger, men blef mera ansedd som lärare (bl. a. åt K. Löwe) och genom teoretiska skrifter: Klavierschule (1789), Kurze anweisung zum generalbass-spielen (1791; flera uppl.), Anleitung zu temperaturberechnungen (1806) m. fl. A. L.* Turkheim [-hajm], fr. Turckheim, stad i Elsass-Lothringen, området Ober-Elsass, vid Fecht och järnvägen Kolmar-Münster, 6 km. v. om Kolmar och 230 m. ö. h. 2,520 inv. (1910). Vinodling. Pappersbruk, bomullsspinneri, sidenväfveri. Staden, nämnd som Turincheim redan 742, blef 1312 fri riksstad. Efter Turennes stora seger öfver de kejserlige vid T. 5 jan 1675 lät Ludvig XIV rasera murarna. (H. W-k.) Tyrkmener, folk. Se Turkmener. Tyrnau l. Tirnau (ung. Nagy-Szombat, slov. Trnava), stad i f. d. ungerska komitatet Pressburg, nu i Tjecho-Slovakien, vid Donaubifloden Trnava och järnvägen mellan Pressburg och öfre Waagdalen. 15,165 inv. (1910), däraf öfver hälften slovaker. Gymnasium och lärarbildningsanstalt, 2 kloster och 9 katolska kyrkor. Staden hade förr ett universitet, stiftadt 1635 af furstprimas Pázmány med teol. och filos, fakultet, 1769 fullständigt, men 1777 flyttadt till Buda. 1543-1820 hade Grans domkapitel sitt säte i T., där äfven ärkebiskopen af Gran tidtals residerade. (H. W-k.) Tyrnävä, socken i Uleåborgs län, Finland, Uleå domsaga och härad, afskildes 1900 från Limingo församling till eget pastorat af 2:a kl. under domprosteriet, Kuopio stift. 389 kvkm. 3,923 inv. (1918), finsktalande O. B-n. Tyroglyphidae, zool. Se Ordjur, sp. 827. Tyroglyphus, zool. Se Spindeldjur, sp. 721. Tyrojodin (Thyrojodin). Se Jodotyrin. Tyrolen [-rål-], ty. Tirol, it. Tirolo, ett af de förra österrikiska kronländerna, gränsade med det därmed administrativt förenade Vorarlberg i n. till Bajern, i ö. till Salzburg och Kärnten, i s. till italienska provinserna Belluno, Vicenza, Verona och Brescia samt i v. till italienska provinserna Brescia och Sondrio samt till Schweiz och Liechtenstein. 29,285 kvkm., hvaraf Vorarlberg 2,602 kvkm. Det är till 5/6 ett bergland, som väl omfattar några tämligen öppna dalar, men inga slätter. Alperna genomstryka från Schweiz landet i östlig och nordöstlig riktning och delas i Centralalperna, eller de egentliga Tyrolalperna, samt norra och södra kalkalperna. Centralalperna, som bilda vattenskillnaden mellan Donau och Adige och