Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyrolerkaka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyrosin- Tyrrell
nya vägar för världshandeln. Icke dess mindre fortfor
T. ännu under den romerska tiden att vara en mycket
betydande handelsstad och framstående genom glas-,
väfnads- och metallindustri samt pur-purfärgeri. 638
föll det i arabernas händer och var under medeltiden
både som stark fästning och
Tyros (Sur) i nutiden, med Alexanderdammen.
som viktig handelsplats föremål för häftiga strider
mellan de kristne och muhammedanerna. 1124 eröfrades
det med Yenezias hjälp af konung Bal-duin II af
Jerusalem, men förlorades för alltid 1291. Under
turkiskt herravälde har det alldeles förfallit och
är nu en obetydlig plats med ungefär 6,000 inv.,
af blandad nationalitet. A. M. A.
Tyrosm (af grek. ty ro’s, ost), kem., en aminosyra,
som jämte många andra dylika bildas vid sönderdelning
af proteinämnen (se d. o., sp. 411 -412),
t. ex. horn, hår- och hudsubstans, samt kasein,
medelst syror, alkalier eller enzym. Det bildas
sålunda vid förruttnelse (se J ä s n i n g, sp. 473)
af ägghvitämnen och finnes af denna anledning i gammal
ost samt är en vanlig beståndsdel i groddplantor och
anträffas äfven i äldre växter, t. ex. i Dahlia,
fläderbär, rödklöfver, svampar m. fl. Tyrosin har
formeln
HO . C6 H4. CH2. CH (NH2) . COOH, och är således en
oxifenylalanin 1. oxifenylamino-propionsyra (jfr
Sklerotinsyra). Det bildar hvita, sidenglänsande
kristallnålar, nästan olösliga i kallt, något lättare
i kokande vatten, samt ger salter med både syror
och baser. K. A. V-g.
Tyrosinäser, kem. Se O x i da s er.
Tyrotorxikon (af grek. ty ro’s, ost, och
toxikofn, gift), toxik.. ett i ost stundom
förekommande giftigt ämne, som synes vara ett
genom inverkan af någon bakterie bildadt ptomain
(se d. o.). Samma gift lär kunna förekomma äfven i
grädde och anses därigenom ha gett anledning till
förgiftningar med glass, t. ex. vaniljglass. Först
misstänktes därvid vanillinet, vaniljens
karakteristiskt luktande ämne, men med orätt.
C. G. S.
Torr, Istvån (Stefan), revolutionsman, krigare,
f. 10 aug. 1825 i Ungern, af tyska föräldrar, d. 2
maj 1908 i Budapest, lämnade 1849 den
österrikiska militärtjänsten och slöt sig som kapten
för en friskara till de upproriske ungrarna. Senare på
året deltog han som republikansk öfverste i badensiska
oroligheterna och verkade sedermera ifrigt under
en följd af år, efter Kossuths fingervisning, som
revolutionsagent i mellersta och södra Europa. För
sitt deltagande i oväsendet i Milano 1853 dömdes han
af österrikarna in contumaciam till döden, och när
han 1855, då med öfverstes lön och namn anställd i
engelsk tjänst, under tillfällig vistelse i Bukarest
uppsnappades af österrikiska trupper, dömdes han för
andra gången till döden. Genom engelsk mellankomst
mildrades straffet till ständig landsflykt. Därefter
lefde T. hufvudsakligen i Levan-ten, tills 1859
års italienska krig bröt ut. Då blef han Garibaldis
adjutant och italiensk öfverste samt utnämndes efter
expeditionen till Sicilien (1860), hvarunder han
flera gånger blifvit sårad, till divisionsgeneral
i italienska armén (1861). S. å. gifte han sig med
Adeline Wyse, dotterdotter till Lucien Bonaparte. På
grund af krigsrätts dom måste han 1863 lämna den
italienska tjänsten och började åter ett politiskt
äfventyrarlif. I Bukarest utropades han af några
landsflyktiga till konung af Ungern ("Stefan
VI"!), men begagnade sig 1867 af den allmänna
amnestien och återvände till fäderneslandet. Där
arbetade han en tid för försoning mellan
ungrare och kroater samt deltog i ledningen af en
kanalanläggning mellan Donau och Theiss. T. ledde
1881-93 Korintiska näsets genomskärning.
(V. S-g.)
Tyrrell [ti’ral], engelsk medeltidssläkt, hvilken
uppgaf sig härstamma från den Walter Tirel, som enligt
traditionen var konung Vilhelm Rufus’ baneman (1100).
1. Sir James T., af rättad i Londons Tower 6 maj
1502, var ifrig anhängare af Yorkpartiet under
Rosornas krig, fick 1471 knightvärdighet och åtnjöt i
hög grad Rikard III:s förtroende. T. torde af Rikard
ha anlitats som redskap vid mordet på den unge Edvard
V och dennes broder Rikard (troligen sommaren 1483; se
E d v a r d, sp. 1382- 83). Han användes i militära
uppdrag af Henrik VII, bl. a. som befälhafvare på
slottet Guisnes. Enär han 1499 och 1501 inblandats
i tronpretendenten Suffolks (se De la Po l e 5)
flyktförsök, blef han som högförrädare dömd till
döden. Före afrättningen bekände han sin andel
i mordet på de ofvannämnde unge prinsarna.
2. An t ho ny,T., präst, f. 1552, d.
omkr. 1610, studerade i Rom, prästvigdes där
1580, blef vid besök i England fängslad 1581
och 1586, utfäste sig efter låtsad öfvergång till
protestantismen att spionera på engelska katoliker,
men flydde kort därpå ur landet och tog sin
reli^ionsändrinof till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
