bland hans elegier var en med titeln Eunomia, i hvilken han för sina landsmäns ögon ställde bilden af forntida medborgardygd i öfverensstämmelse med de lykurgiska lagarna och därigenom kraftigt bidrog till att afhjälpa uppkomna missförhållanden inom samhället. Han författade äfven krigiska marschhymner på anapestiskt versmått och dorisk dialekt. I behåll varande fragment af hans dikter äro utgifna bl. a. af Bergk i samlingen Poetæ lyrici græci II. ^{A. M. A.} Tyrteiska sånger. Se Tyrtaios. Tyrus, stad. Se Tyros. Tyrvis (fi. Tyrvää). 1. Domsaga under Åbo hofrätts jurisdiktion, Finland, omfattar Mouhijärvi, Suodenniemi, Lavia, Karkku, Tyrvis, Hvittis, Kauvatsa, Vampula och Punkalaitio socknar, Suoniemi, Kiikka och Kiikois kapell samt Vammala köping, fördelade på 3 tingslag. Areal 2,901 kvkm. 56,077 inv. (1918). -- 2. Härad i Åbo och Björneborgs län,, består af 3 länsmansdistrikt och omfattar Karkku, Mouhijärvi, Suodenniemi, Lavia och Tyrvis socknar samt Suoniemi, Kiikka och Kiikois kapell. Areal 1,776 kvkm. 35,251 inv. (1918). -- 3. Socken i ofvannämnda domsaga och härad, bildar med Kiikka och Kiikois kapell (om hvilkas afskiljande till egna pastorat beslut redan fattats) ett pastorat af 1:a kl., Åbo ärkestift, Tyrvis' kontrakt. Areal 425 kvkm. 9,386 inv. (1918), finsktalande. 1--3. ^{O. B--n.} Tyrväntö, kapell under Hattula pastorat i Tavastehus län, Finland. Areal 88 kvkm. 1,631 inv. (1918), finsktalande. T. skall i snar framtid afskiljas till eget pastorat. ^{O. B--n.} Tysfjord, härad och pastorat i Nordlands fylke, Norge. 1,444,61 kvkm. 2,633 inv. (1916), norrmän och lappar. Häradet ligger kring den fiskrika Tysfjorden med dess breda mynning; denna fjord sträcker sig från Ofotfjordens mynning mot s. till en längd af 50 km., om man medräknar dess innersta vik Hellemofjorden. Från dalbottnen sträcker sig ett fjällpass omkr. 12 km. långt, högst 361 m. ö. h., med väg för lapparnas och renarnas flyttningar öfver riksgränsen till Sverige. Mäktiga, blankskurade fjäll på öfver 1,300 m. Häradets sydöstra gräns bildar på en sträcka af 55 km. riksgräns mot Sverige. T. omtalas ofta under gränstvisterna före Kalmarkriget (1611--13), i det att Karl IX gjorde anspråk på allt land n. om T., då ock kallad Titisfjord. ^{K. G. G.} Tyska. Se Plattyska och Tyska språket. Tyska evangeliska kyrkokonferensen, en periodisk konferens af deputerade från de flesta tyska kyrkostyrelser, som har till uppgift att "på bekännelsens grundval i fritt meningsutbyte diskutera viktigare frågor rörande det kyrkliga lifvet och utan intrång i de särskilda landskyrkornas själfständighet åstadkomma en sammanhållning dem emellan samt främja en enhetlig utveckling af deras förhållanden". Ett möte hölls redan 1846 i Berlin, men först 1852, vid mötet i Eisenach blef evangeliska kyrkokonferensen en fast institution. Till 1854 voro konferenserna årliga, men sedan ha de hållits blott hvart annat år, i Eisenach, numera på slottet Wartburg. Vid de i regel under 8 dagar fortgående sammankomsterna öfverlägges om frågor rörande kyrklig författning, gudstjänstlif, kristlig kärleksverksamhet m. m. I anslutning till konferensen har under senare tid bildats ett permanent kyrkoutskott. (^{J. T. B.}) Tyska flottföreningen (ty. Der deutsche flottenverein), ett 30 april 1898 bildadt sällskap med uppgift att arbeta för en stark tysk flotta, som ansågs nödvändig för att upprätthålla Tysklands ställning bland världens stormakter samt för att värna Tysklands handelsintressen och skydda tyskar i transoceana länder. Före Världskriget räknade föreningen öfver 1 mill. medlemmar. Dess president var storamiralen von Koester. Efter freden, då antalet starkt minskades, ändrades i okt. 1919 namnet till Tyska sjöföreningen (Der deutsche seeverein) och uppgiften till att bidraga till att återuppbygga handelsflottan samt återupprätta sjöhandeln, hafsfisket och tyskarnas transmarina verksamhet. Föreningen utger månadsbladet "Die flotte". Den har utgjort förebilden för svenska föreningen "Sveriges flotta". Tyska folkpartiet (ty. Die deutsche volkspartei), bildades 15 dec. 1918 vid det nationalliberala partiets upplösning efter novemberrevolutionen. Det omfattar hufvudsakligen de delar af sistnämnda parti, som icke gingo åt höger till tysknationella folkpartiet eller åt vänster till tysk-demokratiska folkpartiet. ^L--ts. Tyska frisinnade folkpartiet. Se Tyskfrisinnade partiet. Tyska fursteförbundet. Se Fursteförbundet. Tyska förbundet. Se Tyskland, sp. 662. Tyska församlingen i Stockholm, Tyska församlingen l. Sankt Gertruds församling (ty. Die deutsche St. Gertruds-gemeinde in Stockholm) räknar sin egentliga tillvaro från Gustaf Vasas tid, ty tyskarna, ehuru de i stort antal under medeltiden funnos i Stockholm, egde där icke någon särskild gudstjänstlokal. Först 1558 erhöllo de af Gustaf Vasa rätt att hålla särskild gudstjänst, obekant hvar. 1570 upplåts åt dem den s. k. konventsstugan på Riddarholmen, och 1571 erhöllo de tillstånd att på tomten af det forna svartbrödraklostrets kapell bygga egen kyrka. Denna kom dock ej till verkställighet, hvarför åt dem (samt åt finnarna till 1607) uppläts S:t Gertruds gillestuga (i Staden inom broarna), hvilken 1576--94 försågs med tak, gaflar, stolar och hvalf. Torn byggdes 1613--18 af Hubert Gilliusson de Besche, och kyrkan utvidgades och ombyggdes 1638--42 af H. J. Kristler, hvarvid den i hufvudsak erhöll sin nuv. form af en rektangulär, tvåskeppig hall, täckt af sex rikt fördelade hvalf, som hvila på två i byggnadens längdriktning stående pelare. Hufvudsakligen genom bidrag från enskilda församlingsmedlemmar erhöll kyrkan vid denna tid en effektfull och målerisk utstyrsel (se fig.). Den ståtliga altarprydnaden af trä (1641) uppvisar i olja målade framställningar af nattvarden, dopet och korsfästelsen, infattade i rik omramning af barockornamentik med förgyllda statyer. Predikstolen af marmor och alabaster förskrifver sig från 1660, en "kungsstol" från samma tid ersattes 1672 af den vackra Kungsläktaren med sin utsökt smakfulla ornamentik. Kyrkans södra portal med statyer och reliefer (se afh. till art. Stockholm, pl. VIII) hade fullbordats 1643, ombyggdes och framflyttades 1768. 7 okt. 1878 utbröt en eldsvåda, som förstörde tornet och delvis skadade själfva