- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
561-562

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

561 Tyska litteraturen Österrikaren Heinrich v o u M o l k skref satirer mot prästernas lefnadssätt. Bland världsliga alster framstå den s. k. Kaiserchronik ("Der keiser und der kunige buoch", omkr. 1140) och dikter med ämnen ur grekisk-romerska fornvärlden; äldst bland dem är Lamprechts förtjänstfulla Alexanderlied (omkr. 1130). Heinrich von V e l d e k e (1180-talet) grundlade den tyska riddarepiken genom sin Eneit, i hvilken han med förkärlek dröjer vid skildringen af Jilneas' och Didos kärlek, samt gaf äfven uppslag till minnesången. Herbort von Fritslår (första åren af 1200-talet) upptog ett annat omtyckt ämne i Liet von Troye (jfr T r o j a s a g a n). En frisk och folklig, om ock något ohyfsad prägel ega de hjälte- och kärlekssånger, som vid de höges fester föredrogos af vidtberesta spelmän ("fahrende leute"), hvilka ofta äfven själfva voro diktare. I Bajern uppstod strax efter midten af 1100-talet König Rother, en saga om brudrof (se Ro t h er). Dit höra vidare Orendel (se ö r v a n-d e 1), Salman und Morolf (se Salomo och Markolfus) och den på österländska äfventyr rika dikten om rebellen hertig Ernst (1100-talets slut). Djursagan bearbetades omkr. 1180 af Heinrich der glichesäre ("Isengrines not"). Dessa dikters form var knittelversen, parvis rimmade rader med fyra höjningar i hvarje. - Genom korstågen gjorde sig emellertid ett inflytande från Frankrike starkt gällande, såväl i lefnadssätt och kyrkoarkitektur som i ämnen och form för konstdiktningen, hvilken på samma gång allt trognare af speglade det tyska folklynnet. H of epiken öste ur franska källor och tecknade gärna sällsamma kärleksäfventyr. Det var i södra Tyskland, som denna litteratur blomstrade, och det är de schwabisk-alemanniska och bajersk-österrikiska munarterna, på hvilka den diktas. Några utmärkta skaldesnillen i början af 1200-talet odla detta område. Den klare och harmoniske H a r t-mann von Aue skildrar i sina riddardikter strid och försoning mellan sedliga motsatser och når både hög formell konstnärlig utbildning och utsökt finhet i skildringen af själsliga förlopp; den djupsinnige idealisten Wolf ram von Eschen-b a c h belyser med rik poesi människans inre utveckling och prisar den religiösa askesen i sitt förnämsta arbete, "Parzival" (med ämne ur Artur-och Graal-sagorna), medan Gottfried von Strassburgisin ypperliga Tristan-dikt ställer lidelsens och lefnadsnjutningens rätt emot plikten. Vida underlägsnare förtjänster ega Wirnt von Gravenbergs '' Wigalois' ',UlrichvonZat-zikhovens ''Lanzelot vom see'',Konr.Flecks "Flore und Blanscheflur" och Heinrich von dem Tiirlins "Der aventiure kröne" (Artursagor hopflätade; omkr. 1220). De alsterrike skalderna Rudolf von Ems (d. omkr. 1254) och KonradfrånWiirzburg(d. 1287, stor form-virtuos) äro däremot mera märkliga. W e r n h e r der gartenäre, en bajersk präst, skref vid 1200-talets midt en god sedeskildring, "Meier Helmbrecht". - Hoflyriken, som äfven rönte väckelse från Frankrike, nådde hög blomstring som "minnesång", förnämligast i Österrike, Thiiringen, Schwaben och Schweiz. Konventionella lasrar för höfviskhet i tankar och ordval gjordes gällande. och i strofbyggiiadoii utvecklades den största konst-rikhet och omväxling. Walther von der Vogelweide ofvetrträfrar alla andra minne-sångare i känslans innerlighet, manligt sinnelag och språkets välljud.; närmast komma Friedrich von Hausen, Heinrich von Morungen och Reinmar der alt e. Walther var också en mycket betydande politisk skald, som sjöng för kejsaren och riket mot påfven. All-mogelifvet besjöngs realistiskt afNeidhartvon Reuenthal. Jämte minnesången odlades äfven sprwcTi-diktning: enstrofig, deklamerad dikt af reflekterande innehåll. Under det att konstdikten hade sin rot i främmande mönster, kvarlefde folkdikten, hvilken sög sin näring ur den gamla hjältesagan och ytterligare utvecklades i episk riktning af "fahrende leute". I det stora folkeposet Nibelungenlied (se d. o.), den tyska medel-tidsvitterhetens pärla, sammansmältas sagokretsarna om Siegfried, om den burgundiske konungen Gun-ther (Gundikar), hans syster Krimhild och gemål Brunhild, om Didrik af Bern och om Attila. En mindre tragisk afslutning har Tysklands andra stora folkepos Gudrun (se d. o.), skrifvet mellan 1210 och 1215 i Österrike. Ur Didrikssagan äro motiven hämtade till Alpharts tod, Eckenlied (se Ecken ausfahrt), Kunech Luarin (1. "Der rosengarten", se Laurin, sp. 1398), Ra-benschlacht (se d. o.) och den muntra Der (grosse) Rosengarten zu W orms (se Rosengarten), i hvilken Siegfried och Didrik sammanföras i strid. Den lombardiska sagokretsen behandlas i Ortnit (se d. o.), Hugdietrich (se d. o.) och Wolfdie-trich (se d. o.), i hvilka dikter händelserna delvis spela på österländsk mark. - Tyska medeltidslitteraturen har vidare att uppvisa ett ofantligt stort antal poetiska berättelser i alla toner, alltifrån legendens allvar till uppsluppen lättfärdighet. En välkänd skämtberättare var österrikaren Der S trick er (omkr. 1250). På 1200-talet fram-bragtes goda sedelärande diktverk: den människovänliga Der Winsbeke, Thomasin von Zirc-1 ä r e s ' Welscher gast", Freidanks berömda "Bescheidenheit", Hugo von Trimbergs "Der renner", som i borgerlig ton skildrar otron och fördärf vet hos de högre stånden. På det vetenskapliga området utmärkte sig schwabaren A1-bertus Magnus (d. 1280), som åstadkom bl. a. den första systematiska framställningen af Aristoteles' filosofi. Predikan utvecklas af tiggar-ordnarna, bland hvilkas predikanter må nämnas de sydtyske franciskanerna David från Augsburg och B e r t o l d från Regensburg. Rättsspråket grundlades däremot af lågtyskar; Sachsenspiegel (se d. o.), omkr. 1230 sammanställd af E i k e v o n R e p g a u, är ett af de viktigaste minnesmärkena från denna tid; den togs till mönster för den sydtyska Schwabenspiegel (se d. o.). Äfven den historiska prosan började odlas i krönikor ("Sachsen-chronik", "Limburgerchronik" m. fl.). Den medelhögtyska diktningens sista skede, från 1350 till reformationens början, var en förfallets tid. De samhälleliga förhållandena undergingo de allra största förändringar, delvis under långvariga och svåra stridigheter. Det stånd, som uppburit poesien, riddarna, miste sin härskande ställninjr, och i dess ställe trädde småningom borgerskapet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free