- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
563-564

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

563 Tyska litteraturen 564 som blifvit rikt genom handtverk och städernas raska utveckling. Litteraturen ändrade skick, från aristokratisk vardt den borgerlig. Medeltidens beroende af den kyrkliga åskådningen i dess stränga enhetlighet vek småningom under en rad af våldsamma sammanstötningar eller en långvarig undergräfning för friare, växlande uppfattningar, samtidigt med att den medeltida vetenskapen sprängdes. Det oerhörda inre omdaningsarbetet i stat och samhällslif var emellertid ogynnsamt för poesien, hvars formella ans sjönk och hvars anpassning efter de nya lefnadsformerna icke lät indivi-dualiteterna få frihet för sin utveckling eller litteraturen blomstra i estetisk kulturomgifning. Di-daktiken tog öfverhand. Den af borgare idkade poesien (mästersång, se d. o.) blef handtverks-mässig och torrt moraliserande. Den rika omväxlingen i minnesångens yttre form bibehölls och drefs till förkonstling, hvarigenom den så mycket mindre passade till det enkla innehållet. Tidehvarfvets bästa poesi voro de friska, lättsjunorna folkvisorna. Dessa ega ett mera glädtigt skaplynne än de skandinaviska. De började upptecknas redan på 1300-talet och utgåfvos på 1500-talet, då de yppigast frodades, i häften och flygblad. (En utmärkt samling af dessa tyska folkvisor har Uhland åstadkommit.) I förgrunden står den historiska folkvisan, i hvilken tidens andliga och politiska omhvälfningar återspeglas (dit höra krigssånger från Schweiz och Dithmarschen); vidare märkas de högeligen käcka landsknektvisorna, kärleks-, vår-, dans-, dryckes-, handtverks-, bergs-manna-, jagar-, ryttar-, gatu-, nyårs- och religiösa visor, förträffliga ballader äfvensom gåto-och lögnvisor. Kvarlefvande traditioner från minnesången ses hos sångare som Hugo von Mön t f ort (1357-1423) och tyrolaren O s-wald von Wolkenstein (1367-1445). Sedelärande dikter i kraftig anda skref Heinrich der teichner (senare delen af 1300-talet). De gamla episka folksagorna omdiktades i Helden-buch (se Heldenbucher; 1400-talet) och i Kaspar von der Roens ''Neues helden-buch" (1472). Den bästa berättande dikten från 1400-talet är den plattyska djursago-bearbetnin-gen ReineJce de vos (se Djursagan) med sin bredt humoristiska satir. Den bästa tyska lärodikten på 1400-talet är "Das narrenschiff" af Sebastian Brant (1458-1521). Rikt flödade alltjämt strömmen af vers-berättelser; de komiska (schwänke, se S c h w a n k) voro de bästa. - Till dramat lägges en grund genom mysterier ("spiele") och fastlagsspel. Mysteriedramat, med sin grofhuggna framställning af bibelns berättelser, förekom framför allt som påskspel, hvilket utvecklades till passionsspel (se d. o.), och julspel. De skrefvos länge på latin; men detta språk uppblandades småningom med tyska (i körer o. s. v.), och på 1300-talet voro de fullt tyska. Mot medeltidens slut framträder i dem en borgerlig och reformatorisk anda alltmera. I bifigurer och mellanspel tillgodosågs det komiska elementet. Af dessa religiösa skådespel, i hvilka småningom en prunkande prakt utvecklades, kvarlefver nu egentligen blott det i Oberammergau. Det världsliga dramat har fått tillflöden från många håll: det äldsta bevarade är "Das Neidhartspipl" från 1300-talpt De uppsluppna fastlagsspelen utgingo Iran Nflrn-berg på 1400-talet och odlades då med framgång af Hans Rosenblflt och Hans Folz. - Prosaspråkets utveckling hindrades däraf, att kyrkan och vetenskapen nyttjade latinet. Dock funnos på 1400-talet en icke obetydlig förströelselitteratur, åtskillig uppbyggelseläsning och ansatser till populär, i viss mån undervisande litteratur, såsom naturalhistoria, resebeskrifningar m. m. Vältaligheten utvecklades i hög grad af predikarmunkar och mystiker. De berömde mystikerna Mäster E c k-hart, J. Tauler, Heinr. Suso och författaren till "Eyn deutsch theologia" uppträdde på 1300-talet. Längre fram vann predikanten Geiler von Kaisersberg (1445-1510) namnkunnighet. - Det första universitetet hade upprättats 1348, i Prag; under samma årh. till-kommo dylika i Wien, Heidelberg, Köln och Er-furt, på 1400-talet i Leipzig, Rostock, Greifswald, Tubingen o. s. v. Under renässansen inkom från Italien en fri intellektuell odling, hvars målsmän voro de på latin författande humanisterna, för hvilka emellertid nationallitteraturen var af ringa intresse, så att en ödesdiger splittring uppstod mellan den lärda och den folkliga bildningen. Reformationstidehvarfvet, 1517-1618, gaf det tyska skriftspråket ett mäktigt uppsving. Den ledande mannen äfven inom litteraturen är Luther (1483-1546). Genom sin utomordentliga bibel-öfversättning (1522-34) utbildade han nyhögty-skan, som från denna tid vardt litteraturens språk. Luther tog därvid sitt material ur det sachsiska kanslispråket samt folkets uttryckssätt och mystikernas skrifter (se vidare Tyska språket, sp. 601-602). Hans verksamhet var oerhördt omfattande. 1516 utkommo 55 tyska tryck; 1519 var antalet 111, hvaraf 50 af Luther, 1523 hade siffrorna stigit till resp. 498 och 183. Han anslog äfven tonen till psalmdiktningen, tidehvarfvets egentligaste poetiska uttrycksform. Omedelbart folklig är han också i sina bordstal, predikningar, sändebref samt tallösa strids- och flygskrifter. Reformationens politiska sida företrädes af den högsinte och djärfve U. von Hut t en (1488-1523), bland hvars stridsskrifter endast ett fåtal är på tyska. Den lärda teologiska prosan företräddes af bl. a. P h. Me-1 a ne h t ho n (1497-1560). Ypperst af Luthers motståndare bland de tyske författarna var den kvicke satirikern T h. Murner (1475-1537). - I psalmen, buren af den protestantiska andans kraft, framvällde tidens djupaste rörelser fritt. Luther gick i spetsen, med sina 36 psalmer, genomträngda af stridstrots, församlingsmedvetande och trosglad enfald. Bland hans närmaste efterföljare äro Hans Sachs, N. Hermann (d. 1561), P. E ber (1511-69) och N. Selnecker (1530-92). Efter denna första blomstring fick en dogmatisk, polemisk eller sedelärande ton öfverhand i psalmdiktningen, tills denna i slutet af århundradet vann en ny lyftning (P h. N i c o l a i, 1556-1608). Den världsliga dikten tynade. De lärde kände ej den äldre tyska poesien och ej folkvisan, men sågo i härmning af de romanska folkens vitterhet enda medlet att lyfta den tyska ur dess råhet. Versifikationen blef allt sämre; man förlorade sinnet för skillnaden mellan betonade och obptonadp, stafvelwf samt räknade pndast stafvpl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free