- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
565-566

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5t>5 Tyska litteraturen sernas antal. Äfven antika versmått efterbildades, ehuru jämmerligt. På det episka området, där folksagan föll i förakt och glömska, tog den satiriska didaktiken öfverhand. Dessutom skrefvos rimkrönikor samt poem öfver skytte- och hoff ester. J. F i se har t (d. omkr. 1590), som bl. a. öfversatte Rabelais, dolde ett djupt allvar under sin grobiankomik och bittra satir. Han ville höja folkets sedliga ståndpunkt och fosterlandskärlek samt nedslå jesuitismen. Hans humoristiska språkbildande förmåga inom prosan söker sin like. B. R i n g w a l d t (1530-98) hade sin styrka i kristlig didaktik, E. Al ber u s (d. 1553) och B. W a 1-dis i djurfabeln, G. Rollenhagen (1542- 1609) i satiriskt djurepos. Tidehvarfvets förnämsta skaldeförmåga i Tyskland var Nurnbergskomakaren Hans Sachs (1494-1576) genom outtömlig alsterrikedom, åskådlig och trohjärtad framställning, världskännedom och lycklig dialog, trots sin sträfva, okonstnärliga form. Han prisade det borgerliga hemlifvets arbete och fromhet, tog reformationen i försvar, utvecklade en sund, äkta tysk humor i skämtberättelser på vers och i den utomordentliga alstringen af fastlagsspel, dialogiserade anekdoter, hvaremot de 4,500 mästersångerna dela denna arts allmänna torka. Han uttryckte fylligt och okonstladt sitt, sin hemstads och sin tids lynne. - Denna tid spelades teater i alla städer, af studenter, skolgossar och borgare; man bjöd på klumpiga öfversättningar från grekiskan, bibeldramer, bittra fejdedramer mot katoliker och kalvinister m. m. Det folkliga dramat, som blomstrade i Ntirnberg, Elsass och Schweiz, utgjordes företrädesvis af fastlagsspel och romantiska skådespel (efter folkböcker och italienska källor). Reformationsvännerna N. Manuel (1484-1530) och N. F r i s c h l i n (1547-90) utmärkte sig i fastlags-och lustspel. Yrkesskådespelare fick man först 1590, i de s. k. engelske komedianterna, troligen tyska aktörer, som i Nederländerna lärt känna den liffulla engelska dramatiken. De införde teater-effekter, väckte håg för gräsligheter, musik och ståt, och "den lustiga personen'" (Hanswurst) fick en bestämd gestaltning. Sedan de gjort Shakspere känd i Tyskland, lärde man sig där utveckla en handling dramatiskt. Inflytandet visar sisr hos J. Ayrer (d. 1605) samt hos hertig Henrik Julius af Braunschweig (1564-1613), i hvars prosadramer det lärda språket kämpar med den folkliga tonen. - Prosan stod högt under förra hälften af tidehvarfvet, men den lutherska prosans kraft och renhet urartade därefter till klumpig bredd och uppstyltning. Predikan fylldes med osmaklig dogmatik eller råa utfall mot andra kyrkor. Inom uppbyggelselitteraturen glänser J. Arndt (1555-1621), författare till "Sanna kristendomen". Biografier, resebeskrifningar och kos-mografier började komma på modet. Den ädle S. F rån c k (1499-1542) utmärkte sig som historiker, så ock J. A ven t in us (1477-1534) och schweizaren ^E g. Tschudi (1505-72). Götz von Berlichingen (d. 1562) efterlämnade en med rätta berömd själf biografi. Romaner ("Amadis" o. a.) öfversattes från franskan. Folkböckerna med sitt naivt enkla framställningssätt och sina rika fantasibilder fingo gestalt på 1500-talet. i det att äldro. mestadels franslT rid- dardikter omformades till tysk prosa (Haimonsbar-nen, Magelone, Genoveva, Fierabras, Kejsar Octa-vianus, Melusina, Grisilla m. fl.). Ett inhemskt ämne, åt hvilket en stor roll var förbehållen, är historien om doktor Joh. Faust (uppteckn. 1587). Af tyskt ursprung äro äfven folkböckerna om "Hertig Ernst af Schwaben", "Ahasverus" 1. Jerusalems skomakare (1602), "Pfaffe von Ka-lenberg" (en samling lustiga prästknep), "Till Eulenspiegel" (den bekante Ulspegel, ett förråd af landstrykarkvickheter, hvars första afsättning var plattysk, i slutet af 1400-talet), B. Kriigers "Hans Clawerts historien" (en treflig Ulspegel n:o 2), "Finkenritter" (1560, en föregångare till munchhausiaderna) och "Lalenbuch" (1. "Die schildbiirger", om ett abderitiskt samhälle). Novellförsök, som likväl trängdes tillbaka af smaken för Amadisromanerna, gjordes med framgång af J ö r g W i c k r a m m. fl. Ordspråkssamlingar utgåfvos af J. A gr i co l a (d. 1566), S. Franck o. a. Trettioåriga kriget medförde en kolossal förödelse och barbarisering i landet. Råhet och sedeslöshet fingo insteg i alla samhällsklasser. Nationalkänslan var så godt som död. Den kyrkliga utvecklingen hade stelnat. Skolväsendet sjönk alltmera ; typen för en lärd såg man i den pedantiske, andefattige polyhistorn. Borgaren hade blifvit kälkborgare och bonden lif egen. Frankrikes andliga inflytande vardt allt öfvermäktigare. I känslan af egen maktlöshet sökte man förebilder i Ronsards diktning, därefter i italienarna Marinis och Gua-rinis formprål och slutligen i den gedignare franska klassiciteten. Alexandrinens versform vardt härskande, utom i visan; man odlade beskrifvande poesi, epistel, satir, epigram och ode. En sträf-van att omhulda tysk vitterhet ledde till stiftandet af språksällskap efter italienskt mönster, i hvilka man arbetade på språkets renhet, riktighet och skönhet. De lyriska formerna uppodlades af G. R. Weckherlin (1584-1653), en verklig skaldenatur, men den ledande ställningen intogs genom programarbetet "Buch von der teutschen poeterey" af schlesiern Opitz (1597-1639), hvilken uppställde fasta lagar för versrytmen, hans otvifvelaktigaste förtjänst, gaf det nyhögtyska skriftspråket herraväldet och bekämpade det språkliga fördärf vet. Han bestämde smakriktningen genom att förorda öfversättningar som bästa medlet att uppodla stilen; till mönster korade han Tasso, Ariosto, Sannazaro, Sidney och Ronsard, kort sagdt, den moderna renässansen i grannländerna. På dramat inverkade han genom tolkningar af grekiska tragedier samt italienska sångspel, operor (1627 den tidigaste tyska operatexten) och herda-spel. Opitz var hufvudman för den s. k. första schlesiska skolan, som efter franska och holländska förebilder vinnlade sig om formens klarhet och korrekthet jämte sedelärande syfte. Denna nya konstdiktning var afgjordt ofolklig och sökte hvarken individuell eller nationell själfständighet. Endast villkorligt kan dit räknas P. Fleming (1609-40), en kraftig, natursann och innerlig lyriker, som inlade själfupplefvadt stoff i sin diktning. G r y p h i u s (1616-64) utmärkte sig äfven inom lyriken, men är mera känd som "tyska dramats fader"; han byggde på dels Shakspere, dels Spnpca och Vondpl Med mycket patoss och stor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free