beteckning för enfaldiga och i kommunala åtgärder ytterligt otympliga kälkborgare, i likhet med antikens abderiter, danskarnas molboer (se d. o.) samt tyskarnas Schildbürger (borgare i småstaden Schilda i preussiska kretsen Torgau, skildrade komiskt i den 1597 utg. folkboken "Lalenbuch"). Täljeån, större tillflöde till Hjälmaren inom Örebro län. Åns hela nederbördsområde, 747 kvkm., utgöres till öfverväldigande del eller omkr. 65 proc. af odlade marker och ängsmark. Sjöytan inom området uppgår till 4,8 proc. (enl. Appelberg). Denna torde dock genom senare tiders sänkningsarbeten ha betydligt reducerats. Sålunda ha de båda stora sjöarna Östra, och Västra Kvismaren, belägna nära utloppet och ungefär i nivå med Hjälmaren, undergått en betydlig sänkning i samband med Hjälmarsänkningen, på 1880-talet, hvarvid äfven stora ytor sankmarker torrlades. Äfven längre upp inom området finnas betydande sankmarker, hvilka dock delvis torrlagts, delvis utgöra föremål för undersökningar i detta afseende. Vid flodtillfällen sättas betydande ytor under vatten på grund af dåligt aflopp. E. O. E--m. Täljknif. Se Knif, sp. 391. Täljsten (da. och no. klæbersten), geol., en gröngrå bergart, som består af en blandning talk och klorit samt är så föga hård (s. k. "mild"), att den kan "täljas", bearbetas med knif, såg och borr. Den används dels som byggnadssten (Trondhjems domkyrka), dels till ornament- och skulpturarbeten (t. ex. i Uppsala domkyrka) samt bearbetas till åtskilliga husgerådssaker, såsom syltgrytor (jfr Grytsten), mortlar, smöraskar, kaminer etc. Om brytning och bearbetning se Stenindustri, sp. 1241. E. E. Tällberg, by i Leksands socken, Kopparbergs län. Genom sitt natursköna läge med utomordentligt vacker utsikt öfver Siljan och Siljansdalen har T. på senare år blifvit en mycket besökt turistort. Där har också ett flertal konstnärer skaffat sig hem eller sommarbostäder. Bland dem märkas kompositören H. Alfvén och målaren G. Ankarcrona, hvilken senare på byhöjdens krön, "Holen", af från olika håll i bygden sammanförda ålderdomliga byggnader skapat en gård af högt kulturhistoriskt värde. T:s namn blef allmännare kändt först genom den framstående liberale riksdagsmannen och talmannen i Andra kammaren Daniel Persson (se d. o., sp. 590), där bosatt till sin död (1918). L--ts. Tällbergslinjen, polit. Se Persson, Daniel, sp. 590. Tält, en oftast konisk eller pyramidformig och lätt flyttbar hydda af tyg, som uppbäres af en stång eller af en resning af trä. Om tälten hos naturfolken se Bostad, sp. 1262. -- Om tältens användning af trupper under olika tider se Läger. Under Trettioåriga kriget begagnade svenska trupper runda tält af olika former. Karl XI fastställde modell på fyrkantiga tält af buldan, rymmande 6 man. Dessutom tillkommo aflånga officerstält och runda gevärstält. Tälten fördes i krig på särskilda tältvagnar. 1806 fastställdes ny modell å tält af konisk form (fig. 1), afsedt att rymma ända till 25 man; sådana tält förekomma ännu. Tältet göres vanligen af linne eller bomullstyg. De för manskapet afsedda uppbäras af en tältstång och fästas vid marken medelst tältpinnar. De i Sverige använda tälten äro af konisk form; eljest plägar duken ofta brytas, så att nedre delen blir cylindrisk, där icke fyrkantiga tält med nedre delen af duken lodrät användas (fig. 2), genom hvilka förfaringssätt ökadt utrymme vinnes. Officerstälten göras i Sverige dubbla, med två tältstänger, takås och nedersta delen af duken lodrätt nedhängande. Sedan början af 1800-talet ha tälten icke varit afsedda att medföras i krig. Där användas numera i stället skyddstält (se d. o.). -- Om soltält, se d. o. C. O. N.

Fig. 1. Svenskt soldattält för 25 man, m/1806.

Fig. 2. Schweiziskt tältläger på 1400-talet; fyrkantiga tält med duken bruten.

Tältgata. Se Läger, sp. 176. Tälthydda, krigsv., sammansättes af flera skyddstältdelar och göres vanligen 5-kantig (fig. 1), då

Fig. 1. Femkantig tälthydda.