Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 743-744 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänderna (lat. dentes)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de öfre. I horisontalplanet visar deras krona en
mera rund form. Den buckala tuggknölen är stor, den
lingvala påfallande liten, och detta gäller särskildt
1:a kindtanden, som härigenom erhåller karaktär af
hörntand. Roten är hos den 1:a rund, hos den 2:a i
likhet med föreg., men något tilltryckt framifrån bakåt.

Fig. 3

Oxeltänderna (molarerna) äro de
största och kraftigaste och kännetecknas af ett
flertal tubercula och rötter. Kronan är i tvärsnitt
fyrkantig med afrundade vinklar och tubercula genom
djupa inskärningar (fissurer) afgränsade från
hvarandra. 1:a oxeltanden i öfverkäken är större än
sina kamrater. I horisontalplan erinrar dess krona
om en romboid. Tuggytan är försedd med 4 tubercula
(2 buckala, 2 lingvala), skilda genom en fåra, som
har formen af ett snedt liggande H. Någon gång kan
lingvalt en 5:e tuggknöl påvisas. Rötterna äro till
antalet 3 (2 buckala, l lingval). 2:a oxeltanden är
mindre än den 1:a. Dess krona varierar till formen
ganska mycket. Merendels erinrar den dock om 1:a
molarens. Tuggknölarnas antal är 3 eller 4, rötternas
3, någon gång 2; i det senare fallet ha de buckala
förenats i en. Äfven en förening af alla tre till en
konisk kropp kan påträffas. 3:e oxeltanden,
visdomstanden, bildar afslutningen på tandraden.
Denna tand förekommer i betydande variationer, hvad
såväl form som storlek beträffar. Väl utbildad,
erinrar den om 1:a och 2:a oxeltanden, men är
i regel något mindre än dessa. Underkäkens
oxeltänder (fig. 3 o) förete en helt annan bild än
öfverkäkens; de äro större och kraftigare byggda
än dessa; tuggytan är fyrsidig med 4–5 tubercula,
af hvilka 2 alltid sitta lingvalt, 2 eller
3 buckalt. De buckala äro mäktigare än de lingvala,
under det att i öfverkäken de lingvala bakåt
tilltaga i höjd och mäktighet. Fårorna
förlöpa merendels så, att en korsfåra bildas.
Hvad storleken dem emellan beträffar, är den
1:a störst, visdomstanden i regel minst. Rötterna
äro vanligen två: en främre och en bakre,
tilltryckta framifrån bakåt, utdragna från sidan
nästan till kronans bredd. De ha en riktning bakåt.

Tänderna äro hos människan i båda käkarna anordnade
i en rad utan mellanrum. Granntänderna vidröra
hvarandra endast i en punkt, kontaktpunkten, som
är belägen på kronan på 2/3–4/5 af dennas höjd från
septa alveolaria (tandhålornas skiljeväggar). Rummen
mellan septa och kontaktpunkten utfyllas af
tandköttspapillen. De äro vidare så uppställda, att
en bestämd antagonering (motställning) härskar under
hvila och tuggning mellan öfver- och underkäkens
tänder. Hvarje tand har en hufvudantagonist
(d. v. s. den, mot hvilken
största delen af tanden är ställd) och
en biantagonist, med undantag af underkäkens
mediala framtand och öfverkäkens visdomstand,
hvilka antagonera enkelt (d. v. s. tand täcker
tand). Detta under hvila. Vid tuggning ändras
antagoneringen, då underkäkens tänder härvid
röras i flera plan. Bettet kännetecknas vidare af
en öfverbitning, d. v. s. öfverkäkens fram- och
hörntänder bita i hvila (ocklusionsläge) utanför
underkäkens. De buckala tubercula hos öfverkäkens
kind- och oxeltänder bita öfver, mellan och utanför
underkäkständernas motsvarande tubercula. De lingvala
spetsarna i öfverkäken bita i den längsfåra, som
bildas af fissurerna mellan underkäkens lingvala och
buckala spetsar.

Nu skildrade tänder kallas permanenta
(kvarsittande). De föregås emellertid hos
människan och de flesta däggdjuren af en tidigare
uppsättning: de temporära l. mjölktänderna. Dessa
äro till antalet 20, 10 i hvarje käke, och utgöras
af 4 framtänder, 2 hörntänder och 4 oxeltänder i
hvarje käke. Framtändernas kronor ha mejselform,
hörntändernas i stort sedt konisk form, och
kindtänderna äro försedda med ett antal tubercula,
anordnade efter samma princip som de permanenta
tändernas. Uppställningen i käken är likaledes ordnad
efter en liknande princip.

Tändernas rötter äro inkilade och fastsatta i det
s. k. alveolarutskottet. Detta utspringer från
öfverkäksbenet resp. underkäken och utgöres i stort
sedt af ganska tunna benlameller. Dess byggnad är
något olika från plats till plats. Inom öfverkäken
utgöres det på den labiala och buckala sidan
hufvudsakligen af tät benväfnad. På den lingvala åter
förefinnes en större mängd svampig. Tunnast är den
labiala lamellen öfver framtänder och hörntänder,
där den, bildande förhöjningar (jugæ alveolares)
resp. inbuktningar, följer tandrotens kontur. Alveolen
är utklädd med ett skikt tät bensubstans. I underkäken
stiger alveolarutskottet i främre partiet mera
vertikalt högt upp, medan det i bakre delen har läge
något innanför käkbenets plan, här utåt förstärkt
af en kraftig benås (linea obliqua); på insidan
tjänar en annan ås samma ändamål. Äfven i denna
käke märkes utåt tät väfnad, som närmare alveolen
öfvergår i en svampig, hvilken i sin ordning vid
bildandet af alveolens väggar viker för ett tätt
benskikt. Alveolarutskottets yta är ej jämnt, utan
skiljeväggarna mellan tänderna sticka ofta högre upp
än omgifningen. Härigenom erhåller käkens yta ett
tandadt utseende. I septa är den svampiga väfnaden
förhärskande och når ofta fritt ända upp till ytan
mellan alveolernas kompakta skikt.

Den period i barnets utveckling, då dess första
tanduppsättning bryter igenom tandköttet och blir
synlig i munnen, kallas ofta tandsprickningen. Tiden
för denna växlar något, emellanåt betydligt, men
räknas normalt från barnets 6:e månad, tills det
fyller 2 år. Följande tabell visar den ordning,
i hvilken de olika tandsorterna genombryta (fig. 4):

från 6-9 mån. de båda mellersta framtänderna (1)

» 9-12 » » » sidoframtänderna (2)

» 12-16 » » » främre oxeltänderna (4)

» 17-20 » » » hörntänderna (3)

» 20-24 » » » bakre oxeltänderna (5)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>