sidan Melsomvik, depå för norska flottan. Innerst står Tönsbergfjorden genom Stenskanalen, vid hvilken Tönsbergs stad ligger, i förbindelse med Kristianiafjorden. K. G. G. L. W:son M. Tönsberg tönde [tönne], en hög, af vågorna glattslipad klippa, på hvilken på en hög stång är uppsatt en tunna som sjömärke på västsidan af Tönsbergfjorden, där skärgården på en kort sträcka är afbruten. K. G. G. Tönset, härad och pastorat. Se Tynset. Töpfer. 1. Johann Gottlob Wilhelm T., tysk organist, f. 1791 i Thüringen, d. 1870 i Weimar, blef 1817 seminariemusiklärare och 1830 stadsorganist i Weimar. T. utgaf en koralbok, komponerade orgelsaker, pianostycken m. m., men blef mest berömd genom sina skrifter öfver orgeln: Die orgelbaukunst (1833), Die Scheiblersche stimm-methode (1842), Theoretisch-praktische organistenschule (1845) samt i synnerhet Lehrbuch der orgelbaukunst (4 bd, 1856; ny uppl. 1888), som blef epokgörande för det samtida orgelbyggeriet. I svensk öfv. finnes af honom "Orgeln, dess inrättning, byggnad" etc. (1850--51 och 1866). -- 2. Karl Friedrich Gustav T., tysk teaterförfattare, f. 1792 i Berlin, d. 1871 i Hamburg, skref en mängd lustspel, som äro bra gjorda. Bland dem må nämnas Die weisse piguesche ("Den hvita pigueschen" 1839; "Den grå paletån", 1854), Freien nach vorschrift ("Frieri efter föreskrift", 1842), Nehmt ein exempel d'ran (dansk bearbetning af Heiberg: "Seer Jer i speil"; "Sen er i spegeln", 1836) och Rosenmüller & Finke (uppf. i Stockholm 1851). T. var äfven en omtyckt novellförfattare. Han vardt 1822 filos. doktor i Göttingen. T:s Lustspiele utkommo i 7 bd 1830--51, Gesammelte dramatische werke i 4 bd 1873. 1. A. L.* Töpffer [franskt utt. tepfär], Rodolphe, schweizisk författare och tecknare, f. 31 jan. 1799 i Geneve, d. 8 juni 1846, var 1822--24 anställd som lärare vid ett privat läroverk i Geneve, hvarefter han där grundlade en ny uppfostringsanstalt.

[Porträtt, ingen bildtext.]

Med sina lärjungar företog han långa sommarvandringar i Schweiz samt i några trakter af Frankrike och Italien, öfver dessa färder skrefvo ynglingarna och läraren glada och skämtsamma skildringar, som sedermera i ord och teckningar delvis utkommit i Voyages en zig-zag (1843 f.). T. utöfvade därjämte ett flitigt författarskap, bl. a. som medarbetare (fr. 1830) i tidskr. "Bibliothèque universelle", där han offentliggjorde flertalet af sina berömda romaner La bibliothèque de mon oncle (i bokform 1838; "Min farbrors bibliotek") och Le presbytère (i bokf. 1839) jämte en rad friska och lifliga noveller, hvilka senare utkommo under titeln Nouvelles genevoises (1841; "Noveller", 1871), hans mest spridda och lästa verk, öfv. till flera språk och användt som skolbok vid undervisningen i franska. Under tiden hade T. blifvit kallad till professor i estetik vid akademien i Geneve (1832), men afbröt ej sin publicistiska verksamhet. Hans kärlek till skön konst, hans reformatoriska sträfvanden inom undervisningsväsendet m. m. föranledde honom att i tidskrifter och broschyrer framlägga sina iakttagelser. Sådana äro t. ex. Réflexions et menus propos d'un peintre genevois (1839 f.), i hvilka han framgångsrikt förfäktade sina åsikter. Han utgaf därjämte åtskilliga häften humoristiska skisser med titeln Albums (1833 f.). 1834 blef T. medlem af Stora rådet; och för att söka utöfva något inflytande på de offentliga angelägenheterna, i främsta rummet för att hejda de revolutionära rörelser, som då hemsökte hans fädernesland, uppsatte han i förening med några liktänkande tidningen "Courrier de Geneve", där han var den förnämste författaren. Hans sista arbete, Rosa et Gertrude (1845), rönte varmt mottagande. J. M--r. Töpler, August, tysk fysiker, f. 1836 i Brühl vid Bonn, d. 1912 i Dresden, professor 1865 vid polyteknikum i Riga, 1869 vid universitetet i Graz och 1876--1900 vid tekniska högskolan i Dresden, konstruerade bl. a. en kvicksilfver-luftpump, i hvilken alla kranar och ventiler äro ersatta med kvicksilfverpelare. Om den af honom konstruerade influensmaskinen se Elektricitetsmaskin, sp. 207, och om den af honom framställda slirmetoden se d. o. Töplitz, stad. Se Teplitz. Tör. Se Södertörn. Törcsvár (ty. Törzburg). Se Törzburgpasset. Törd, zool., gottländsk benämning på tordmule. Töre, skogsv. Se Törved. Töre, socken i Norrbottens län, Nederkalix tingslag, ingår i Nederkalix kommun. 89,070 har. 4,375 inv. (1918). T. utgör ett pastorat i Luleå stift, Norrbottens södra kontrakt. Töreboda, köping vid Västra stambanans och Göta kanals skärning i Skaraborgs län. 858 inv. (1919). Areal 36 har. Tax.-v. å jordbruksfastighet var 52,000 kr., å annan fastighet l,53 mill. kr. (1918) och den bevillningstaxerade inkomsten 614,180 kr. (s. å.). Tillgångarna utgjorde 102,150, skulderna 61,511, inkomsterna 27,448 och utgifterna 54,628 kr. (1916). I T. funnos 39 handlande med 56,310 kr. inkomst, och fabriksindustrien sysselsatte 44 arb. samt hade ett tillv.-värde af 162,547 kr. (1915). Bland industrianläggningar märkas: elektricitetsverk, tillhörigt köpingen, mekanisk verkstad, sågverk med hyfleri och snickerifabrik, kakelfabrik, tegelbruk, torfströfabrik, tre kvarnar samt flera mejerier. Af banker finnas Vadsbo kredit-a.-b. samt afd.-kontor af Skaraborgs enskilda bank och Sydsvenska kredit-a.-b. T. var först en del af Björkängs socken, hvars kyrka ligger nära T:s gräns, blef i början af 1900-talet municipalsamhälle och 1909 köping. E. A-t. Törefors. 1. Bruksegendom i Töre socken, Norrbottens län, vid Töreåns utlopp i Törefjärden af Bottniska viken. Egendomen omfattar ångsåg om 3 ramar, 2 kant- och ett stafverk samt 2 klyfsågar och jordegendom om 1/6 mtl, tillsammans tax. till 393,600 kr. (1920). Bruket, som anlades i 1800-talets början af S. G. Hermelin, såldes 1808 till borgmästare Quensel m. fl. och eges f. n. af A.-b. Ytterstfors-Munksund. Post- och telefonstation i