Töre by samt lastageplats, där 1919 lastades
bl. a. 18,364 kbm. trävaror och 37,990
hl. träkol. Hamnafgifterna för fartyg, väsentligen
i utrikes fart, uppgingo s. å. till 1,138 kr.
-- 2. Kronopark i Råneå revir af öfre Norrbottens
öfverjägmästardistrikt, Norrbottens län, har enligt
k. beslut 30 dec. 1905 samt aftal 17 april 1906 mellan
kronan och Töre a.-b. bildats af den till kronan
1906 återfallna, till Törefors sågverk 1858 upplåtna
Törefors stockfångstskog. Areal 21,757 har (1915).
1. E. A--t. 2. S--r.
Törel. 1.
Bot., namn på arterna af släktet
Euphorbia
(se d. o.). -- 2. Se
Smörkärna, sp. 90.
Törn (eng.
turn),
sjöv., stöt (
taga törn: med
båtshake e. d. hindra båten att stöta emot något
föremål; jfr
Bog-åra); hvarf, slag, omvridning
(t. ex.
rundtörn, halftörn, heltörn).
--
Törna.
1. Med fartyg eller båt stöta på grund (se
Grundstötning)
eller ränna emot ett föremål.
-- 2. Vända eller
vrida om, t. ex. vid loggning, då logglaset vändes
på kommandoordet
törn! (l.
turn!).
-- 3. Tura
om, såsom vid vaktgöring, då vissa man turvis
bestrida samma post l. "törna med hvarandra". Den,
som för tillfället tjänstgör, säges "ha törn"
(t. ex.
rortörn, utkikstörn).
-- 4.
Törna in, gå till
kojs;
törna ut, stiga upp eller gå till arbetet.
R. N.*
Törnblom, Peter Alrik, läkare, f. 2 okt. 1838 i
Källsjö socken, Hallands län, d. 14 mars 1878 i
Stockholm, blef student i Uppsala 1856, med. licentiat
1864 och med. doktor 1865, sedan han utgett en afh.
Om
det första refbenet hos menniskan.
[Porträtt, ingen bildtext.]
Han utnämndes till
docent i kirurgi och oftalmiatrik vid Karolinska
institutet 1868 samt förordnades 1876 att förvalta
ett medicinalrådsämbete i Sundhetskollegium. T. var
framstående kirurg och förvärfvade sig som sådan inom
ovanligt kort tid stort och berättigadt anseende
bland kamrater och sjuka. Efter några år drog
han sig dock alltmer tillbaka från den kirurgiska
praktiken, hvartill det förnämsta skälet sannolikt
låg i hans bräckliga hälsa. I stället egnade han
sig åt göromålen i Sundhetskollegium och fyllde sin
plats där på ett utmärkt sätt. Bland hans skrifter
märkas afh.
Om den listerska behandlingsmetoden af
sår och
abscesser (i "Nord. med. ark." I) samt de i
"Ur vår tids forskning" intagna framställningarna
Om
dammet och de deri befintliga lägre organismernas
betydelse för uppkomsten af smittosamma sjukdomar
och jäsningsprocesser (1872; 2:a uppl. 1875)
och
Om smittkoppor och skyddsmedlen mot dem
(1874). Se H. Wieselgren, "Ur vår samtid".
R. T--dt.
Törnblom, Johan August, författare, f. 23 febr. 1862
i Skog, Gäfleborgs län, var först sågverksarbetare,
vardt sedan brädgårdsförman och ingick 1901 i
pressen. Under pseudonymen
Elf
Norrbo har T. utvecklat en omfattande alstring
i skönlitterär form. Han har med vederhäftighet
skildrat det arbetar- och allmogefolk, som han
känner genom autopsi och i flera fall nått afsevärda
resultat. I bokform har han utgett
I norrsken och sol
(1908),
Magerlandet -- Fagerlandet (1909),
Rallare
(s. å.),
Skövlare (s. å.),
Tröskverket (1910),
Barnaoffer (1911), diktsamlingen
Brokigt (s. å.),
Brännvin (1912),
Miserere (s. å.),
Folk av Spadebo,
Yxenhult och Släggarp (1914),
Från Svartboklint och
Bolleberg (s. å.),
Livsöden (1915),
Fläckar i solen
(1917),
Murvlar (1918) och
Lönnkrögaren (1919).
R--n B.
Törne, bot., i allmänhet (betraktadt som plur. af
"torn") benämning på taggiga buskar, särskildt
namn på de i Sverige vilda arterna af släktet
Rosa, t. ex.
R. rubiginosa, "lukt-törne".
O. T. S.*
Törne, von, svenska och finska adliga släkter, som
härstamma från politieborgmästaren i Stockholm
Hans
Olofsson Törne (d. 1671). Dennes äldste sons söner,
Mikael och
Olof (se T. 1), adlades 1727 och 1726
med namnet v. T., likaså 1731 hans femte sons son
Peter. Mikael blef stamfader för den ännu lefvande
svenska ätten v. T. (Olofs ättgren är utdöd), Peter
för den 1818 å finska riddarhuset immatrikulerade
linjen. Från den ofvannämnde politieborgmästaren
T. leda flera adliga ätter sina anor; hans andre son,
Olof, adlades 1698 med namnet
Törnflycht,
hans tredje sons son
Karl 1719 med namnet
Törnebladh,
hans fjärde sons son
Karl 1708 med namnet
Törnstjerna
och hans sjätte son,
Lorens, 1698 med namnet
Törne. De
båda sistnämnde slöto själfva (resp. 1720 och 1739)
sina adliga ätter.
1.
Olof von T., ämbetsman, politiker (se
ofvan), f. 4 juli 1686 i Stockholm, d. 23 juni 1745,
var sekreterare åt Karl Gyllenborg under dennes
ministertid i England, blef 1719 e. o. assessor i
Kommerskollegium, adlades 1726, blef kommissarie
i Kommerskollegium 1728, ord. assessor i samma
ämbetsverk 1729 och kommerseråd 1732. Sin egentliga
betydelse hade T. som driftig, men samvetslös
partigängare. Efter att ha åt konung Fredrik I
utfört åtskilliga hemliga uppdrag trädde han
i Frankrikes tjänst, när detta 1734 började
motarbeta Arvid Horn, och antagligen var det von
T., som då, köpt af franske ministern
Casteja för 60,000 plåtar, förmedlade den
öfverenskommelse mellan denne och Horns motståndare,
K. Gyllenborg och D. N. v. Höpken, som lade grunden
till hattpartiet. Till dettas seger bidrog von
T. genom att utge hemliga stridsskrifter och genom
värfningsresor före öppnandet af 1738 års riksdag.
Både då och vid åtskilliga andra riksdagar var han
en verksam led. af sekreta utskottet.
2.
Johan Reinhold von T., krigare, besjungen
af J. L. Runeberg i "Fänrik Ståls sägner", den
föregåendes kusins son, son af den ofvannämnde
Peter von T., f. 5 aug. 1752, d. 3 okt. 1810 i
Borgå, deltog som kapten i Gustaf III:s ryska krig
(1788--90), blef 1790 major vid Savolaks' lätta
infanteriregemente och befordrades under
kriget 1808--09 till öfverstelöjtnant. T. utmärkte
sig vid flera drabbningar under detta krig, såsom vid
Lappo och Alavo, och var i slaget vid Oravais nära att
falla i fiendens händer. Han anförde sin trupp
