Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besöktes, samt till Leipzig, där han 1873–74 vid
universitetet studerade petrografisk mikroskopi
under Zirkel. Efter återkomsten till Sverige tog
T. afsked från Sveriges geol. unders. 1874 och
egnade sig därefter under en följd af år åt privat
verksamhet som geolog, hvarvid han på uppdrag af
enskilda korporationer utförde och publicerade ett
antal geologiska och malmgeologiska undersökningar,
såsom öfver Färnebo härad, Värmlands län,
Dannemora malmfält, Mellersta Sveriges bergslag,
trakten kring Åtvidaberg och Bersbo, Falu grufva
m. m. Sedan 1882 egnade han sig med förkärlek åt
forskningar rörande svenska urberget samt åt studiet
af de skandinaviska fjällens byggnad och svårtydda
geologi, till hvars lösning han i betydande mån
bidragit genom flera uppsatser och tillämpning af
öfverskjutningsteorien. Vid Uppsala universitets
jubelfest 1877 blef T. filos, hedersdoktor. Han var
lärare i geologi och mineralogi vid Tekniska högskolan
från 1878 och lektor i samma ämnen där från 1885 till
dec. 1897, då han efter O. Torell utnämndes till chef
för Sveriges geologiska undersökning och samtidigt
erhöll professors n. h. o. v. Från chefsbefattningen
afgick han 1906. T. utarbetade och beskref de
geologiska kartbladen i skalan 1:50,000 Södertelje
(1862), Fånö (1863), Malmköping (1865), Ulricehamn
(1866), Åmål (1870), Vingershamn (s. å.) och Upperud
(s. å.) samt författade En geognostisk profil öfver
den skandinaviska fjällryggen mellan Östersund och
Levanger (1872), Ueber die geognosie der schwedischen
hochgebirge (s. å.), Geognostisk beskrifning öfver
Persbergets grufvefält (1875), Katapleiitsyenit, en
nyupptäckt varietet af nefelinsyenit i Sverige (1906),
samtliga utg. som S. G. U:s publikationer; f. ö. ett
stort antal afh. och uppsatser dels i Vet. akad:s
skrifter och "Neues jahrbuch", dels, och i synnerhet,
i Geol. fören:s förhandlingar (nära 80 st.), de flesta
rörande sig kring svensk geologi och mikroskopisk
petrografi, inom hvilken sistnämnda vetenskapsgren
T. räknas som en af samtidens främsta. Bemärkt är
hans banbrytande arbete Om Sveriges viktigare diabas-
och gabbroarter (1876), hans afh. Försök till en
tolkning af det nordliga Skandinaviens fjällgeologi
(1893), och Grunddragen af det Centrala Skandinaviens
bergbyggnad (1896), hans uppsatser om zirkon, kalcit,
turmalin, skapolit och epidot m. fl. mineral som
bergartsbeståndsdelar, hans beskrifning af de två nya,
märkliga bergarterna kankrinitsyenit och alnöit samt
hans mikroskopiska studie öfver den världsbekanta,
bituminösa Nullabergsbergarten i Värmland (äfven på
ty. "Ueber das bituminöse gestein von Nullaberg in
Schweden" i "Neues jahrbuch", 1888). Att beakta är
T:s stora, på Järnkontorets bekostnad utg. geologiska
öfversiktskarta öfver mellersta Sveriges bergslag, i
skalan 1:250,000 (9 blad med beskrifningar, 1880–82),
samt den från S. G. U. utgifna Geologisk
öfversiktskarta öfver Sveriges berggrund (skala 1:1,500,000)
jämte beskrifning (1901; 2:a uppl. 1910). – Dessutom
utgaf T. Grunddragen af Sveriges geologi (1886; 5:e
uppl. 1910), Kortfattad lärobok i mineralogi och
petrografi (1887; 3:e uppl. 1902) samt Geologisk
översiktskarta öfver Skandinavien, för skolornas
behof (i skalan 1:1,000,000) och Tio geologiska
taflor (båda arbetena 1908). Se Minnesteckning
af A. G. Högbom i "Geol. fören:s förhandl., 1912).
T. var led. af Vet. akad. (1876), Landtbruksakad. (1888)
och Danske Videnskabernes selskab (1904) samt korresp.
led. af Geological society i London (1910).
E. E.
Törnegren, Karl Vilhelm, finsk universitetslärare,
f. 23 april 1817 i Åbo, d. 19 febr. 1860 i
Helsingfors, blef student 1830 samt filos.
kandidat och magister 1836. Han utnämndes till
biblioteksamanuens 1842 och docent i lärdomshistorien
1843, samt, efter att 1844 ha blifvit filos.
doktor, till adjunkt och vice bibliotekarie
1845, till professor i lärdomshistorien och
universitetsbibliotekarie 1851. Sedan den förra
befattningen 1852 indragits, kvarstod han som
universitetsbibliotekarie. T. egnade sig åt
studier i de europeiska folkens moderna litteratur
och historia. Han hade stor berättartalang i
humoristisk riktning. Som skriftställare var han icke
produktiv. Hans kåserier i "Helsingfors tidningar"
1858 (Peräseinäjokibref) väckte uppmärksamhet. Hans
genom formens behag utmärkta Dikter, dels
originalpoem, dels öfversättningar, publicerades
efter hans död i "Lännetär" (1860, del 1). T:s lif
är skildradt af A. F. Granfelt i "Lännetär" (4:e d.).
M. G. S.
Törneman, Axel, målare, f. 28 okt. 1880 i Persberg
(Värmland), studerade, efter en termin vid Valands
konstskola i Göteborg, i München och Dachau
(Bajern) 1900–01, utställde sistnämnda år De blinda
på konserten, fortsatte studierna i Paris 1902–06,
utställde på höstsalongen 1905 Bretagnare samt året
därefter 6 målningar, bland dessa Parisiskt nattkafé
(Thielska galleriet). Efter att 1906 ha återvändt till hemlandet
valde T. med förkärlek motiv ur arbetarlifvet:
Grufarbetare (1906), m. fl. För Andra kammarens plenisal
i Riksdagshuset gjorde han efter utlyst täflan 1907 förslagsskisser
med dylika motiv, som likväl ej blefvo antagna. Däremot fullbordade
han 1913 i samma sal tre fresker, i absiden landskap med vårdkasar, i
de båda sidofälten Torgny lagman på tinget i Uppsala
och Engelbrekt i spetsen för bondehären (skisserna
utställda 1912). Han hade förut målat Tors strid
med jättarna (fresk i Östermalms högre allm.
läroverk 1910, bekostad af prins Eugen)
och hade 1911 utfört en större fris i kakel,
Korsriddare, för frimurarhuset i Linköping.
1918 fullbordade T. De elektriska strömmarna,
allegoriskt framställda genom manliga och kvinnliga
väsen sväfvande i motsatta riktningar (i Tekniska
högskolans nybyggnads elektrotekniska hörsal)
samt 1920 en freskomålning i Stockholms nya
stadshus (förstudier utställda 1918). Bland T:s
öfriga målningar märkas Timmerflottare (1908),
porträtt af konstnärens hustru (1909, Thielska galleriet),
Yngling och tjur (s. å.), Ståltappning (1914), Dam i blått
(1915, Nationalmuseum, som äfven eger en studie i
freskomålning), porträtt af Aug. Lindberg, själfporträtt,
Den blinde i trädgården, Dåren, vidare porträtt af Fru Karin L.
(s. å., Thielska galleriet), Lejonjakt (1916),
Studie från stadshusbygget (s. å., prins Eugens samling),
Fågel blå (porträtt af en dam och ett barn),
Den hvita flickan och Mazepa (utställda 1918).
T:s verksamhet har visat ett oroligt, energiskt sökande;
han väljer gärna stort format, söker monumental
hållning, kraftig, förenklad, uttrycksfull teckning
och rörelse och våldsamt stark färgverkan. Denna kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
