Palatset, som sträcker sig från Piazza della Signoria och stadshuset (Palazzo vecchio) ned mot Arnos strand, utgöres af två byggnadslängor (se fig.), uppförda på hvar sin sida om en långsträckt passage och i s. mot floden förenade genom en kort tvärbyggnad. Palatset uppfördes af storhertig Cosimo I 1560--74 under ledning af Giorgio Vasari i ändamål att inrymma de offentliga ämbetsverken (it. uffizj, af lat. officium, ämbete) och lokaler för förvaltningen. Det fullbordades efter Vasaris död af Alfonso Parigi och Bernardo Buontalenti. Byggnaden utgör ett ståtligt prof på den lärda italienska senrenässansens arkitektur. Bottenvåningen, längs den ofvannämnda passagen, visar öppna hallar, burna af starka, nischprydda pelare och kolonner med rak arkitrav. Däröfver höjer sig en halfvåning, indelad med hermliknande konsoler och mellan dem fönster, som ge ljus åt hallarnas tunnhvalf. Öfver halfvåningen följa två höga våningar (den ursprungliga planen upptog endast en). I tvärbyggnaden med imponerande fasad mot Arno motsvaras hallarna af en tredelad, om en äreport erinrande genomgång. Anläggningen bildar en praktfull förbindelseled mellan flodstranden och Signoriapalatset. -- Palatset inrymmer numera i bottenvåningen centralpostkontoret m. m., i de öfre våningarna nationalbiblioteket, Toscanas centralarkiv samt konstsamlingarna, som f. n. upptaga hela öfversta våningen. De öppna gallerierna i bottenvåningen motsvaras här af två korridorer utmed palatsets hela längd, omkr. 160 m. hvardera. Innanför dem ligga salar och kabinett. Uffizi-galleriet -- med de mediceiska samlingarna som stomme och ökadt under tidernas lopp ända intill de sista årtiondena -- är ett af de främsta konstmuseerna i världen. Målningssamlingen ger framför allt en öfverblick öfver den florentinska skolans utveckling under 1400-talet och vidare framåt och är rikt på verk af dess bästa mästare. Äfven öfriga italienska skolor äro ypperligt representerade, särskildt venezianerna. Man finner här representativa målningar af Botticelli, Filippo och Filippino Lippi, Ghirlandajo, Fra Bartolommeo, Lionardo da Vinci, Michelangelo, Tizian m. fl. Bland öfriga länders mästare äro Dürer, Holbein, Memling, van der Goes, Kubens, Rembrandt m. fl. särdeles väl företrädda. Galleriet eger dessutom en betydande samling af målares själfporträtt, de äldsta från 1500-talets början, de yngsta från innevarande tid -- bland dem äro flera svenska (Roslin, Rosen, Bergh, Zorn, Karl Larsson m. fl.). De konstverk, som ansågos vara samlingens yppersta, voro sammanförda i "Tribuna", ett åttkantigt praktrum (senare nyordnanden ha medfört omplacering efter länder och skolor). Förutom målningar omfattar galleriet antika skulpturer och vidare kaméer, gravyrer, handteckningar, omkr. 1,200 historiska porträtt m. m. En mängd af de sistnämnda samt kopparstick o. a. är uppsatt i den korridor, som förenar Uffizipalatsets öfversta våning med Palazzo Pitti -- det är en fristående, öfvertäckt gång, som i många krokar och afsatser är framdragen längs Arnos strand och fortsätter i Ponte Vecchios öfverbyggnad öfver floden och genom flera kvarter fram till Pittipalatset (se Florens, sp. 617 och illustrationssida, fig. 4). Detta inrymmer en oskattbar målningssamling, som på det yppersta sätt kompletterar Uffizi-galleriet. Här dominerar den italienska högrenässansens konst, Rafael, del Sarto, Sebastiano del Piombo, Tizian; dessutom Rubens, van Dyck, Rembrandt m. fl. Upk. (G-g N.) Uffizi-galleriet. Se Uffizierna. Ufford, engelsk släkt. Se Suffolk. Ufnau [o'f-] l. Ufenau, liten ö i Zürichsjön, tillhörig klostret i Einsiedeln. Ulrich von Hutten vistades på U. sin sista tid, dog där 1523 och är begrafd där, men ovisst hvar. Ufsläktet. Om den hit hänvisade dvärgufven se Ugglor. Ufumbiro l. Mfumbiro. Se Virunga-bergen. Ufvar, zool. Se Uf. Ufvered, socken i Skaraborgs län, Kållands härad. 1,726 har. 550 inv. (1918). Annex till Järpås, Skara stift, Barne kontrakt. Ufön, en omkr. 3 km. lång, bebodd ö i Stockholms skärgård, vid östra sidan af Nämdöfjärden. U. tillhör Nämdö socken i Stockholms län. N. H-m. Ugalde [yga'ld], Delphine, född Beaucé, fransk sångerska, f. 1829 i Paris, d. där 1910, sjöng först på Opera national, 1848--58 på Opéra-comique och sedan äfven på Théâtre lyrique m. fl. parisiska scener, tills hon 1866 för en tid öfvertog Bouffes parisiens, där hon bl. a. uppförde en egen komposition, operetten La halte au moulin. Hon var en ansedd sånglärarinna. Gift f. g. med en musiker Ugalde (d. 1858), blef hon 1866 omgift med F. Varcollier och skild från honom 1869. A.L.* Uganda, brittiskt protektorat i östra Ekvatorial-Afrika, beläget mellan Victoria Njansa och Albert Njansa samt mellan Nilens öfversta del och Rudolfsjön. Dess västra gräns bestämdes på en kongress i Bruxelles 1910, där representanter för England, Belgien och Tyskland sammanträdde, det första landet såsom egande området, de andra såsom grannar i Kongo och Tyska Öst-Afrika. U:s areal beräknas efter denna gränsreglering till 286,000 kvkm. Ytförhållanden. U. är i fysisk-geografiskt afseende ej något enhetligt område. Det begränsas i v. af Ruvenzoribergen, hvilkas högsta punkt når 5,000 m., och domineras i ö. af det väldiga vulkanberget Elgon (4,330 m. ö. h.). F. ö. sammansättes området af sjöar och ett stort antal vattendrag, mellan hvilka utbreda sig sumptrakter samt smärre bergs- och slättområden, östra delen upptas af ett skogklädt, kuperadt område öfvergående i stora sumptrakter omkring Nilen, som rinner ut från Victoria Njansa vid dess norra strand. Området v. om Rudolf-sjön har de sista åren varit utomordentligt torrt, så att de flesta på kartor angifna vattendrag upphört att ega öppet rinnande vatten. Inom den västra delen förekomma däremot vidsträckta bergstrakter med omkr. 3,000 m. medelhöjd och betydande nederbörd, som öka Nilens vattenmängd. Så fort Nilen lämnar Victoria Njansa, störtar den från Ripon-fallen till Kakindu utför en oafbruten rad af forsar och katarakter, hvarunder den sänker sig omkr. 150 m. Öfver en sträcka fram till inflödet i Albert Njansa och under en betydande längd från dess utlopp härifrån är Nilen segelbar. -- Geologiskt är U. i stort sedt outforskadt. Man vet endast, att stora arealer upptas af gnejser och skiffrar af sannolikt arkeisk