ålder. Vidsträckt utbredning ha äfven vulkaniska bergarter af obestämd, delvis ung ålder. Af den från södra Afrika kända Karroo-formationen har man ännu ej funnit spår. -- Klimatet är liksom topografien mycket olika i skilda trakter. Som ofvan nämndes, är trakten v. om Rudolf-sjön ytterst torr, och där händer det, att ej en droppe regn faller på ett eller två år. Inom bergstrakterna omkring ekvatorn och inom hela området omkring Victoria Njansa är däremot den årliga nederbördsmängden mycket stor, hvilket tillsammans med värmen gör klimatet särdeles osundt och farligt för människan. Särskildt ödesdiger har trypanosomiasis varit för såväl européer som infödingar. -- Floran är beroende på klimatet och är i de regnrika områdena både rik och yppig såväl i sumptrakterna som i de högre liggande skogsområdena. Dessa bestå inom de högre bergstrakterna delvis af Podocarpus, jätteen (Juniperus procera) och Trichocladus. De flesta tropiska kulturväxter odlas med fördel. Under senare tid ha särskildt kaffe-, socker- och bomullsplantager gett rika skördar. Som en viktig exportvara stå också jordnötter. -- Faunan är den vanliga i Ekvatorial-Afrika och uppvisar samtliga dettas stora däggdjur, såsom elefant, noshörning, buffel, giraff, sebror, antiloper, gaseller o. s. v. Under senare tid har dessutom schimpansen upptäckts lefva i skilda delar af U. Nötkreatur hållas i stora hjordar, men användas ej som arbetsdjur. Kommunikationer. 1902 öppnades järnvägen från Mombasa vid oceankusten till Port Florence vid Victoria Njansa. Vid den sistnämnda hamnen stod järnvägen i förbindelse med reguljära ångbåtsturer på den stora sjön; dessa turer omfattade ej endast det brittiska området af sjön, utan äfven det tyska. Sedan ha tillkommit ångbåtslinjer äfven på Albert Njansa och de segelbara delarna af Nilen; äfven utmed Nilens forsar och katarakter mellan Ripon och Kakinda har också en järnväg anlagts. 1 jan. 1912 öppnades en 100 km. lång järnväg från Jinja till Kakindu vid Nilen. Postgång finnes. 1918 var telegrafnätet 2,393 km. med 22 stationer; telefon är införd i Entebbe, Jinja och Kampala. Handel. 1916--17 uppgick importen (textilvaror, lifsförnödenheter m. m.) till 1,296 mill. pd st. och exporten (bomull, elfenben, hudar och skinn, kaffe m. m.) till 1,076 mill. pd st. Befolkningen uppgick 1918 till 3,361,117, däraf 3,467 brittiska indier och araber samt 570 européer. Den inhemska befolkningen sammansättes af ett fåtaligt dvärgfolk i Somliki-skogen, af Nil-negrer, hamiter och bantu-negrer. Till de sistnämnde hör det betydelsefulla, döpta Baganda- (waganda-)folket (omkr. 600,000), som såväl fysiskt som intellektuellt står bland de främsta af alla negerfolk. (Jfr färgpl. "Afrikanska kulturföremål" till art. Afrika.) Förvaltning. Landet är deladt i 5 provinser: Östprov., Rudolfprov., Nordprov., Västprov. och Bugandaprov., erkänd som ett inhemskt konungarike under en "kabaka", som i styrelsen biträdes af tre infödda ministrar och en församling infödingar ("lukiko"). Hufvudorten för den engelska administrationen, i spetsen för hvilken står en guvernör, är Entebbe, beläget vid Victoria Njansas norra strand på 0° 4' n. br. och 32° 27' ö. lgd. Hufvudstaden i Buganda är Mengo, beläget 32 km. n. ö. om Entebbe och byggdt på sju kullar med rätt branta sluttningar. Den beräknas omfatta omkr. 70,000 inv. Hufvudort för U:s östra del är Jinja vid Victoria Njansa, omedelbart i närheten af Ripon-fallen. Af andra större orter kunna nämnas Hoima, Butiaba och Mbarara. 1916--17 uppgingo protektoratets inkomster till 315,458 pd st. (hvaraf tullmedel 80,000) och utgifter till 292,913 pd st. Skulden steg till 291,000 pd st. Historia. Det första kulturellt påverkade folk, som ankom till U. för något tusental år sedan, var sannolikt af hamitisk ras och medförde såväl andlig som materiell bildning från Egypten. Efter hand kom dock negerrasen att dominera. Bagandafolkets konungadynasti kan ledas tillbaka ända till 1400-talet. Den förste Bugandahärskare, som kom i beröring med européer, var Suna 1857. Hans berömde son och efterträdare Mtesa (Mutesa) mottog 1875 Stanley och bad att genom honom erhålla kristna missionärer till sitt land. Mtesas död (1884) förändrade allt. Hans son Muanga, en grym och feg furste, som fruktade för främlingarnas växande inflytande, omgaf sig med ett mot européerna fientligt parti, och de missionärer, som ej lämnade landet, blefvo kvarhållna som ett slags fångar, hvarjämte landet stängdes för främlingar. Engelske biskopen Hannington, som ämnade sig till U., mördades på Muangas befallning 1885, och d:r Fischer, som utsändts för att söka d:r Junker, kunde ej erhålla tillstånd att resa genom landet. Allmänt bekant är den roll Muanga spelade emot Emin pascha, Junker och Casati, som voro instängda i Wadelai, huru han uppsnappade deras bref och dödade deras budbärare, tills Junker i slutet af 1886 lyckades nå kusten och bringa till Europa underrättelsen om Emins farliga belägenhet. Det var för Muangas skull, som Stanley valde Kongovägen med sin undsättningsexpedition. I okt. 1888 blef Muanga fördrifven af muhammedanska och kristna proselyter, hvilka valde hans broder Kiwewa, hvilken dock snart dödades och efterträddes af Kalema. Denne upptog striden med inkräktarna, som då voro både engelsmän och fransmän samt tysken Karl Peters. Under sitt försvarskrig afled han och efterträddes 1890 af Mbogo, en halfbror till Mtesa. Genom ett fördrag s. å. öfverlämnade Tyskland utan inskränkning U. åt England. Fransmännen stannade emellertid delvis kvar under det eröfringståg, som engelsmannen Lugard under betydande svårigheter och under inbördeskrig i U. utförde 1890-92. 1893 höll U. på att gå förloradt för England, då detta till att börja med ej syntes vilja hjälpa det handelssällskap, som var närmast intresseradt af landet. Under de följande åren sände emellertid England militärexpeditioner till U., så att detta (sedan en uppgörelse träffats med fransmännen) 1894 förklarades som engelskt protektorat. 1896 påbörjades byggandet af järnvägen Mombasa--Victoria Njansa, och området syntes gå en snabb och god utveckling till mötes, då 1897 ett svårt uppror utbröt under Muangas ledning; detta uppror kufvades först 1899 och hade då kostat England betydande offer. Därefter torde U. ha varit ett ur ekonomiskt hänseende