välsmakande bären af U. Molince (uñi) äro de bästa vilda frukterna i Chile; bladen af uñibusken ha i hemlandet användning som tesurrogat. ^{G. L--m.} Ugnsbrott, metall., samlingar af metalloxider med något inblandad utreducerad metall, som vid vissa metallurgiska processer afsätta sig i ugnarna. Vid smältning i masugn af zinkhaltig järnmalm sublimerar zinkoxiden och afsätter sig i öfre delen af masugnen som stora, hopsintrade partier, s. k. ugnsbrott. Äfven vid bly- och silfversmältningar kunna liknande företeelser uppträda. ^{F. S--e.} Ugnsfyllnad, metall. Se Drifning, 3b, sp. 859. Ugnshvalf (ty. backofengewölbe, fr. chapelle de four), bygnk., ett förtryckt hvalf öfver en bakugn. Det kan, alltefter ugnens planform, ha stickbågformig, elliptisk eller kupolartad genomskärning; dess hjässhöjd, vanligen 30 à 40 cm. öfver ugnsbottnen (ärilen), bör t. o. m. vid större ugnar ej öfverstiga 45 cm. Ofvanpå hvalfvet och utgående från i dess bortre del anbragta öppningar löpa 2 till 5 rökrör, utmynnande i skorstenen och i ugnsmurens framsida ofvan ugnsöppningen försedda med sotluckor och spjäll. Hvalfvets tjocklek är 1/2 à 1 mursten. Ofvan hvälfningen ett sandlager, täckt med tegel eller plansten, hvarå ofta är inrättad en torkugn. Då, såsom vid medelstora och större bakugnar alltid bör vara fallet, ärilen, för att vid brödgräddningen lätt kunna öfverses, är högre inuti ugnen än vid mynningen, måste hvalflinjen rättas efter denna stigning. Det sagda gäller ugnar med eldstaden inuti själfva ugnen; är eldstaden förlagd därunder, förblir hvälfningen densamma, dock med den skillnaden, att inga rökrörsöppningar däri förekomma. Jfr Eldning och Eldstad. ^{C. G--m.} Ugnspannkaka, kokk., tillagas af mjöl, ägg, grädde (eller mjölk). Grädden vispas med äggen, och mjöl tillsättes under stark vispning. Pannkakan gräddas i smord järnpanna i tämligen varm ugn. Äpplen i skifvor kunna läggas i smeten. Fläskpannkakans tillagande är något omständligare och sker bäst i panna. Lätt saltadt fläsk i bitar eller små skifvor af rökt skinka påläggas och tryckas med en sked ned i massan. Att laga fin och lätt fläskpannkaka fordrar ej ringa färdighet. Ugocsa [o'gåtʃa], f. d. komitat i nordöstra Ungern, nu tillhörande Rumänien, ligger på ömse sidor om öfre Theiss. Det är i n. och ö. fylldt af utlöpare från Karpaterna, i s. och v. slättland, invid Theiss sumpigt. 1,213 kvkm. 91,755 inv. (1910). Af dessa voro med hänsyn till språket 46,5 proc. ungrare, 37,5 proc. rutener, 10,6 proc. rumäner och 5,1 proc. tyskar. Samtidigt uppgåfvos 62,7 proc. vara grekiska och 8,9 proc. romerska katoliker, 15,3 proc. reformerta, 12,9 proc. israeliter och 0,1 proc. lutheraner. Hufvudstad är Nagy-Szöllös (se d. o.). ^{E. A--t.} Ugogo, land i det forna Tyska Öst-Afrika, vid karavanvägen mellan Sansibar och Tanganjika, består af en platå af 850--1,150 m. höjd, med torr och ofruktbar mark, hufvudsakligen sand och kisel. Enda floden är Kisigo, som blott tidvis har vatten, och bevattningen sker ofullständigt genom regnbäckar (nulla) och dammar (ziwa), hvilka, bevuxna med taggiga buskar och tillhåll för otaliga vattenfåglar, bilda oaser i det f. ö. nästan skoglösa landet. Invånarna, wagogo, äro intellektuellt öfverlägsna sina grannar och ha vackrare anletsdrag. De idka jordbruk och boskapsskötsel samt uppföra sina bostäder i fyrkant omkring en öppen plats (tembe), som de fullständigt omsluta. Se färgpl. "Afrikanska kulturföremål" till art. Afrika. Ugolino [ogålinå]. Se Gherardesca och Gregorius IX. Ugomba, land i det forna Tyska Öst-Afrika, ö. om Tanganjika, mellan 3° och 4° s. br., n. v. om Unjamvesi. Det är ett kuperadt, väl vattnadt och på betesmarker rikt område, bebodt af de vilde och plundringslystne watuta, hvilka med sina hjordar slagit sig ned där efter att nästan h. o. h. ha fördrifvit urinvånarna, wagomba. Ugoni [ogåni], Camillo, italiensk litteraturhistoriker, f. 1784, d. 1855, lyceirektor i Brescia, skref bl. a. Della letteratura italiana nella seconda meta del secolo XVIII (3 bd, 1820--22; afslutadt af hans broder Filippo U. med bd 4--8, 1856 ff.). Ugra, biflod fr. v. till Oka, upprinner i ryska guv. Smolensk, går med slingrande, delvis upprensadt lopp i hufvudsakligen östlig riktning in i guv. Kaluga och faller 215 m. ö. h. ofvanför staden Kaluga ut i Oka, som där blir segelbar. Ugriska språk. Se Finsk-ugriska språk. Om namnets uppkomst se Ungrarna. Ugron, Gabor, ungersk politiker, f. 1847, blef 1872 medlem af riksdagens vänstra centrum, men när detta förenade sig med regeringspartiet 1875, bildade U. oafhängighetspartiet "Ugronisterna", försonade sig med den österrikisk-ungerska dualismen, men kräfde tullpolitisk själfständighet (för vidgande af Ungerns handelsförbindelser med Tyskland) och påyrkade allmän rösträtt, men bekämpade regeringens "antiklerikala" politik, särskildt lagen om civiläktenskap.Öfver hufvud uppträdde det skarpt mot regeringen, som beskylldes för eftergifter mot Österrike. Partiet, som 1887 förfogade öfver 18 mandat i riksdagen, hade 1892 blott 14 och 1897 7 medlemmar i riksdagen. Efter valen 1901 blef det totalt bortsopadt af det mer konsekventa Kossuth-partiet. ^{A--d J.} Ugueno (Ugweno), land i det forna Tyska Öst-Afrika, i norra delen af Parebergen, 35 km. s. om Kilima-ndjaro, mellan sjön Djipe och floden Pangani. U. ligger 1,400--1,700 m. ö. h., är rikt på järn och har yppig busk- och gräsvegetation. ^{E. A--t.} Ugunda, land i det forna Tyska Öst-Afrika. Se Unjamvesi. Ugupinsk (Ugupinskaja stanitsa), stor ort i Donska kosackernas land, ryktbar för sin väldiga häst- och kreatursmarknad. Omkr. 11,000 inv. Ugweno. Se Ugueno. Uha, land. Se Uhha. Uhde [ode], Fritz von, tysk målare, f. 22 maj 1848 i Wolkenburg i Sachsen, d. 25 febr. 1911 i München, studerade en kort tid vid konstakademien i Dresden, blef 1867 militär, deltog som officer i gardeskavalleriet i Fransk-tyska kriget 1870--71 och kvarstannade i tjänst till 1877, då han tog afsked som ryttmästare för att helt egna sig åt konsten. Han hade redan tidigare