utfört åtskilliga målningar i olika riktningar, Slaget vid Sedan (1873) m. fl. krigstaflor, ryttargenrer och äfven sagokompositioner, dryckesscener, folkliga genremotiv. Efter studier i München begaf han sig 1879 till Paris, var där elev af Munkácsy, utställde Sångerska (1880, Nya pinakoteket i München) och Familjekonsert (1881, museet i Köln).

Fig. 1. Fr. v. Uhde, själfporträtt. (Dresdengalleriet.)

För honom liksom för hans landsman W. Liebermann medförde dessa år ett radikalt omslag från mörkmåleri till modernt luftstudium och ljus färgskala. På Liebermanns inrådan for han till Holland, målade interiörer med figurer, gatscener, folktyper: Positiv-spelare, Sömmerskor, I sommarluft (lekande barn). Återkommen till München, väckte han uppseende och diskussion såväl genom sina holländska motiv som genom friluftsmålningen Trommelübung (en mängd trumslagare, som öfva sig ute på en slätt, 1883, Dresdengalleriet).

Fig. 2. Bergspredikan; målning af Fr. v. Uhde. (Konstmuseet i Budapest.)

1884 framträdde han på ett helt nytt område med den genom sitt innehåll öfverraskande målningen Låt barnen komma till mig (museet i Leipzig), där han framställer Jesus omgifven af en flock barn, som förtroendefullt -- de minsta med älsklig naiv skygghet -- samlas omkring den vänlige främlingen. Lokalen är en holländsk skolsal och barnen helt hvardagliga småttingar. U. var härmed inne i den motivkrets, som skulle göra honom omstridd och ryktbar. 1885 följde Kom, herre Jesu, blif vår gäst -- Jesus inträder i en fattig handtverkares stuga, då familjen läser bordsbönen, och hälsas välkommen med vördnad och utan minsta förvåning. Taflan köptes af Berlins nationalgalleri, en samtidig variant af samma motiv stannade i Luxembourgmuseet i Paris. 1886 utställdes Nattvarden -- apostlarna äro tyska typer, enkla män af folket --, 1887 Bergspredikan (fig. 2; Budapests museum), där skördemännen och deras kvinnor i den milda sommarkvällen samlas kring Jesus, som sitter på en bänk vid vägen, och Den heliga natten (tre varianter, en af dem 1889 i Dresdengalleriet). Under dessa år tillkommo flera helt realistiska barnmålningar: Vid dörren (1885, nationalgalleriet i Berlin), Barnprocession o. a. Bland nya bibliska ämnen med samtida typer, dräkter och miljö voro Vägen till Betlehem (1890), Jesu grafläggning (1894), Knektarna spela tärning om Jesu kläder (s. å., med groteska typer), Noli me tangere (s. å., München, Nya pinakoteket), De vise från Österlandet (1895, Magdeburgs museum), Jesus predikar vid stranden (för flickor och pojkar, som sitta på en brygga, 1896), Himmelsfärden (1897, Nya pinakoteket). Åtskilliga af dessa motiv skildrade U. i flera varianter, hvarandra ganska olika. Hans tidigare alster inom denna ämneskrets äro nog de mest helstöpta. De gjorde intryck framför allt genom det rättframma och trohjärtade i uppslaget och genom känslans innerlighet och omedelbara uttryck. "Det skildrade blir trovärdigt genom skildringens frihet från hvarje spår af kritik eller tvekan. Jesu deltagande i dessa enkla människors dagliga lif framställes som något själfklart, det är ej fråga om något öfvernaturligt, därför friheten från alla stora gester, i dess ställe en naiv tro och odelad hängifvenhet". Några af de senare målningarna äro hållna i bred behandling och djup kolorit -- påverkan af gamla mästare ger dem en annan karaktär än de äldre målningarna i sitt lätta behandlingssätt i mjuka harmonier af ljusa dämpade lufttoner. Jesus och Nikodemus (1896) och senare varianter af Grafläggningen äro typiska för U:s sträfvan till monumental verkan. I Ateljépaus (1900) framställde U. sina modeller, utklädda till apostlar och änglar med vingar på ryggen, under hvilostunden och gaf därmed en ganska afkylande inblick bakom kulisserna i sin konstverkstad. Han tycks vid detta lag ha tröttnat på sitt religiösa måleri. Vid sidan af detta målade han figur- och valörstudier, såsom Bondflicka (1888, museet i Königsberg), ett och annat porträtt -- W. Liebermann (1892), Själfporträtt (1898, Dresdengalleriet; fig. 1), Skådespelaren (läsande in sin roll, helfigur i kroppsstorlek, 1893, Kristiania nationalgalleri), Wollmuth i Rikard III:s roll (1897), men framför allt tröttnade han aldrig på att måla sin familj i hemmet eller i trädgården, de unga döttrarna vid sitt arbete eller musicerande, motiv som Aftonmusik, Flicka med hund, Gammal dam vid fönstret, Vid verandadörren o. d. bilder, i regel utmärkta för rask teknik, bred behandling, friskt valörstudium (dylika motiv finnas flerstädes i museer i Tyskland). -- U. var en af ledarna