Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uhlenbeck, Christianus Cornelius - Uhlenhorst - Uhlenhuth, Paul - Uhlhorn, Gerhard - Uhlich, Leberecht - Uhlworm, Oskar - Uhr, Karl David af - Uhr, Anders Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tongvallen en hunne plaats in den indogermaanschen
taalstam (1899), Beiträge zu einer vergleichenden
lautlehre der baskischen dialecte (1903), Ontwerp
eener vergelijkende vormleer der Eskimotalen
(1907), Ontwerp van eene vergelijkende vormleer
der Algonkin-talen (1910), Flexion of substantive
in Blackfoot (1913), Some general aspects of
Blackfoot morphology (1914), Philological notes
to J. P. B. de Josselin de Jong’s Blackfoot texts
(1915), Levensbericht van J. H. C. Kern (1917),
Levensbericht van Jacob Verdam (1919), Handboek
der indische klankleer (1894), Kurzgefasstes
etymologisches wörterbuch der gotischen sprache
(1896; 2:a uppl. 1900), Kurzgefasstes etymologisches
wörterbuch der altindischen sprache (1899).
Hj. P–r.
Uhlenhorst [ol-], en stadsdel i Hamburg (se d. o.,
sp. 1198).
Uhlenhuth [olenhot], Paul, tysk biolog och läkare,
f. 7 jan. 1870 i Hannover, var professor i hygien
och bakteriologi vid universitetet i Strassburg. U.,
som utfört teoretiskt och praktiskt värdefulla
arbeten på flera medicinsk-biologiska områden såsom
rörande köttförgiftningar, tyfus, protozosjukdomar
o. s. v., torde ha blifvit mest känd genom den
företrädesvis af honom utbildade metoden att
skilja på människo- och djurblod (jfr Precipitin).
De af U. och G. H. F. Nuttall (f. 5
juli 1862, professor i biologi vid universitetet i
Cambridge, England) företagna undersökningarna på
detta gebit ha fört till betydelsefulla slutsatser
rörande släktskapsförhållandet mellan människan och
aporna. Sålunda har det påvisats att, då till serum
af en med människoblod preparerad kanin sättes
människoblod, en stark fällning uppkommer. Men
en lika stark fällning uppstår, ifall till samma
serum sättes blod af människolika apor (orang-utan,
schimpans, gorilla). Svagare reagerar på samma
serum blodet af några lägre af Gamla världens
apor (babianer, markattor), och ännu svagare blir
reaktionen hos Nya världens apor. Enligt U. äro
vi sålunda på grund af de väsentliga olikheterna i
reaktionsgraden, som de olika experimenten uppvisa,
berättigade till det påståendet, att släktskapsgraden
mellan människan och de olika apformerna är olika,
att antropomorferna stå människan närmast samt att
Gamla världens apor i allmänhet äro mera besläktade
med människan än Nya världens. Den fysiologiska
forskningen har alltså lämnat en betydelsefull
bekräftelse på de resultat, som morfologien redan
tidigare vunnit. "Fysiologien kan således numera
demonstrera denna släktskap i ett reagensglas!"
L–e.
Uhlhorn [olhårn], Gerhard, tysk protestantisk
teolog, f. 1826 i Osnabrück, d. 1901 i Hannover,
predikant i Hannover 1855, abbot i Lokkum 1878, var
mångsidig författare på det teol. området (Kampf des
christentums mit dem heidentum 1874, 6:e uppl. 1899,
Christliche liebesthätigkeit in der alten kirche,
3 bd, 1882–90 m. m.). Flera af U:s skrifter äro
öfv. till sv.
Uhlich [ol-], Leberecht, tysk präst, en af
stiftarna af de "fria församlingarna" (se d. o.),
f. 1799 i Köthen, d. 1872 i Magdeburg, blef präst
1824 i Diebzig, därefter i Pömmelte och 1845 i
Magdeburg. 1841 stiftade han tills. med Wislicenus
och några andra en förening af präster och lekmän, som
själfva kallade sig "protestantvännerna" (die
protestantischen freunde), men som äfven
äro kända under det mer vanliga namnet "ljusvänner"
(lichtfreunde). Föreningens syfte var att emot den
af kyrkostyrelsen omhuldade pietistiska ortodoxien
å den ena sidan och ultramontanismen å den andra,
hvilka bägge syntes hota protestantisk frihet,
värna om den kristendomstyp, som vuxit sig stark
under upplysningens och rationalismens dagar. På
någon utbrytning ur kyrkan tänkte allra minst
U. själf. Ställningen blef emellertid en annan, sedan
Wislicenus vid ett möte 1844 börjat leda rörelsen
i en riktning, som pekade utöfver kristendomens
råmärken. Efter suspension på grund af sin ställning
till apostolicums liturgiska användning utträdde
U. ur kyrkan 1847 och blef föreståndare för en
friförsamling i Magdeburg. Bland hans skrifter må
nämnas Bekenntnisse (1845) och en själfbiografi
(postum; 1872).
E. M. R.
Uhlworm [olvårm], Oskar, tysk biblioteksman och lärd,
f. 4 aug. 1849 i Arnstadt, Thüringen, filos. doktor,
stadsbibliotekarie i Kassel 1881, öfverbibliotekarie
i Berlin 1901 och titulär professor 1903. U. uppsatte
1880 och deltog t. o. m. 1901 i utgifningen af den
refererande tidskriften "Botanisches centralblatt" med
dess internationella listor öfver "Neue literatur"
(1902 öfvertaget af Association Internationale
des botanistes) och står framgent som utgifvare af
tidskriftens "Beihefte"; han har utgett "Bibliotheca
botanica" (1884–88), "Centralblatt für bakteriologie
und parasitenkunde" (1887–1919) och "Bibliographie
der deutschen naturwissenschaftlichen literatur"
(1901–12).
C. Lmn.
Uhr, Karl David af, bergsman, f. 23 juni 1770 på
Kungsgårds bruk i Ofvansjö socken, Gästrikland,
d. 19 mars 1849 i Stockholm, tillhörde en, som det
uppges, från Schweiz härstammande släkt Uhr, som
1789 adlades med namnet af U. Han blef 1787 student
i Uppsala och aflade 1789 juridisk examen, blef 1790
auskultant i Bergskollegium och 1795 öfvermasmästare i
västra distriktet och 1818 genom tjänstebyte i norra
distriktet. Han valdes 1811 af brukssocieteten
till direktör öfver tackjärnsblåsningen och
stångjärnssmidet i riket samt utnämndes 1817
till adjungerad led. af Bergskollegium. Från
öfvermasmästar- och direktörsbefattningarna tog
han afsked 1838. U. deltog som led. af Riddarhuset
flitigt i riksdagsförhandlingarna och lade därvid
i dagen frisinnade åsikter, i synnerhet i frågor
rörande näringarna. Af konstitutionsutskottet var han
led., och 1825 valdes han till statsrevisor. U. var
led. af kommittéerna ang. mynt- och kontrollverken
(1828), låneunderstödsinrättning för bergsmansyrket
(1829), myntväsendet (1830) och bergsdomstolarnas
och bergsstaternas förändrade organisation
(1839). U. införde i järnhandteringen åtskilliga
kostnadsbesparande förbättringar. För Höganäs’
stenkolsverk och tillverkningen där af eldfast tegel
arbetade han med kraftigt initiativ. Han var flitig
medarbetare i "Jernkontorets annaler" och författade
1816–37 alla masmästeristatens till Järnkontoret
ingifna årsberättelser. Järnkontoret tilldelade
honom sin stora guldmedalj. Af Vet. akad. blef han
led. 1821.
Uhr, Anders Vilhelm, riksdagsman, landtbrukare, f. 19
febr. 1806 i Asker, Örebro län, d. 28 sept. 1891 å
Svenstorp i Asker, blef 1825 student i Uppsala och
uppehöll sig där några år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
