- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
887-888

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ukrainska litteraturen - Ukrainska skaldeskolan - Ukrainska språket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landskapskolorit och sitt ridderliga känslolif en högre kultur än den, som fanns, då Moskva samlade Ryssland under sig, och den äldsta religiösa litteraturen hade öfver sig en frisk fläkt, som ej återfinnes i den moskovitiska ortodoxien. Men genom Kievs förstöring af tatarerna (1240) kväfdes den ukrainska kulturen; de öfre samhällslagren poloniserades, och den stora massan försjönk i okunnighet. Den nationella bildningen upprätthölls endast genom de brödraskap, bratstva, som i flera städer anlade tryckerier och sörjde för folkundervisningen. Genom den af Peter Mogila (se d. o.; 1597--1646) återupprättade klosterskolan, sedermera akademi, blef Kiev åter en bildningshärd, och därifrån utgingo många af Peter den stores medhjälpare i den andliga omdaningen (Smotritskij, Prokopovitj, Javorskij). Flera hetmaner, t. ex. Mazepa, voro verkliga kulturfrämjare och själfva poetiskt begåfvade. I julkrubbspelen (vertepy) låg ett frö till en världslig dramatik, som ock främjades genom interludier och intermedier, satirisk-komiska inlägg i de bibliska skoldramerna, och folkvisor (dumy) förberedde den konstnärliga lyriken. Skaparen af den moderna skönlitteraturen blef I. P. Kotljarevskyj (se denne; 1769--1838) från Poltava, som skref den äktnationella travestien af Vergilius' Æneid i Blumauers groteska stil och det nationella sångspelet "Natalka Poltavka". Hans något yngre samtida Kvitka-Osnovjanenko (1778--1843), Artemovskyj-Hulak (1790--1865) och Hrebinka (1812--48) förberedde ock jordmånen genom satirer, fabler och folkliga lustspel. Den store nationalskalden blef Taras Sjevtsjenko (se d. o.; 1814--61), hvars samling ukrainska ballader, idyller, kampdikter och poetiska berättelser under titeln "Kobzar" har vunnit välförtjänt popularitet. Den efter ryska lifegenskapens upphäfvande i Petersburg uppsatta tidskriften "Osnova" fick stor betydelse för det nationella lifvet, men den snart åter inbrytande reaktionen hämmade den andliga utvecklingen. Just genom bondeemancipationen riktades dock äfven i Ukraina uppmärksamheten på det sociala eländet, och den nyare bynovellen grundlades af Marko Vovtjok (se Markevitj, 1830--1907). Det ryska folkupplysningsarbetet bland bönderna, "gåendet till folket", fick sin konstnärlige skildrare i I. P. Netjuj (f. 1838), och den sociala kampdiktningen hade sin målsman i Boris Hrintjenko (1863--1910). Efter 1880-talet blef vitterheten mer konstnärligt och psykologiskt fördjupad och nådde sin höjdpunkt genom Mychajlo Kotsiubinskyj (1864--1913), som med human världsåskådning och skarp människoskildringskonst förenade varm, lyrisk läggning. En helt annan typ representerar den framstående politikern Volodimir Vinnitjenko (f. 1860), som, påverkad dels af Ibsen, dels af Gorkij, ställer sociala och etiska problem under debatt. Den främste nuvarande tankelyrikern är Alexander Oles (f. 1878), och betydande skaldinna är Lesia-Ukrainka (1872--1903). Rutenerna (ukrainerna i östra Galizien) gjorde en stor insats i Ukrainas bildningsarbete genom det 1873 i Lemberg upprättade Sjevtsjenko-samfundet, som sedan omorganiserades till en vetenskapsakademi och 1907 fick en filial i Kiev. Rutenernas första banbrytare, Ivan Vahylevytj (1811--66) och Markyan Sjasjkevytj (1811--43), dukade dock tidigt under -- den förre trädde i polsk tjänst, den andre dog tidigt i lungsot. Den främste ruteniske författaren var den mångsidige vetenskapsmannen och skalden Ivan Franko (1856--1916). Psykologiska bondeskildrare af rang äro de båda läkarna Vasyl Stefanyk (f. 1871) och Tymofej Bordulak (f. 1863), vemodiga idylliker på realistisk grund. Fullt modern i kraf på social och erotisk kvinnoemancipation är Olha Kobyljanka (f. 1872), och Vasyl Sjevrat (f. 1872) företräder den moderna religiösa symboliken. I det ukrainska Bukovina märkes Osip Fedkovytj (1834--88) med soldatvisor och hutsuliska noveller, i Ungern poeten Gabor Kostelnyk Hontjov. Den moderna ukrainska teatern skapades i Galizien 1848. Folkliga dramer uppfördes 20 år senare af Julian Lavretskyj, men denna konstart förföll på grund af ryska censurens drakoniska bestämmelser. Först efter Världskriget fick Kiev en ukrainsk nationalteater. A--d J. Ukrainska skaldeskolan kallas inom polska litteraturen den poetiska riktning, som i förra hälften af 1800-talet uppstod i Warschau som protest mot den akademiska klassiciteten, delvis under Byrons inflytande, och hämtade sina stoff från det kosackiska Ukraina. Dess förnämsta representanter voro Ma&#322;czewski, Goszczy&#324;ski och Za&#322;eski (se Polska litteraturen, sp. 1273). A--d J. Ukrainska språket hör till den slaviska grenen af den indoeuropeiska språkätten. Splittradt i flera dialekter, talas språket nu af omkr. 33 mill. i det stora område, som man i våra dagar sammanfattar under namnet Ukraina (se d. o. 2) och som före Världskriget var utskiftadt på Ryssland, Ungern och Österrike. I Ryssland gällde det officiellt som en dialekt af ryska språket ("storryskan") och kallades lillryska. Men afståndet mellan "storryskan" och "lillryskan" (ukrainskan) är ungefär som mellan svenska och platt-tyska eller mellan spanska och italienska, och en "storryss" och en "lillryss" (ukrainare) förstå ej hvarandra. 1905 fällde därför vetenskapsakademien i Petersburg det utslag, att ryska och ukrainska äro tvenne särskilda jämbördiga språk. Polska patrioter å sin sida anse ukrainskan som en dialekt af polska språket, ehuru samma förhållande eger rum mellan polskan och ukrainskan som mellan ryskan och ukrainskan, nämligen att polacker och ukrainer ej förstå hvarandra. De inom den förra österrikisk-ungerska monarkien bosatte ukrainerna kallas äfven rutener och deras språk ruteniska språket. Ukrainska språkforskare påpeka, att ukrainskan mer närmar sig de sydslaviska språken (serbo-kroatiskan). Det torde dock stå fast, att ukrainskan jämte ryskan bildar den östra gruppen af slaviska språk (östslaviska), som företrädesvis karakteriseras genom formlerna oro-, olo-, -ere- för kyrkoslav. -ra-, -la-, -re- (äldre -ar-, -al-, -er-), t. ex. gorod för grad (jfr sv. gård), zoloto för zlato (jfr sv. guld), tjerep för tjrêp. Ukrainskans öfriga skiljemärken äro dels (gemensamma med ryska), att dj, tj ge ž (d. v. s. fr. j; sällan dž = eng. j) och tj (= sv. tje-ljud); äldre nasaleradt a ger u; nasaleradt e ger ja; l och y ha ett specifikt egendomligt uttal; skillnaden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free